Dragartister

Det är en perfekt vårvintermorgon med strålande solsken och gnistrande konstsnö när Härnösands Draghundsklubb kör sin träning på Bondsjöhöjden. Många i klubben har nyligen haft stora framgångar på VM, och det är inte första gången de vinner guld i de stora tävlingarna.

Trots att det inte är tävling i dag finns det flera personer runt omkring, som tar tid och hjälper till med träningen på olika sätt. Anna Berglund står vid sidan om i dag:
– För länge sedan tävlade jag, men nu är jag här med vår pensionär till hund och jag jobbar i Svenska Draghundsportförbundet. Sporten har utvecklats mycket sedan jag tävlade. Det vi hade som träning då, med lina, är nu en tävlingsgren. Då hade man pulka mellan sig själv och hunden.

Flera åkare är redan ute i spåret. De har börjat extra tidigt och brukar se till att hinna träna så mycket som möjligt före klockan 10, då motionsåkare kommer och börjar åka skidor i samma spår. Av praktiska skäl, men också av hänsyn, försöker draghundsklubben vara klar då. Hundekipagen kommer upp i över 40 kilometer i timmen, så en skidåkare som tar det lugnt i spåret kan bli överrumplad om det plötsligt dyker upp en blixtsnabb hund bredvid.

Klubben har gemensam träning två gånger i veckan och den passar för olika ambitionsnivåer. Vissa satsar stenhårt och det lönar sig: Jessica Häggqvist vann nyligen VM. En annan åkare i världsklass, Sanna Näslund, blåser runt banan med sin Ernst, flankerad av Marie Molander med Isa.
Sanna pausar en stund och berättar:
– Jag har alltid åkt längdskidor och när jag var 11 hade draghundsklubben en prova på-dag. Jag blev helt fast! Vi skaffade familjens första hund och jag började tävla när jag var 12. För mig är det bästa med draghundsport samspelet med hundarna och att växa som team i med- och motgång.
Anders Wallin, förbundskapten för landslaget, fyller i:
– Eftersom man har med djur att göra är vi alltid två. Det går inte att styra allt själv. När man kommer in i flow tillsammans, då är det fantastiskt!
Han berättar att så fort man lägger ned skidorna börjar barmarksträningen. Hundarna – och kanske även åkarna – får en lugnare period på försommaren. Under sommaren får hundarna simma mycket som träning.

Det är Anders och Sanna som driver träningarna i Härnösand och de ser till att få variation, till exempel masstart ibland, individuell start andra gånger, även för hundarnas skull. Ofta har varje åkare två hundar men kör med en, för om det händer något med ens hund blir man annars helt strandsatt. Ibland kör man även med två hundar samtidigt. Med tanke på att Sanna idag på träningen kört i snitt 26,7 km/h och som snabbast 42 km/h påpekar Anders att med två hundar går det ännu snabbare och då är fokus att hålla sig på benen.
Det finns olika tävlingsklasser som hundarna blir uppdelade i eftersom de springer olika snabbt. Vorsteh, fågelhundar och alla blandraser tävlar i A-klassen. I B-klassen tävlar brukshundar, som schäfer och dobermann. De högst representerade raserna i Härnösand är blandraser och vorsteh, men det finns även medlemmar som kör med andra hundraser.

Mellan 10 och 15 personer tränar varje gång och utöver de som tränar och tävlar finns funktionärer, tidtagare, serveringspersonal och andra. Klubben har också en pappa eller morfar, Lars Ove Åsander, som tidigare varit aktiv även inom brukshundklubben. Numera är han en hängiven supporter som håller koll från sin rollator.
Marie Sjölund är ordförande i klubben och var tidigare aktiv själv, men är nu en glad motionär. Hon berättar att draghundsport ofta går i familjen:
– Jag har både barn och sonhustru här!
Klockan har passerat tio och nu börjar det dyka upp allt fler skidåkare. De flesta draghundsekipagen har lämnat spåret, hundarna har fått mat och ska vila, men för människorna är det mer träning som gäller. Det gäller att ha bra fysik och teknik; det är långt ifrån att bara att ställa sig och glida med. Anders Wallin samlar åkarna för en träningsrunda, och snart sticker de iväg på skidorna. Inte lika snabbt som med hund, men snabbt ändå.