När storstadsstressen och små boendeytor blev för mycket, blev en flytt, miljöombyte och fokus på lugnare tempo var ofrånkomligt för familjen Forsström Fäldt. Men det fanns villkor. Inte längre norrut än Härnösand!
Så fick det bli. Inte allt för långt ifrån frun Susannes ursprungsrötter i Västerbotten, men ändå en bit på vägen.
– Bara att ha sonens skola ett stenkast bort är fantastiskt, meddelar Jonas, när vi besöker honom hemma på gården och med siktet inställt på deras garage.
Han har spenderat vintern här inne, bilandes och sågandes. Här ska tillverkas ett mindre hus! Ja, en bastu faktiskt, för att vara korrekt.
När vi kommer på besök står den övre delen av tillverkningen uppsatt i det förhållandevis ganska trånga utrymmet.
– Det blev så kallt ute, så jag testade att flytta in, säger Jonas. Men det har dock inneburit att jag fått bygga upp konstruktionen i två delar.
Utanför ligger redan stockarna som utgör den undre delen. Men snart är han klar med inomhusarbetet och ska montera ner allt, för att sätta upp det igen, fast utomhus.
Högst tillfälligt dock, för den här bastun ska levereras ner till Stockholms skärgård nu under försommaren.
– Jag måste ju se att det sätter sig riktigt, ler Jonas. Och temperaturerna är mycket bättre nu.
.Inne i garaget är ytorna högst effektivt använda. Mitt i allt står verkligen en topp av ett hus, och för det otränade ögat är det bara taket som saknas. Men så är ju inte fallet. Varenda stock ska få samma kärlek, omtanke och behandling. Hur ska de annars gå ihop?
Handkraft är bokstavligen vad det handlar om. Bilyxan går varm, liktväl bandkniven och spånet riktigt flyger här omkring.
– Ja, det är sopning exakt varenda dag som gäller, säger han kvickt Framförallt för att hålla reda på verktygen.
Han skrattar till. Nog är här gott om spån. Men doften… Den där doften av nysågat träd som liksom hänger kvar i luften länge. Det är hans vardag. Lite avundsjuk blir jag…
Det är under året 2007 som han börjar jobba som timmerman och så snart chans fanns förtjänade han sitt gesällbrev. Och 2016 tog han sitt mästerbrev. Inom alla hantverksyrken är det den högsta förtjänsten man kan få.
– Diplomet hänger dock kvar nere på kontoret i Stockholm, medger han. Jag ska nog se till att ta hem det.
Stockarna han jobbar med nu kommer från Värmland och har fått växa långsamt.
Vi gör ett försök att räkna årsringar på en av stockarna, och tror att vi hamnar på någonstans runt 200 år. Det är en svindlande tanke!
Nu förädlas det, bearbetas till format och ska kunna stå minst lika länge till.
– De äldsta bevarade timmerhus vi ser i Sverige idag härstammar från 1200-talet, berättar han.
Det byggs för generationer, helt klart. Då sitter finessen i kunskap, teknik och material. Nog är det tidskrävande alltid på ett sätt vi kanske inte är van vid i dessa tider. Men desto viktigare.
Och förutom de fritidshus som han bygger som oftast (ja, och bastu, då), fick han och kollegan chansen till att jobba fram ett riktigt stort hus. När det ska byggas ett hus som ska uppfattas vara byggt under 1700-talet, då är Jonas och hans kollega Stefan Andersson rätt män för jobbet.
Det är Grand Designs Sverige som gör ihärdiga projektbesök när ett Linköpingspar bestämmer sig för att bygga timmerbostad á la herrgård från grunden, enligt konsten alla regler – för när det kommer till känsla och själ, då sker inga kompromisser. Det är faktiskt ett riktigt spännande avsnitt, för den som är intresserad.
Men det var 2021. Nu väntar nya projekt, nya ambitioner och nya förhoppningar
– Jag hoppas på att kunna hitta en bra timringsplats här i närheten, säger han. Det är alldeles för trångt här i garaget. Några hektar skog och med en gammal ladugård, kanske?
Familjen trivs, och han med dem. Här är ju nära till allt. Han vill sätta ner rötterna. Hitta plats, forma och skapa. Bara med lite mer plats för att svinga den där gummiklubban rätt.
