Järnkoll på Härnösand

Hövdingen i Hov, Vangstakvinnans grav, ryssens härjningar och hur brännvinet kom till stan.
Lars Högberg har järnkoll på Härnösand.
Här tipsar han om några historiska favoriter.

Inget att göra i sommar? Då kanske ett besöksmål med anrika vingslag kan locka.
Vi bad lokalhistorikern Lars Högberg plocka fram några ess ur rockärmen och resultatet ser ni här intill.

Det handlar om när vetenskaparen Nils Gissler står på Vårdkasens topp och inser att jorden är mycket äldre än vad kyrkan sagt, om när den ryska armadan seglar in i Södra sundet och bränner alla hus i staden utom ett och om när en förmodad spåkvinna i Vangsta bränns och begravs med trälflicka och djur.
Fantastiska berättelser alla tre, och lite mer att läsa finns vid respektive bild.

Var kommer hans historiska kunskaper ifrån?
– Man läser en massa tjocka böcker, förklarar Lars Högberg.
Om det vore så enkelt.
Han överslagsberäknar att han ägnat sisådär mellan 500 och 1000 timmar åt forskning på landsarkivet där vi träffas. Vittnen intygar hans flit.
– Han är vår mesta besökare, den mesta och bästa, säger arkivarien Mona Bergman som bemannar receptionen.
Lägg därtill forskarmöda även på Arkivcentrum Nord på Kusthöjden samt otaliga timmar hemma framför datorn.
Så tid är en faktor. En annan fråga är varför.

Varifrån kommer intresset?
– Jag läste mycket när jag var liten. Så småningom blev det facklitteratur. Det första jag kom in på var astronomi, sen paleontologi, sen geologi, så arkeologi och så historia. Jag ser det som en cirkel som närmar sig mer och mer här och nu.
– Så nu är det mest hembygdsforskning, specifikt Härnösand med omnejd, att forska i hur man kan gå ut och se spåren av vår historia, och försöka göra det intressant och trevligt i Härnösand med besöksplatser som har en historia att berätta, säger Lars Högberg.

Som medlem i turistföreningen och Säbrå hembygdsförening innebär det också mer handfasta insatser som att röja sly och göra stigar framkomliga.
På frågan om den viktigaste personen, vem som har betytt mest, i Härnösands historia, blir svaret en utläggning om flera personer som var och en kunde räcka till en längre föreläsning.

Här tar vi kortversionen:
• Hövdingen på hövdingagården i Hov, uppskattningsvis någon gång på 500-talet, som gjorde att stranden, Härnö sand, blev en mötesplats, som sedan utvecklades till Korsmässomarknaden
• Johan III som grundade staden 1585, med hugg och slag tvingades handelsmännen hit för att få in skatt
• Axel Oxenstierna, organiserade landet på 1600-talet så att vi fick biskop, landshövding, gymnasium, skeppsvarv, landsväg söderut och norrut samt postkontor, det var då vi blev Norrlands Athen
•️ Mathias Körning, 1734-1787, driftig borgmästare och riksdagsman, såg till att vi fick kronobränneri vid Gerestabäckens utlopp, att Härnösand fick seglationsfrihet till utlandet som enda stad i Norrland och att staden återfick landshövding, så populär att han fick hedersbegravning under golvet i domkyrkan
• Frans Michael Franzén, 1772-1847, psalmdiktare, ledamot av Svenska Akademien och biskop, pådrivande till den nya vackra domkyrkan (flera fula förslag förkastades) och dog året efter kyrkans invigning
• JC (Johan Carl) Kempe, 1799-1872, till Härnösand som 20-åring och blev ägare bland annat till rederi, sågverk i Mo och Domsjö, järnhantering, skeppsvarv (Nya varvet nedanför Folkhögskolan) och såg i Söråker.

Lars Högberg pratar inte gärna om sig själv. Historien ska stå i centrum, inte han. Att bli fotograferad jämför han med att gå till tandläkaren.
Men med lite googling och några kontrollfrågor kan bakgrunden tecknas så här:
Barnfödd och uppvuxen i Örnsköldsvik, flytt till Härnösand vid 16 års ålder, student i Härnösand på läroverkets reallinje, matematisk gren.
Efter det gjorde Lars Högberg lumpen på I21 i Sollefteå varpå följde fyra år på arkitekturlinjen på Kungliga tekniska högskolan, KTH, i Stockholm och senare två terminer arkeologi i Umeå.

