I huvudet på Robert

Efter nio år som chef för Statens Maritima Museer, där bland annat Vasamuseet ingår, har nu Robert Olsson återvänt till Härnösand som ny chef för Murberget. Fast återvänt är egentligen fel ord – han har aldrig lämnat Härnösand utan veckopendlat till Stockholm.

Om Murberget

Mitt första minne av Murberget var lite skrämmande, när jag i 10-årsåldern såg vapensamlingen i Rådhuset. Sedan dess har intrycket blivit betydligt mer positivt och jag skulle vilja säga att Murberget idag är ett väldigt framgångsrikt museum som är ovanligt bra på att belysa samtidsfrågor i ett historiskt perspektiv. Ta till exempel hur häxprocesserna har kopplats till utanförskap i dagens samhälle eller när man drar paralleller mellan dagens flyktingströmmar och emigrationen från Sverige för 150 år sedan.
Ett av mina huvudfokus kommer att ligga på värdskapsfrågor. Det är jätteviktigt hur vi bemöter och välkomnar våra besökare, både mänskligt och via den fysiska miljön. Vi har bra besökssiffror, men jag vill nå en ännu större och bredare publik. Och så hoppas jag att fiket på övervåningen kan öppnas igen.

Om museer

Museer är i första hand till för människor, inte för föremål. Svenska museer har varit osedvanligt duktiga på att bli mer tillgängliga och att nå ut de senaste åren. Det märks inte minst i statistiken, från 13 miljoner besökare 2003 till drygt 18 miljoner nu.
Det är också roligt att det kommer fler privata museer, som ABBA-museet i Stockholm och Bilmuseet här i Härnösand. ”Museum” är ett starkt varumärke som lockar besökare från när och fjärran. Jag tycker också att museer i allmänhet, inte minst Murberget, har blivit mycket bättre på att vara samhällsaktuella och att fungera som mötesplats och arena för aktuella frågor.

Om ledarskap

Jag har varit chef i över 25 år och för mig handlar det mycket om att coacha och få människor att lyfta. Jag vill att de anställda ska känna att de har möjlighet att påverka sin vardag och att besluten ska fattas så nära verksamheten som möjligt.
Samtidigt är det viktigt att jag som chef vågar fatta beslut. Jag har gärna en process med diskussion och dialog i mer övergripande frågor, men när beslutet ska tas är det jag som tar det och då förväntar jag mig att alla följer det.

Om Härnösand

Härnösand är min födelsestad och min favoritstad. Jag har studerat och jobbat på andra ställen, men 1993 flyttade jag och min ungdomskärlek Maria tillbaka med vår familj. Härnösand är en väldigt vacker stad och jag trivs med människorna här.
Det har ju gått upp och ner under åren, men nu känns det väldigt positivt. Det händer spännande saker och jag tror på en bra framtid. Demografiskt har vi en tuff utmaning, men då är det bra att det kommer människor utifrån. Det berikar också utvecklingen när människor från andra ställen kommer med nya perspektiv och referenser. Det är något väldigt kreativt i det.

Om sport

Jag är väldigt idrottsintresserad och har spelat handboll, fotboll och försöker fortfarande spela innebandy. Framför allt gillar jag kombinationen av att göra något tillsammans med andra, samtidigt som det finns ett tävlingsmoment.
Jag tittar också gärna, mest på hockey, och skulle gå ännu mer om jag kunde. Timrå är klubben i mitt hjärta sedan barnsben, men jag har även lite Modohjärta. Det kanske låter konstigt, men jag bodde i Övik vintern 78/79, när de vann SM-guld, och såg nästan varenda hemmamatch. Som länsmuseichef kan det kanske vara en fördel att heja på båda, men måste jag välja så blir det Timrå.