Med jobbet som största intresse

– Det har funnits dagar med mycket jobb, säger mjölkbonden Ingrid Eriksson i Kragom, Älandsbro. Men det har aldrig någonsin varit jobbigt att gå ut till ladugården.
Jobbet, det som präglat hennes och maken Stures vardag sedan 1970-talet, är lika mycket ett stort intresse som en intäktskälla. Man skulle, faktiskt, kunna säga att hennes relation till sitt jobb påminner om en slags passion.

Vi dricker kaffe och sockerkaka i Ingrid och Stures kök. Mjölken jag häller i koppen, innan kaffet, är familjens egen. Förstås.
Den här mjölken är av högsta klass. Den har Ingrid och Sture fått en kungamedalj för.
I början av april tog de tåget till Stockholm för att få guldmedaljen ur Kungens hand, för att under 23 år producerat mjölk till mejerier som hållit högsta kvalitet.
– 23 år, säger Ingrid. Det motsvarar en väldig massa ton mjölk. Men själva medaljen är inte den som jag värderar högst, utan resan dit.
– Alla år av arbete, allt skruvande på små detaljer för att öka produktionen och förbättra kvaliteten. All noggrannhet som krävs för att det ska bli så här bra.
Allt sprunget ur hängivenhet.
Målmedvetenhet.
Och yrkesstolthet.
I lika hög utsträckning nu som för över 40 år sedan.
Då, när allt började.

Gården i Kragom har ägts av Sture Erikssons släkt i tretton generationer.
– Så långt tillbaka i tiden som 1570, säger Ingrid.
Hon hade förmodligen aldrig blivit bonde om det inte vore för ett disco på Sjöbefäl i Härnösand 1969.
Det var på det hon träffade Sture.
– Vi möttes i dörröppningen, säger hon. Vi bestämde oss för att träffas igen dagen efter och på den vägen är det.
Men Ingrid hade ingen tanke då på att jobba med djur, även om hennes kärlek till dem alltid varit stark. Särskilt katter.
– Min plan var att bli lärare.
1974 tog hon examen som mellanstadielärare på Lärarhögskolan.
– Då bodde vi inne i stan.
Men när Stures föräldrar 1978 ville sälja jordbruket i Kragom, kändes det både naturligt och spännande för Ingrid att byta stad mot landsbygd och läraryrket mot tillvaron som bonde.
– Vi gifte oss samma år och byggde en helt ny ladugård för 20 kor och rekrytering.
Rekryteringen är de kalvar man måste spara för att ersätta gamla kor eller kor som genom sjukdom slås ut ur besättningen.
Sedan dess har det byggt till, byggts om och byggts ut på Kragoms Lantbruk åtskilliga gånger.
– Det slits, det måste underhållas, verksamheten har utvecklats och vi har fått göra investeringar i den för att hålla lönsamheten uppe.

Det har alltid varit en fråga om att göra de dagliga sysslorna, vara flexibel, gilla att en arbetsdag är både lång och pågår i etapper från tidig morgon till sen kväll, sju dagar i veckan – och att inte ha fem veckors semester varje år.
– Vi ser det här som en livsstil och tycker om den, säger Ingrid.
Sedan 1978 har hon haft sammanlagt tretton veckors semester.
Sture har haft fem.
– Vi åkte på utlandssemester tillsammans några gånger de första åren, men det var ingenting för Sture så sedan dess har jag åkt själv.
Behovet av att byta miljö och koppla bort, koppla av, har dock aldrig varit så stort hos någon av dem.
– Däremot, säger Ingrid, behöver man ju återhämta sig ibland. Särskilt ju äldre man blir. Och att röra på sig.
Ingrid åker längdskidor vintertid och cyklar på sommaren.
– Det är både roligt och bra för kroppen. Jag har genomfört flera Tjejvasan och Cykelvasan. Längdskidåkning är det jag gillar allra mest.

Ingrid är 69 år, Sture 70.
– Friska är vi men det är klart att vi har vissa funderingar på framtiden och hur det ska bli på gården. Vi har väl börjat tänka lite i termerna av en generationsväxling, men har inte kommit så långt med det än, förklarar Ingrid.
Däremot har man anställt en kvinna på halvtid, som avlastar dem.
– Det är skönt. Då blir det lite mer tid till sådant som bokföring och det man kan kalla för management.
Något som krävs, parallellt med djurskötsel, stängsling, betesdriftskötsel, allt bärande och lyftande.
– Sedan 1994 seminerar jag också alla våra djur, säger Ingrid.

