Välkommen hem till paret Avenäs

Det finns en gränd mitt i centrala Härnösand och där hittade Anders och Anneli Avenäs sitt hem i mitten av 1990-talet. Här rymdes livet och arbetslivet på samma plats. Då var det allt annat än ett drömhus, men det har de ändrat på.

Det är en blåsig, men ack så efterlängtad, vårdag när Anneli öppnar dörren på Röstensgränd. Vi söker ganska kvickt skydd i deras hall där Anders möter oss och tar hand om våra kappor.

Och vilken hall sen! Hade hallen varit vid liv, hade vi blivit kvittrade och hoade åt. Men inte idag. De uppstoppade fåglarna som möter oss är gåvor från Anders mormor. Idag utgör de blickfång och studier. Det är inte helt konstigt, då Anders jobbat stora delar av sitt liv som veterinär. Intresset för djur och natur går inte att missa i det här huset. Fåglarna samsas om utrymmet med hattar och Anders egensvarvade knivar och kåsor.

Paret Avenäs börjar genast sprudla av anekdoter som hör till deras hem. Här finns fotografierna av familjen genom åren, stolt placerade över skänken, som bara bott på två ställen. Ännu. Trots att den har många år på nacken. Huset byggdes redan 1912, byggdes ut 1946 och 1995 tog paret över fastigheten. Då var stället en ganska sorglig vy.
– Vi skickade ner katterna i källaren, för där fanns bara råttor säger Anders, medan han försöker tygla hunden Iskkos entusiasm över nya besökare.
– Ja, och något riktigt kök hade vi inte på många, många år. Nog gick det att laga mat, men det var väl det fyller Anneli i.

Men pö om pö, byggde de upp, förädlade och återvände all den kärlek som huset saknat under så lång tid. Konstintresset syns tidigt. I vardagsrummet kliver vi in på en makalöst stor och fantastiskt detaljerad matta.
– Det finns en historia i den här, den är ju persisk, men den tror jag man måste fråga grannen om” skrattar Anders till.

Resorna är också väldigt präglande i detta hem. De har båda varit mycket på resande fot genom åren och det märks i de små konststycken som är placerade här och var och berättar om tider bl a i Bolivia, Argentina, Afrika och så Frankrike. Frankrike andas en speciell ton här. Mycket för att Anneli bodde en god tid där. Rustika träskåp, vinägerkrukor och en mortel sniden ur ett block sten, andas alltihop av fransk landsbygd.
– Jag gillar när man vågar blanda stilar” säger Anneli.

Och det blandas! Med en så kärleksfull finess. Det är svårt att låta bli att fråga vad den här saken har för historia, vem som målat den, och hur hittade ni den här? För här är ornament av tid.
Gästtoaletten var nyast upp för renovering, men den fick inte bli av.
– Jag ville kakla, men då skrek vårt barnbarn Linnéa: Nej! Det är ju där jag lär mig att läsa!” berättar Anneli
Och jag förstår Linnéa. Den här toaletten är fullkomligen tapetserad med sidor ur tidningar från historien, kartor över sagoland och reseböcker.

I källaren sjunker temperaturen ordentligt. Den håller sig ganska konstant runt 14 grader.
– Skönt, säger Anders, som gärna piper ner hit och lägger sig de absolut varmaste sommardagarna.
Här hittar vi bastun och vinkällaren. Men också verkstaden och syrummet. Är det inte fredagsbastu eller vinprovning, hittar man nog paret Avenäs investerade i sina olika pyssel här, hinner jag tänka.

Vi rundar av och vinden hugger tag i oss igen när vi öppnat dörren. Iskko får sig ett välförtjänt ben att tugga på och vi vinkar adjö till oasen på Röstensgränd.