Byggde en kolmila i Öje

18-åringarna Edvin, Albin och Isak byggde en kolmila i skogen vid Öje, Stigsjö.

– Känn här med handen. Så här ska röken från skorstenen vara, inte för varm och den ska inte ge en stark röklukt. Kan man stå i röken utan att det sticker i ögonen är det rätt, säger Isak.
Mitt i skogen, ett par kilometer från Öje i Stigsjö, står det en kolmila och ryker en helg i mitten av november. Det är nog 70 år sedan det sist pyrde en kolmila i Öje-trakten, men de tre 18-åringarna som går Naturbruksgymnasiet i Skedom i Sollefteå, ville göra ett annorlunda avslutningsarbete och bestämde sig för att lära sig en gammal tradition som är på väg att dö ut.

Edvin Strindin kommer från Öje och är som sina två klasskamrater Albin Elfving och Isak Börjesson från skogsägarfamiljer.
Projektet kolmila började de jobba med i våras då de avverkade skogen de nu har som ved i milan. Virket är torkat och transporterad till platsen där kolmilan är byggd. De sista dagarna har de jobbat med att bygga milan, och sedan tände de på i mitten av november. För att en kolmila ska fungera, har killarna justerat värmen genom att öppna och stänga rökkanaler och lägga på mer jord och granris och pressa ihop och göra det tätt genom att slå.
De fick dock problem med kolningen i milan på grund av regnväder. Tre timmar i natt stod de och slog för att packa ihop veden innan kolningen började fungera igen.
Det blev inte så mycket sömn den natten.
– Den natten var vi ute med 20 till 30 minuters mellanrum och kikade så att det inte skulle ryka oroväckande någonstans, säger Isak.

”Jag väntar vid min mila”
”Jag väntar vid min mila medan timmarna lida
medan skogarna sjunga och skyarna gå.
Jag väntar på en vandrerska från färdvägar vida –
den käraste, den käraste, med ögon blå.”
Dan Andersson

Fakta/kolmila

I en kolmila täcks ved med granris och stybb eller jord. Det är en anordning för framställning av träkol genom torrdestillation av ved. Veden täcks för att det inte ska komma in så mycket luft till veden när milan är tänd. När veden torrdestilleras ångas vattnet bort genom att veden pyr med underskott på syre. Och på det sättet får man fram bra bränsle. I en mila som fattar eld förbränns veden och det bildas aska istället för träkol. Förr i tiden användes kol bland annat i järnbruken. Kolningen upphörde i stort sett på 1940-talet.