Åsa Westin går omkring i sin trädgård, plockar en bukett blommor, håller upp den mot kvällssolen och skiner i kapp med den.
Den här platsen, baksidan av hennes och maken
Peters hus, är Åsas paradis.
– Här får jag ro och har kunnat bearbeta sorgen efter min mammas död, min egen sons kamp mot cancer och min egen utmattningsdepression.
I sin trädgård känner Åsa lycka och inspiration.
– Det är som om även jag blomstrar i den här miljön.
Hon har ett Instagramkonto – @klorofyll_idyll – där alla som vill kan följa hennes trädgårdsprojekt, få råd och även beställa blomsterbuketter.
– Jag odlar med kärlek och ägnar mycket tid åt att planera inför varje ny säsong. Till exempel välja fröer och fundera kring hur rabatterna ska utvecklas. Sedan är det ju allt praktiskt arbete med att så och pyssla.
– Att få se hur små frön blir till prunkande rabatter är underbart och jag sparar även dahliaknölar som jag väcker år efter år.
Trädgården har hjälpt henne tillbaka till… livet, som hon själv beskriver det.
– Jag var en spillra av mig själv men jag har blivit hel igen och det kan jag framför allt tacka min underbara familj och min trädgård för.
De första trettio åren för Åsa Westin var goda år.
– Jag växte upp i ett hem med mycket kärlek och vi gjorde mycket tillsammans, jag, mina föräldrar och min lillasyster. Jag och min syster har en tät relation, vi är så tacksamma att vi har varandra.
– Varje år åkte familjen på skidresor och på somrarna semestrade vi runt om i Sverige.
Det handlade också mycket om fotboll – Åsa spelade för Bondsjöhöjdens IK till dess att hon fyllt 15 år – och dans.
– Jag har dansade allt möjligt, från gammeldans till jazzdans.
När det blev dags för gymnasiet läste hon omvårdnadsprogrammet i tre år för att kunna bli barnmorska.
– Sedan insåg jag att jag är spruträdd och att jobba inom vården därför skulle bli svårt, skrattar hon.
Den största delen av hennes yrkesliv har i stället ägnats åt att jobba i butik. Klädbutiken Be Young var den första.
1994 träffade hon Peter – ”mitt livs kärlek” – som hon gifte sig med åtta år senare. Då hade paret redan blivit föräldrar till sönerna Viktor och Emil.
– Allt var bara så bra, säger Åsa.
Så, på några timmar 2004, vändes allt upp och ned.
Emil, då fyra år, drabbades av en lymfcancersjukdom.
Åsa berättar att Emil varit hängig och trött en tid.
– Vi trodde att det var något tillfälligt. Men så blev han sämre och vi fick ta honom till en läkare.
På sjukhuset i Sundsvall trodde man först att det rörde sig om lunginflammation.
– Men så fanns där en läkare som hade jour och som var specialist på barncancersjukdomar. När han undersökte Emil beslöt han att han måste flyttas till Umeå, för att det kunde röra sig om någonting allvarligt.
Där och då inleddes en period på flera år som var oerhört jobbig för hela familjen.
– Väl i Umeå konstaterades att Emil drabbats av en cancerform som kallas T–cellslymfom och att det enda sättet att kunna bota den var med cellgiftsbehandling, säger Åsa.
Idag kan hon prata om allt kring sonens sjukdom utan att gråta.
– Men jag, vi, grät mycket när vi var mitt uppe i allting. Herregud, det fanns dagar som var så tunga att allt bara vara svart.
– Samtidigt blev vi som familj ännu tajtare. Banden mellan oss blev ännu starkare och vi stöttade och hjälpte varandra på alla sätt.
Åsas mamma Marianne var en av dem som betydde mycket för att vardagen ändå skulle vara någorlunda normal.
Med alla resor till sjukhusen i Sundsvall och Umeå för Emils behandling, behövdes mycket barnpassning och skjutsar för storebror Viktor.
– Vi bodde då i ett radhus på Bondsjöhöjden, i samma område som mina föräldrar. Dom fanns där för oss hela tiden.
Därför kom det som ett hårt slag när Marianne plötsligt gick bort 2005.
– Utan förvarning, utan att någon av oss anade vad hon bar på, fanns hon inte mer. Det var en chock för oss alla, säger Åsa.
– Mamma lämnade ett stort tomrum efter sig men hon finns med mig ändå. Jag tänker på henne varje dag och det var hon som förde in mig på trädgårdsintresset som på senare år fått en så viktig roll i mitt liv. För det är jag evigt tacksam mot henne.
Marianne älskade styvmorsvioler.
– Varje år växer det upp en styvmorsviol på framsidan av vårt hus, en enda och alltid på samma ställe. Numera brukar min man Peter säga när han ser den, ”titta, älskling, nu är Marianne här igen.”
Sonens cancersjukdom och mammans hastiga död var två händelser som överskuggade allt annat.
