Brunkål, senapsfrön och elektriska gravljus

Undra hur många tusen olika varor det finns i en större livsmedelsaffär? Och hur många av dem man själv någonsin köper? Eller rättare sagt hur få? I alla fall fungerar jag så att jag köper i stort sett samma saker hela tiden. Och det är nog inte fler än att de skulle rymmas i en ganska liten närbutik.

Det vore ju väldigt praktiskt om det fanns en sådan butik, men jag inser att kundunderlaget (jag själv och möjligtvis min fru) är väl litet. Så det blir till att fortsätta gå många onödiga meter i de stora butikerna. Och i stället koppla på autopiloten.

I vagnen hamnar den vanliga osten, filen, pastan och allt annat välbekant. Sedan i kassan kan jag plötsligt vakna ur dvalan och häpna när jag ser någon annan kund rada upp sina varor. Helt andra varor! Saker jag knappt visste fanns.

Fascinerande att det finns så många varor som jag inte vill ha, eller kanske inte har förstått att jag vill ha, men som andra gladeligen köper. Men det finns faktiskt också några varor som ingen tycks vilja ha. När Härnöhallen stängde för några år sedan hade de utförsäljning och i stort sett hela stan trängdes där under några få dagar.

Själv lurade jag i vassen och väntade tills stormen hade bedarrat innan jag vågade mig in. Jag möttes av helt tomma hyllor med tre undantag – brunkål, senapsfrön och elektriska gravljus. Trots kraftiga rabatter var det uppenbarligen ingen som ville ha.

Jag tyckte faktiskt lite synd om de ratade artiklarna och var nära att köpa av ren sympati, men lyckades hejda mig. Brunkål är verkligen inte min grej, egen senap har jag gjort en gång utan framgång och gravljus – nej, där vill jag nog ha äkta vara. Men bortsett från de här tre stackars varorna är det intressant hur olika vi kan handla. Tänker ibland att det vore spännande att gå sin vanliga runda genom butiken och sedan precis innan kassan bara byta kundvagn med en främmande person. Komma hem med helt främmande råvaror och sedan försöka få ihop något av det.

Att få till en middag skulle kunna vara en rolig utmaning. Men frukost! Nej, där tog vanemänniskan i mig över igen. Tänk att inte kunna laga till sin vanliga frukost! Det känns faktiskt mer skrämmande än spännande.

Den 25 november kommer nästa nummer av Yippie. Tipsa oss gärna om vad du vill läsa.