Vid foten av Murberget hittar vi Magdalena Åkerström. Här bor hon i en rymlig etta med kök, precis i nocken av taket.
Det är inne på vårens första omtag, för det var väl tre gånger göken skulle gala? Eller var det sju? Vårvintern klär staden och så smått börjar folk titta ut på balkongerna, med kaffet i hand och lapandes solstrålar. Snön smälter i rännilar som klingar nedför sluttningarna. Trots bakslag, så är den ofrånkomlig. Våren.
Utsikten hemma hos Magdalena är enastående. Ett enormt fönster överblickar norra infarten för tågen, och mer eller mindre hela djuphamnen.
– Att se på arbetet som pågår här utanför är otroligt, ler Magdalena. Jag kan se avlastningarna på första parkett härifrån.
Och det gör hon. Ofta blir hon stående i detta fönster och betraktar livet utanför.
Magdalena är ganska nyinflyttad till stan.
– Det var en ren slump faktiskt, berättar hon. Jag hade sikte på specifika önskemål gällande mitt hus, och det råkade ligga på Hemsön.
Denna upptäckt uppdagades under pandemin och under en tid fick hon veckopendla till Norrköping. Men pendlandet blev alldeles för påfrestande, och ganska snart började hon se sig om efter arbete mer lokalt.
Konst, design och museer har alltid lockat Magdalena. Och hennes intressen följer verkligen med henne hem.
– Det ligger nog lite i släkten, säger hon. Min faster gjorde väldigt mycket avtryck hos mig, och jag har vetat sen 15-års åldern att jag skulle jobba med konst och design.
Konst och design är onekligen väldigt närvarande i hennes liv. Här och var i lägenheten hittas smakfullt placerade oaser av berättelser och historik. Som himmel i hantverket hennes faster Berit omsorgsfullt skapat och som försiktigt transporteras med i varje flytt. Eftersom det är så ömtåligt i sin råghalmskonstruktion, får den alltid transporteras som om den var gjord av glas. Eller som den något iögonfallande vattenkannan, som påminner om en serietecknad kaktus.
Hon berättar så gärna om sina fynd, kanske för att hon älskar att leta efter dem.
– Ibland vet jag precis vad det är jag vill ha, och då letar jag i lämpliga kanaler, berättar hon. Andra gånger är det saker som verkligen bara talar till mig. Men det kan ta tid!
Bordet och stolarna är fynd hon gjort på secondhand.
– Jag tycker det är lite roligt, ler hon. Det här bordet är från IKEA, men det påminner om design av Alvar Aalto.
Var man än vänder sig i denna förhållandevis lilla bostad, finns något nytt att lyssna in på. Med sin karriär inom design- och museibranschen, har hon onekligen varit involverad i många spännande projekt. Jag misstänker att det håller engagemanget levande.
Det är så rofyllt här. Trots att tågen går mer eller mindre utanför dörren, är det inget som konkurrerar med lugnet.
– Jag bodde i en banstuga i Abisko en gång i tiden, säger hon. Så kanske är jag bara van. Men nej, det är inget som stör mig alls.
Huset hon flyttade hit för, är hon nu endast besökare i. Och jakten pågår igen. Jakten på det där huset som passar henne alldeles perfekt. Men hon trivs här. Slumpen tog henne till Härnösand, kanske slumpen kan jobba till hennes fördel igen? För hon har mycket kvar av Höga Kusten att upptäcka.
