Mäktiga Mjällådalen

Mjällån och Mjällådalen med sina nipor och raviner är en dold juvel i de flestas ögon. En magisk natur att besöka. Ett spännande alternativ till Höga Kusten och Skule Nationalpark. Ett stort skyddat område för friluftsliv med enorm potential.
Sedan 2011 har naturvårdshandläggare Oskar Norrgrann på Länsstyrelsen Västernorrland, tillsammans med sina kollegor, jobbat för att skydda den värdefulla naturen.

Det finns tre entréer till reservaten när du kommer från Härnösand. Var försiktig när du åker hit, det här är vildmark och ravinens botten är skuggad av mäktig granskog.

1. STARTA VID VÄSTANÅFALLET
Sommaren 2024 blev den nya porten norrifrån in till Mjällådalens naturreservat klar. En stor parkering och informationsskyltar finns efter bron över Mjällån starx innan Västanåfallet Natur & Kulturcentrum.

2. PARKERA VID TUNBODARNA
En skylt med Mjällådalens naturreservat pekar mot parkeringen.Där finns information om reservatet och skyltar som visar de olika uppmärkta vandringsstigarna. Mot norr går Norra Mjällåslingan. Mot söder hittar man till Södra Mjällåslingan och Skogsslingan efter några kilometer.

3. HÖGLANDSBODARNA
Ett par kilometer söder om skylten Höglandsbodarna finns en skogsbilväg. Parkera efter vägkanten. Mittemot finns en något vindpinad skylt vid väg- och hyggeskanten som pekar mot Nedre Mjällådalens naturreservat. Efter fem minuter nås stigen och en första häpnadsväckande utsikt. Från nipkanten ser man rakt ned till Mjällån som slingar sig fram mellan älvbrinkarna. Där stigarna delar sig klättrar man åt vänster och högt upp längs en smal hög så kallad getrygg. Tar man till höger kommer man in på den gamla fäbodstigen och en lokal där det finns många ovanliga insekter vid åkanten. Det nya naturreservatet kommer inte att tillgängliggöras som Mjällådalen.

LÄS MER:
Mer utförlig information om de vandringsstigar som finns hittas på www.ljustorpsvandring.se.
(Klicka på Vandringar/stigar och Höglandsbodarnas nipstigar.)

Kartan över Mjällådalens två naturreservat ligger framför oss på bordet. Vi möts över en lunch på Västernorrlands Museum och Murbergets Friluftsmuseum. Det känns som rätt plats för att möta en man med passion för djur, natur och med ett arbete som handlar om att bevara det som finns för framtiden.

– Mjällådalen och Nedre Mjällådalens naturreservat är vad jag är mest stolt över att ha åstadkommit. Jag har jobbat som naturvårdshandläggare med uppgiften att skydda värdefull skog och natur sedan 2005, berättar Oskar Norrgrann efter att ha smakat på dagens soppa och hunnit ta en tugga av brödet med hummus som pålägg.

Arbetet har pågått i nästan 15 år, men det var först under pandemin som tankarna dök upp på att bygga och skapa leder som gör det möjligt även för den friluftsintresserade allmänheten att kunna besöka Mjällådalen.

– Vi såg ju hur trycket ökade på naturen i Höga Kusten och Skule Nationalpark, säger Oskar som hoppas att Härnösands och Timrås politiker kan se vilken besökspärla det finns att utveckla. Länsstyrelsen i Västernorrland har lagt grunden, men den fem mil långa Mjällådalen som sträcker sig mellan Ångermanland och Medelpad är en fantastisk plats i klass med Höga Kusten.

Allt vi ser i Mjällådalen är spår från när den senaste inlandsisen smälte för 10 500 år sedan. Då forsade väldiga vattenmassor fram här. Det är den forna isälven som idag är Mjällån. Det är fortfarande ett fritt rinnande vatten som skapat sin egen dynamik genom att slingra sig fram mellan de höga bergen och som fört med sig mäktiga lager med sediment som bildat de höga niporna.

– Det är ett landskap som hela tiden lever, förändras och inte kommer se likadant ut om hundra år, säger Oskar.

Vattnets nivå i Mjällån varierar med årstiderna. Varje år ser stränderna olika ut. De hinner aldrig växa igen innan nästa vårflod kommer. Vissa skalbaggar har anpassat sig till att stränderna och sandbankarna hela tiden ändras. En av dem är den väldigt sällsynta strandsandjägaren.

Det finns nog inte många bäckar, åar, sjöar, havsvikar i Västernorrland som inte Oskar hittar till. Hans första jobb var att inventera och få kunskap om länets alla vattenmiljöer. Allt från vattenkvalitén till förekomsten av flodpärlmusslan. Några år senare fick han som läromästare arbeta med den legendariske varg-och djurspåraren Erik Isaksson när de tillsammans inventerade utter i Västernorrland.

MER INFORMATION OM BYÅN:
Vi berättade tidigare i år i Yippie (nr 6-7 2024) om det unika fiskevårdsprojektet i Byån i Häggdånger med syftet att studera vad som händer i de riktigt små vattendragen. Oskar har deltagit hela tiden och kan redovisa vad som hänt.

– Totalt fångade vi 11 olika fiskarter samt flodnejonögon, grodor och padddor. Vi fick 32 öringar i storleken 8–20 centimeter. Flera var havsöringar på väg ut till havet för att växa sig stora. Vi fick gäddor, abborre, mört, elritsa och spigg.

– Det visar hur viktiga de små vattendragen är för en rik fisk-ekologi, konstaterar Oskar.

– Det mest oväntade i resultaten var nog att vi fick väldigt mycket nors i fällan. Det är norsar som vandrat upp i ån för att leka tidigt på våren, redan innan fällan sattes ut och nu fångade vi dem när de när de vandrade tillbaka till havet och ett liv som vuxna fiskar.

Oskars 3 björnmöten

Tre gånger har Oskar Norrgrann haft turen att få se och möta björn.

Första gången var i ett björngömsle i Finland vid ryska gränsen. Den gången var det en upplevelse tillsammans med hela familjen.

– Det var så spännande för oss med flera björnar och en järv i närheten. Min fru var tyst 12 timmar i sträck, vilket aldrig hänt vare sig innan eller efteråt, skrattar Oskar.

– Andra mötet var en snabbvisit av en björn som sprang över en väg när vi var ute på fältarbete. Det gicks så fort att vi knappt förstod vad vi såg.

– Tredje gången gillt var längs en skogsbilväg under ett inventeringsjobb. En björn satt i ett dike och åt. Min kollega föreslog att vi tar vår frukost där nästa morgon. Mycket riktigt. Björnen var kvar på nästan samma ställe. Vi fikade på 100 meters avstånd och kunde se björnen. Vi fick lämna till sist. Björnen stannade kvar och fortsatte att äta.