Karin Englund har Jobbat som auktoriserad revisor och ekonomichef på Nordiska museet och är skattmästare hos Stiftelsen Villa San Michele, Capri och Stiftelsen Svenska Institutet i Rom
Vad är det bästa med Härnösand?
– Svaret är Kragom, Kragom, Kragom. Vi är här titt som tätt eftersom jag blivit pensionär. Vi älskar huset, som är mitt föräldrahem och som jag delat med min äldre syster. Nu har jag löst ut henne. Mina söner med familjer, mina två barnbarn, alla älskar vi att vara i vårt Kragom. Varje sommar. I vinter har mitt äldsta, 4-åriga, barnbarn åkt skidor i Vårdkasbacken för första gången. Så fort vi har tid och kan lämna våra hem i Stockholm är vi här om vi inte är på någon resa.
Uppväxten i Kragom innan världen väntade?
– Det fanns alltid kompisar att leka med i hemma i byn. Tryggheten fanns också när jag började i klass 1–2 i Själands byskola, fortsatte till klass 5–6 i Älandsbro innan det fortsatte till Franzénskolan och högstadiet. I sjuan träffade jag Lena Andersson. Vi är väninnorna som hängt ihop sen dess. Jobbat i Stockholm båda två och alltid vänt hem till Härnösand och fortsatt umgås.
Du säger att du älskar historia, men blev ekonom?
–Jag var en vilsen student som inte riktigt visste vad jag ville bli. En mentor och inspiratör som jag beundrade som ung var Margareta Grafström i Säbrå Hembygdsföreningen. Jag sökte upp en studievägledare och berättade om mitt historieintresse. Läsa historia leder inte till något jobb, blev svaret!
Det fick bli sommarjobb på Härnösands Omnibuss. Där träffade jag på en revisor från KPMG. När du läst klart Ekonomilinjen vid Uppsala universitet kan du ta kontakt med oss, så får du jobb. När mina studier var klara fick jag jobb. Fast jag valde KPMG i Stockholm.
Tröttnade du på finansbolagens alla siffror?
– Det blev många år hos KPMG. Allt från små företag till finansbolag på börsen. Jag fortsatte till nytt jobb hos Svensk Exportkredit i fem är – en slags bank som hjälper svensk exportindustri med finansieringslösningar. Men så en vacker sommardag i Kragom såg jag en annons: Nordiska museet söker ekonomichef.
En ny värld öppnar sig!
– Året var 1999 och jag fick jobbet. Nordiska museet har alltid varit mitt favoritmuseum där det ligger på Djurgården, så det var som en dröm. Min första chef var Lars Löfgren, tidigare chef på Dramaten i 12 år. Det var mycket att sätta sig in i som ny. Nordiska museet är inte bara det stora huset på Djurgården utan stiftelsen äger bland annat en stor skogs- och jordbruksfastighet utanför Katrineholm, Tyresö slott och park och sommarnöjet från 1700-talet Svindersvik i Nacka.
Hundår väntade!
– Nästa chef som tillträdde 2002 var Christina Mattson. Vi hade ett fantastiskt samarbete. Hon var den första kvinnan på posten som stiftelsens styresman och chef. En kvinna med ordning och reda, etnolog och tidigare chef för Sveriges Radio P2. Hon stannade till 2015. Vad vi upptäckte tillsammans var en ekonomi som varit dålig under lång tid. Det blev några hundår innan vi fick ekonomin på fötter. 27 tjänster fick dras in och kulturmiljöer läggas ner eller överföras till andra huvudmän.
Mer än ekonomi?
– Allt eftersom vi fick ekonomin i balans, så fick jag fler och nya strategiska uppgifter. Det handlade om allt från verksamhetsutveckling, HR-frågor, IT, upphandling och fastighetsfrågor. Det blev ytterligare åtta år tillsammans med nästa och nuvarande kvinnliga styresman och chef Sanne Houby-Nielsen, tidigare generaldirektör för Världskulturmuseerna. Nu blev det mer fokus på utställningar, bland annat ”Nordbor”- den största utställning som museet någonsin byggt.
– Det har varit ett roligt jobb. Men också slitsamt, så efter 25 år skulle livet börja lugna ner sig som pensionär, trodde jag.
Du har fått se en del av världen?
– Jag gillar att fotografera. Jag har haft förmånen att göra många resor till andra museer i olika länder. Bland annat har fått besöka museer på Grönland två gånger. En gång i Nuuk och en gång i Ilulissat.
– Från mina grönlandsresor har jag några egna bilder som finns med i Nordiska museets stora utställning ”Arktis- medan isen smälter” och en bild som blivit till ett vykort hos Nordiska museet.
– Vid ett besök i Seattle i USA träffade jag museichefen Eric Nelson som framgångsrikt lyckats bygga ett helt nytt museum ”National Nordic Museum” som visar nordisk historia och kultur i syfte att främja svensk-amerikanska relationer.
Från Seattle till Uland
– Han blev ”Årets svensk-amerikan” 2019. Utmärkelsen tog han emot i Växjö och Hazeliusmedaljen i guld på Nordiska museet. Han hade också upptäckt släktrötter norr om Sundsvall. Två resor med hans familj har jag varit värd för sedan dess. Den första resan gick till Hässjö. Hembygdsföreningen Söråker hade hittat platsen där hans farmor bott och sedan fortsatte vi till Härnösand och Höga Kusten. Andra resan gick till Härnösand via Hässjö och Uland. Han blev väldigt förtjust i Härnösand där någon släkting till honom också bott. Vem har vi inte lyckats reda ut än.
– Härnösand, Nice hometown you have, tycker han.
Från Kragom till Villa San Michele på Capri.
– Från och med 2026 är jag invald som skattmästare för Stiftelsen Villa San Michele samt Svenska Institutet i Rom, stiftelser som förvaltar läkaren och författaren Axel Munthes berömda hem och museum på Capri; en kulturinstitution som främjar svenska förbindelser med Italien. Uppdraget motsvarar en tjänst på cirka 20–25% om man slår ut det på ett år.
– I december 2025 skolades jag in på Capri av den tidigare skattmästaren, nuvarande intendenten och chefen Kristina Kappelin och en italiensk bolagsrepresentant. På mötet serverades vi en liten limoncello i ett glas. Jag såg mig omkring och tänkte: Hur hamnade jag här?
