Reportage
Ett liv i dansens tecken

Fler bilder:
Helena Lundqvists lyra går varm. Varenda sträng verkar vibrera med sån exakthet, oavsett vilken ton hon tar. Den tidigare dansaren har nu sedan augusti jobbat på Norrdans som repetitör och nu närmar sig uppdraget sitt slut. Snart ska en ny ta plats.
Som repetitör har du en funktion i alla led av verksamheten. Alltifrån schemaläggning till kreativa instick i de olika produktionerna. Det är varierande på alla sätt. Dagarna varvas framför datorn, lika mycket som på dansmattan och på turnéerna.
– På många sätt är det min roll som står för kontinuiteten av verksamheten här, säger Helena. Min funktion kräver att jag har insyn i alla led av scenproduktionerna.
Hon arbetsleder dansarna som oftast får jobba otroligt hårt i sitt gebit
– Jag behöver ha dansarnas bästa för ögonen hela tiden, fyller hon i. Våra dansare kan ju liksom aldrig “lämna jobbet”. De bär ju runt på det hela tiden.
Koreografer är en gästande konstnär som arbetar på plats under föreställningens skapandeprocess, sedan är det dansarna som ger föreställningen dess riktiga liv när den möter publiken ute på turné.
– I de processerna krävs det att det t ex finns en talesperson för gruppen, menar hon. En som kan sätta gränser lika mycket som ställa krav. Jag har en stor ram att jobba inom. Däri måste det vara tydligt, även om det finns mycket inflytande inuti den. Sedan, när koreografen tagit sig till nya uppdrag, är det mitt objektiva yttre öga som krävs för att föreställningen håller samma höga kvalitet hela vägen ut.
Det framgår rätt kvickt att allt som händer här på Fyren, passerar förbi Helena på ett eller annat sätt.
– Jag är en assisterande funktion till alla här, ler hon. Jag är samarbetspartnern, bollplanket och ögat som hjälper till att hålla höjden i produktionerna… och verksamheten.
Jag känner igen termerna. För det får mig att tänka på tiden jag själv jobbade som regiassistent. Och visst är det liknande, fast inom teatern.
Helena har jobbat som dansare själv de senaste 18 åren, och det har varit helt avgörande erfarenhet och kompetens, för att kunna fylla rollen som repetitör på ett så bra sätt som möjligt.
– Det kan ibland vara slitsamt att jobba som dansare, säger hon. Du använder ju din kropp för att leverera ett så exakt uttryck som möjligt. Det kostar på. Både fysiskt och psykiskt.
Helenas intresse för anatomi och fysisk rörelse har onekligen underlättat genom åren.
– Ja… är man intresserad, så lär man sig ju, säger hon glatt. Och det har nog varit ganska ofrånkomligt i den här branschen, men oerhört värdefullt.
Hennes dansbana började redan i Härnösand. På den tiden fanns här ett dansgymnasium som hon självfallet valde att gå. Därefter bar det av till Umeå, sedan Balettakademien i Stockholm och sedan Danshögskolan. Det är 5 års studier.
– Det är vad som krävs för en dansare, så också en läkare! ler hon med en blinkning.
Sedan studierna har hon hunnit med att jobba både i institution och som frilansare. Välvårdade och eftertraktade erfarenheter som hon har enorm nytta av idag.
– Jag har alltid tagit heder i att jag eftersträvar “hållbar dans”, säger hon och engagemanget i hennes röst ökar.
– Hållbar i den bemärkelse att det är ett otroligt fysiskt krävande jobb. Muskler, mentalitet och engagemang ska hålla över lång tid. Man jobbar ju på elitnivå med sin kropp.
Hon plockar upp en bok om anatomi och börjar bläddra.
– Man blir liksom expert på folk… fyller hon i. Att “läsa kroppar”. Till slut kan jag liksom se hur olika scenarion, tankar och symptom ser ut i en kropp.
Det finns en omvälvande energi i Helena. En medvetenhet som skapar nyfikenhet. Och ett oerhört skarpt öga, det är tydligt. Hon har inte slutat dansa, inte på något vis. Hon har bara bytt lite riktning, för helhetens skull.
– Det jag tycker är så fascinerande med dans, är att den väcker tankar, säger hon. Vi har chansen att skapa minnen, fantasier och världar. Vårda upplevelser som startar nya tankar. Det är vackert att se det hända.
FAKTA
Ålder: 42
Familj: Sambon Johan och hunden Bellman
Jobbar: Repetitör på Norrdans
Fritid: Hunden och alla dessa promenader, men även sömnad, bygga och snickra. “Jag blev liksom smittad av både mor och far i min uppväxt”.
0 comments