Yrkeslivet har varit på arkitektfirmor med växlande namn efter växlande ägare. Mycket har handlat om skisser, ritningar, kartor och teckningar.
Just den talangen har kommit till nytta i flera publikationer och avhandlingar under åren. Något av hans alster har vi också fått lov att publicera i det här reportaget.
Lite bonusfakta är att Lars Högberg var högeligen inblandad i underlaget till vad som till sist blev Unescos beslut att utnämna Höga kusten till världsarv år 2000.

Intresset tog extra fart i en studiecirkel för femton år sedan. Resten är historia, så att säga. Härnösands historia.
Två problem tornar dock upp sig för framtiden.
Det ena är att det blir långt att cykla för Lars Högberg till nya arkivet som byggs uppe på Saltvikshöjden.
– Det finns två alternativ, elcykel eller åka med 501:an. Den busslinjen ska gå förbi tydligen hemifrån Gånsviksdalen och dit, har han förberett sig.

Han håller föredrag och föreläsningar några gånger per år. Bland annat hos Härnösands Pensionärsuniversitet, HPU. Men framträdandena sker under stor vånda.
– Att hålla föredrag är en prövning. Men man vill ju jobba lite för stan och visa vad man kommit fram till, motiverar han.

Och mer ska det bli. Det är här problem nummer två dyker upp. Hur ska han hinna?
– Nästa projekt kan bli, om orken räcker, en serie föreläsningar om Ångermanälven och dess historia under de senaste 10.000 åren, från istid till nutid. Jag har börjat så smått, kommit fram till bronsåldern. Ja, jag har nog heltidssysselsättning till döddagar.

3 HISTORISKA PLATSER I HÄRNÖSAND

Vangstagraven.

Vangstagraven
Plats: Bakom mc-klubben Albatross i Gånsviksdalen, nära ridskolan
Ett gravfält där särskilt en kvinnograv sticker ut. Häst, två kor, tre grisar, tre får och en båt fick hon med sig i graven. En kvinna med hög status. Troligen en spåkvinna, en gyda, eftersom hon fick en så praktfull grav. I graven fanns även en annan yngre kvinna, kanske ett människooffer, en trälinna. En plats man lätt kan nå. Graven är helt unik för Norrland. Daterad till ungefär år 760.

Ryssen kommer 1721.

Ryssen kommer 1721
Plats: Mellanholmen, södra udden, med utsikt mot Södra sundet, Vårdkasberget och Kattastrand
Rysslands armada med 90 båtar seglade in och brände Härnösand till grunden den 30 maj 1721. De landsteg vid Kattastrand och firade där med festmåltid troligen på kor, grisar och dryckjom. Vårdkasen på berget i bakgrunden tändes några dagar före så att invånarna hann fly. Ombord på galärfartygen fanns 7000 man som rodde och 500 kosacker med hästar. Alla gårdar och hus brändes, alla utom gamla hospitalet vid Tullporten. Det är inte samma hus som i dag, men på samma plats och såg ungefär likadant ut. Fyra ljuskronor i domkyrkan gömdes i en grav och räddades. Ryssarna hade stränga order att inte döda civila, men man kunde misshandla och slå. När Härnösands befolkning återvände fick hospitalet bli kyrka och samlingssal. Vid gudstjänst öppnades fönstren så folk kunde lyssna. Staden timrades upp igen på några år. En plats för kontemplation här på Mellanholmen, tycker Lars Högberg. Ett kort stenkast bort finns passande nog kommunens minnes- och påminnelseplats för fred.

Nils Gissler på Vårdkasen.

Nils Gissler på Vårdkasen
Plats: Vårdkasmalen, naturreservat intill elljusspåret
Nils Gissler var läkare och vetenskapsman i Härnösand på 1700-talet. Han var lärjunge i Uppsala hos både Linné och Celsius. Vid klapperstensfältet 150 meter över havet här på Vårdkasberget begrundar han att hit upp gick ju havet en gång. Med insikt i landhöjningens tempo (fast man trodde då att det var havet som sjönk) betydde det att jorden måste vara mycket äldre än de 6000 år som kyrkan beräknat från bibeln. Klokt nog låg han lite lågt. Men han rapporterade om saken till sina kolleger i Kungliga vetenskapsakademien.