Ett av de mest slitsamma momenten i vardagen, att mjölka korna, har sedan åtskilliga år ersatts av en robot.
– Vi gör fortfarande lika mycket tid i ladugården som före roboten men slipper utföra det där statiska arbetet med mjölkningen. Det har minskat slitaget på kropparna högst väsentligt.
Den nuvarande mjölkroboten installerades för två år sedan och den – liksom allt annat i ladugården – kameraövervakas så att Ingrid och Sture alltid kan hålla koll på vad som sker genom an app i mobiltelefonerna och på en monitor inne i köket.
– Det är en ständig process att få korna att mjölka så mycket och så bra som möjligt, genom att justera foder, tider och annat. Personligen tycker jag att det är väldigt inspirerande, säger Ingrid.
När hon beskriver allt som hör till detta, påminner det om hur en tränare i en lagidrott jobbar med att få ut det maximala ur varje spelare och skapa en framgångsrik enhet.
– Bra utrustning och goda förutsättningar underlättar, men för att nå riktigt bra resultat måste du ha känsla, kunskap och hela tiden vilja förädla och utveckla det en nivå till.
Men, säger Ingrid, också att vara n ö j d med det du gör.
– Har man inte förmågan att kunna glädjas, tror jag att det skulle bli ohållbart i längden. Du skulle inte orka med.

Ingrid och Sture Erikssons jordbruk har 55 kor.
Det är lägre än genomsnittet för norrländska mjölkbönder som ligger på 60–80
– Söderut är genomsnittet cirka 100 kor.
Med åren har antalet mjölkbönder minskat dramatiskt.
1996 fanns det över 15 000 i Sverige.
Nu är den aktuella siffran cirka 3 000.
I Härnösands kommun finns i dag bara sju jordbruk som bedriver mjölkproduktion.
– Det är både tråkigt och oroande att det är på det här sättet. Både för att så många åkrar och ängar växer igen och för att vi blir alltmer beroende av andra länders produktion av livsmedel.
Ingrid är tydlig med att hon och Sture både är bönder o c h livsmedelsproducenter.
– Jag blir beklämd av att tänka på hur dåligt ställt det är med självförsörjningen av livsmedel i Sverige, säger Ingrid. Vi är ju enormt sårbara.
För dem som jobbar i jordbruk har prisutvecklingen på bland annat diesel, foder och sågspån gjort det ännu tuffare.
– När danskar och tyskar vill byta ut rysk gas mot andra energikällor, är pellets ett hett alternativ. Då är de lönsammare för svenska producenter att göra pellets av sågspånet än att sälja sågspånet till oss bönder, säger Sture lakoniskt.
Ändå känns både han och Ingrid tillfreds med det mesta.
– Jo, säger Sture, och det är väl för att vi är så pass luttrade.
Han skrattar till.
– Sen är det ju en styrka att vara en klåpare på rätt mycket. Vi kan göra det mesta på gården själva, men byggnationer, el och VVS–arbeten har vi alltid lejt bort.
Ingrid berömmer den lokala entreprenören och de lokala hantverkarna som de anlitar och hon betonar vikten av att värna om dem.
– De är viktiga för oss och utan dem skulle vår verksamhet vara mycket svårare att driva. Så dem sätter vi väldigt stor värde på.

Ingrid Eriksson blir sällan arg.
Men några som gjort henne rejält arg är dem som kör snöskoter utanför leder och orsakar skador för markägare.
– Det är så respektlöst att jag blir förbannad.
För några år sedan tände hon till så till den grad när hon såg en ung man köra över en av deras ängar att hon skällde ut honom.
Det stannade inte vid det; Ingrid engagerade sig i frågan, som gav uppmärksamhet.
– Jag lyfte frågan i olika sammanhang och fick både LRF, Lantbrukarnas Riksförbund, och Nationella Snöskoterrådet att ta till sig mina synpunkter.
Det mynnade bland annat ut i en film som syftar till att visa på varför skoterkörning på exempelvis åkermark och skogsplanteringar ska undvikas.
Du kan se den på Youtube. Den heter ”En film om det som finns under snön”.
Den gjordes 2017 och har hittills haft över 21 100 visningar.
I filmen är Ingrid Eriksson med och berättar om vilken påverkan på naturen som skoteråkning utanför lederna har.
– Det gjorde hon väldigt bra, säger Sture Eriksson med stolthet i rösten.

53 år sedan de möttes i dörren på discot på Sjöbefäl, och 44 år sedan de blev mjölkbönder och livsmedelsproducenter på heltid, håller de fortfarande ihop.
– Vi kompletterar varandra bra, säger hon.
Livet på Kragoms Lantbruk går vidare.
Ingen dag är den andra alldeles lik men varje dag är en dag av arbete och det är det liv Ingrid och Sture Eriksson älskar.

FAKTA

NAMN Ingrid Eriksson.
ÅLDER 69 år.
BOR Kragom, Älandsbro.
FAMILJ Maken Sture, 70, barn och barnbarn.
INTRESSEN Jobbet och längdskidåkning.
GÖR MIG MEST GLAD När man lyckas uppnå de mål man har satt upp.
GÖR MIG MEST ARG Brist på respekt och hänsyn till andra människors ägande, egendom och arbete. Till exempel skoteråkning på åkermark.
LIVSMOTTO Att det alltid går att göra lite bättre, men ändå vara nöjd.
ÅNGRAR JAG MEST Ingenting.