Kultur & nöje Yippie 2 2020

Häxprocesserna är fortfarande aktuella

Foto Pawel Maronski

HÄXPROCESSER UPPMÄRKSAMMAS I MUSIKAL! Sveriges största massavrättning i fredstid sätts upp som musikal igen. Teater Väster­norrland sätter upp ”Det stora oväsendet” och för manusförfattaren och musikalartisten Ellinor Berglund från Härnösand är det en dröm som går i uppfyllelse.

Det har varit några månader av förberedelser, men i mitten av februari började äntligen repetitionerna. För Ellinor Berglund börjar spänningen stiga.
”Det stora oväsendet” skrev hon tillsammans med Jenni Skogsfors och Kristoffer Sandås och musikalen sattes upp första gången 2014 på utomhusscenen vid Styresholms medeltidscentrum. Året därpå sattes en något omarbetad version upp.
I sommar är det dags igen. Både manus och musik har utvecklats ytterligare och inte minst har Teater Västernorrland gått in i projektet.
– Det är fantastiskt! Mitt önskemål om vi skulle sätta upp den igen var att vi skulle ha en proffsensemble och att ha Teater Västernorrland i ryggen lyfter verkligen föreställningen till en helt ny nivå. Jag behöver inte vara producent, regissör och allt runtomkring utan kan koncentrera mig på min roll. Och dagarna med Iso (Porovic, länsregissör, reds. anm.) ser man verkligen fram emot.
Från att tidigare ha förlitat sig nästan helt på amatörskådespelare har produktionen nu flera yrkesartister i rollistan, och intresset för de auditions som hållits har förvånat till och med Ellinor Berglund.
– Det är så många duktiga, utbildade människor som har sökt. Några har valt det här framför andra jobberbjudanden just för att historien engagerar så. Det är roligt!
I mitten av februari genomfördes den första repetitionen på Hola folkhögskola. I maj flyttar ensemblen upp till Ångermanland och inleder det intensiva repandet inför premiären i slutet av juni. Spelplats blir fogdeborgen i Styresholm. Preliminärt ska nio föreställningar ges.

Att yrkeslivet skulle bli något med musik var ganska naturligt för Ellinor Berglund, som växte upp i Ramvik. Farfar skrev egna föreställningar som sattes upp i närområdet, familjen har alltid hållit på mycket med musik och Ellinor fick tidigt följa med. På gymnasiet i Härnösand blev det naturligtvis estetiska programmet.
Men att hon så småningom skulle satsa på musikalgenren var däremot helt otippat.
– Den tanken fanns inte. När vi sjöng hemma så var det mer familjen von Trapp, haha! Mycket visor och stämsång. Jag får tacka min sångpedagog på gymnasiet som bara spontant sa: ”Din röst passar ju för musikal!”. Det var först då jag började fundera på det.
Men så blev det. Efter ett år på Hola folkhögskolas musikallinje så bar det av till Umeå för tre år på Musikalakademin.
Därefter jobb – från musikalscenerna till en roll i B-skräckisen ”Blood Paradise”.
Parallellt med jobbet utbildade hon sig till sångpedagog. Utbildningen gav möjlighet att även arbeta som sångcoach och sedan två och ett halvt år är hon och familjen tillbaka i Härnösand. Fyra dagar i veckan slipar hon en ny generation musikalartisters sångteknik på Hola folkhögskola.
Det som ger allra mest energi är ändå att stå på scenen själv och det har hon gjort i allt från en konsertturné med musikalpärlor till en Wallmansrökare till revy på Hotell Höga Kusten.
Och i sommar blir det ännu mer scentid i rollen som Anna i Hammar i ”Det stora oväsendet”.
– Jag är ju inte dum. Skriver jag en musikal så får jag ju se till att skriva en roll åt mig själv, haha!

”Det stora oväsendet” berättar historien om häxprocessen i Torsåker i dagens Kramfors kommun där 71 människor dömdes och avrättades 1675.
– Vi har försökt följa historien väldigt nära. Vissa konstnärliga friheter har vi tagit oss när vi skrivit, men alla roller bygger på verkliga personer och många repliker är ­ordagranna citat ur de rannsakningsprotokoll som finns bevarade.
För Ellinor berör Det stora oväsendet extra djupt eftersom hon är i rakt ned­stigande led släkt med den ökände prästen Laurentius Christophori Hornæus, som var drivande i häxprocesserna både i Härnösand och Torsåker.
– Jag kan inte säga när jag fick veta om släktskapet, men det var väldigt tidigt i alla fall. Pappa är historiker så jag har nog alltid haft koll både på häxprocesserna och våra band till Hornaeus, och det har gjort att jag har haft ett extra stort intresse för den delen av historien.