Att Be Young gick i konkurs under den här tiden var någonting som kändes mer eller mindre oviktigt för Åsa.
– Jag hade fullt upp med det som rörde familjen och att försöka vara stark. Jobbet tänkte jag nästan ingenting på.
Fem år efter insjuknandet friskförklarades Emil från sin cancersjukdom.
– Det var obeskrivligt skönt. En ofattbar känsla av lättnad för oss alla.
Ett par år tidigare hade Åsa kontaktats av dåvarande butikschefen på H&M i Härnösand.
– Hon uppmanade mig att söka en tjänst som visual merchandiser.
Där startade en resa på H&M som varade i 17 år.
– Jag fick även jobba med ombyggnader och nyöppningar av butiker i norra regionen och trivdes fantastiskt bra.
– Eftersom gränsen för Norrland för H&M går vid Västerås blev det många mil kors och tvärs och upp och ner i landet, skrattar Åsa.
Parallellt med detta ägnade hon sig åt friskvård och att inspirera H&M–personal i olika butiker.
– Det gjorde att jag på ett sätt fick ägna mig åt vård men utan att behöva vara i närheten av sprutor. Jag älskade det.
2016 fick Åsa rollen som butikschef på H&M i Härnösand, just när butiken skulle byggas om.
Den glada, positiva och gränslöst ambitiösa Åsa gick nu in i en ny fas. Hon blev, vad maken Peter kallade henne, en arbetsnarkoman.
– Sönerna hade blivit så stora att de klarade sig i stort sett själva och jag gick helt upp i jobbet.
Hon säger att hon var besjälad av att göra allting rätt.
– Jag är en person som vill vara duktig och är plikttrogen och när jag fick ett så stort ansvar och mycket skulle förändras, blev det början till någonting som skulle visa sig bli fullständigt ohållbart. Men det fattade jag inte själv.
– Peter såg faran. Han brukade säga till mig, ”passa dig, du måste dra i handbromsen, det här kommer aldrig att gå.” Men jag ignorerade det. Jag hörde, men orden fastnade inte i mig. Jag bara gick på, ännu hårdare. Det var ju så k u l!
Sommaren 2018 upptäcktes en tumör i Åsas ena bröst.
– Den opererades bort och var godartad.
Mindre godartad var den stress som hon byggt upp i kroppen. Och som på ett butiksmöte i Stockholm fick henne att bokstavligt talat kollapsa.
– Jag klappade ihop. Jag hade inga krafter kvar. Det fanns bara orkeslöshet, gråt och tomhet.
Åsa fick diagnosen utmattningsdepression, sattes på medicin, fick gå hos psykolog och sjukskrevs.
– Vissa dagar sov jag mig igenom. Jag ville inte träffa någon utanför familjen, inte göra något av det jag annars tyckte var kul.
Veckorna gick, många av dem utan att hon kände sig ett dugg bättre.
– Till sist kunde jag känna att jag var på väg upp ur den grop jag störtat hejdlöst ned i.
Då blev trädgården en väg till tillfrisknande.
Åsa fann energi och glädje i att skapa en trädgård utifrån sina egna tankar.
– Jag hittade mig själv, den jag v i l l e vara och inte den som inte lyssnat på Peters varningar och min egen kropp. Steg för steg satte jag ihop en bättre version av mig själv.
En god vän tyckte att hon skulle starta ett Instagramkonto där hon kunde lägga ut bilder från trädgården och 2020 startade Åsa @klorofyll_idyll.
– Men jag har varit noga med att hålla det på en nivå där jag bara känner lugn och lust, ingen press.
Ett antal veckor på Österåsen gav värdefulla insikter i livsstilsmedicin.
– Enormt nyttiga veckor som gjort mycket gott för mig.
Hon började jobba deltid på H&M, men valde självmant att sluta som butikschef.
– Det var ett lätt beslut, säger hon.
Tidigare i år sade hon så upp sig.
– Jag hade många fina år på H&M men jag var färdig där. Det blev för påfrestande efter min utmattning med de stora lokalerna, allt folk och tunga arbetsuppgifter.
Numera jobbar hon som assistent på optikerkedjan Specsavers butik i Härnösand.
– Det är mindre, lugnare och jag har arbetsuppgifter som passar mig. Sen får jag ju faktiskt syssla med lite omvårdnad. Jag känner att jag kan göra skillnad för människor och det uppskattar jag.
– Jag känner mig modig som vågade ta steget till Specsavers efter så många år på H&M, men det var helt rätt.
Idag betraktar sig Åsa Westin som en kvinna som är på en bra plats i livet.
– Allt som jag har gått igenom och det jobbiga som drabbat familjen är erfarenheter som lärt mig mycket. Jag vet nu vad som är värt någonting och vad som inte är det.
– Jag kan njuta av att bara njutglo i trädgården. Mitt rum för harmoni.
Hennes egen klorofyllidyll.