I Torsåker leder hans häxprocesser till att ungefär var femte kvinna i bygden halshuggs och bränns.
– Det var en väldig utmaning att skriva den rollen. Det är lätt att han blir helt endimensionell. Man vill på något sätt se hans reflexioner och försöka förstå hur han tänkte. Det är klart att han måste ha varit oerhört övertygad själv, men det räcker liksom inte. De stora processerna i Sverige sker i slutet av Det stora oväsendet, när hysterin har börjat lägga sig i större delen av landet. Men Hornaeus driver på.
Vad säger historien oss idag?
– Det är lätt att distansera sig, att tänka ”det var 1600-talets människor – så dumma de var!”. Men är vi så mycket klokare? Masshysteri, drevmentalitet, ryktesspridning – det händer hela tiden, även om vi inte avrättar folk längre i Sverige.
Hur skulle du beskriva musikalen?
– Ja, man kan ju inte säga att det är en komedi. Den är dramatisk och tragisk och vi har satt en åldersgräns på 15 år av en orsak. Samtidigt gråter man sig inte igenom föreställningen. I starten är det till exempel scener från vardagslivet, man har tagit in skörden och den finns en spirande kärleks­historia mellan Erik och min rollperson Anna. Så det finns stunder där man får pausa från det fasansfulla. Men det eskalerar…
Vad vill du att åskådaren ska ta med sig?
– Jag hoppas att man tycker att det är en bra historia, att musiken är vacker. Sedan är det en fruktansvärd del av vår historia och jag hoppas att åskådaren ska känna sig drabbad efteråt.

 

På Landsarkivet i Härnösand har Ellinor Berglund gjort delar av sin research för musikalen ”Det stora oväsendet”. Musikalen skrev hon tillsammans med Jenni Skogsfors och Kristoffer Sandås 2014, men både manus och musik har nu arbetats om ordentligt. I sommar sätts den helt omarbetade berättelsen upp i samarbete med Teater Västernorrland.

 

Det stora oväsendet och Häxprocessen i Torsåker

Det stora oväsendet var en masshysteri som mellan 1668 och 1676 förorsakade en stor mängd häxprocesser i Sverige. Dessa ledde i sin tur till nästan 300 människors död. Det var under denna tid som majoriteten av Sveriges häxprocesser hölls och Ångermanland drabbades särskilt hårt med 119 avrättningar bekräftade. Här antogs också en bestämmelse som medgav tortyr för att pressa fram bekännelser.

Häxprocesserna kretsade oftast kring anklagelser om att barn hade bortförts till Djävulen och Blåkulla, och vuxna – framförallt kvinnor – pekades ut av barn. Häxprocessen i Torsåker i Ångermanland var den största häxprocessen under Det stora oväsendet 1668–1676, och den mest omfattande häxprocessen någonsin i Sverige. Det är också Sveriges största dokumenterade massavrättning i fredstid som genomfördes med stöd av gällande lagstiftning. Totalt halshöggs och brändes 71 personer den 1 juni 1675 — var femte kvinna i Torsåker, Dal och Ytterlännäs socknar.

Prästen Laurentius Christophori Hornæus, ”den onde kaplanen”, spelade en framträdande roll i de omfattande häxprocesserna i Torsåker och Härnösand, med flera orter i Ångermanland. Han blev ökänd för att genom våld och hot tvinga barn att vittna. Hans egen mor, Elisabeth Målares, blev dömd till döden som häxa i Härnösand utan att han eller hans bror vittnade till hennes fördel. I Härnösand avrättades över 40 personer under Det stora oväsendet.

Musikalen ”Det stora oväsendet”
Det stora oväsendet handlar om Häxprocessen i Torsåker och de människor som levde i Ångermanland under 1600-talets slut.

TEXT Ellinor Berglund och Jenni Skogsfors.
MUSIK Kristoffer Sandås och Jonas Olofsson.
REGI Iso Porovic, Teater Västernorrland.
SCENOGRAFI Mats de Vahl.
PREMIÄR 27 juni 2020.
SPELPLATS Styresholms fogdeborg.

Ellinor Berglund

ÅLDER 30 år.
FAMILJ Sambo, två barn.
BOR Stenhammar.
GÖR Sångpedagog, musikalartist, manusförfattare, producent, skådespelare.
DRÖMROLL/-PROJEKT ”Kristina från Duvemåla”, ”Last Five Years” av Jason Robert Brown. ”Brown är min favoritförfattare tillsammans med Robert Sondheim. De har gjort så mycket bra.”

Artikeln publicerades i Yippie 2 2020 på sidan 26