Den sanna fotbollssagan började i Älgarna

Det var stort att som junior få spela i Älgarnas A–lag tillsammans med pappa Karl–Åke. Men större ändå var SM–guldet och UEFA–cuptiteln med IFK Göteborg och några minnesrika säsonger som utlandsproffs i Skottland.

Numera är Lars ”Larsa” Zetterlund egenföretagare i Örebro, där han bor sedan många år. Yippie har pratat med en av de mest framgångsrika fotbollsspelare som fostrats i Härnösand.
– Man kan utan överdrift säga att min farbror ”Roffe” Zetterlund hade stor del i att jag fick chansen i elitfotbollen, säger ”Larsa.

Sedan han visat kvaliteter i IF Älgarna fick ”Larsa” erbjudandet att bli sommarproffs i AIK, som ”Roffe” Zetterlund då tränade.
– Han hade även pratat med Benny Lennartsson, som tränat Giffarna Sundsvall och hade lite koll på mig.
– Det var i början av 80-talet. Jag åkte ned, det gick jäkligt bra för mig och AIK skrev kontrakt med mig. Då var jag bara 18 år och fick debutera i AIK på hösten 1982.

I fyra säsonger kom ”Larsa” att vara ordinarie på AIK:s mittfält, under en period då laget gick ifrån att kvala för nytt kontrakt i Allsvenskan till att slåss om SM–guld. Närmast var det 1986 då det blev finalförlust mot Malmö FF. Året innan, 1985, vann AIK Svenska Cupen.
– Trots allt som hände senare, måste jag säga att AIK är föreningen närmast mitt hjärta. Tiden där gjorde de djupast avtrycken i mig.

För ”Larsa” Zetterlund väntade nu nya utmaningar. IFK Göteborg värvade spelaren som stått på gränsen till A–landslaget. Mannen bakom spelarköpet var IFK:s legendariske ledare Anders ”Rövarn” Bernmar.
– Jag trodde han skämtade när han ringde, skrattar ”Larsa”. Bernmar var en härlig profil. Duktig o c h snäll.

Det var hög klass på spelarna i AIK men det var en nivå högre i IFK, minns han.
– Vi hade flera landslagsmän i truppen och på varje träning var det så intensivt tempo att det var precis som under en match. Alla var ”supergubbar”. Lennart Nilsson på topp, Stefan Pettersson, Glenn Hysén och Peter Larsson som mittbackar… herregud!
– Du var tvungen att prestera på topp för att ha en chans att få speltid.

Hans första tävlingsmatch för IFK Göteborg blev mot Inter i UEFA–cupen. Under första säsongen i föreningen fick ”Larsa” vara med om karriärens två största triumfer: SM–guld men framför allt, seger i UEFA–cupen. Detta mot skotska Dundee United.
– Sportsligt var jag nog som allra bäst under tiden i Göteborg.

1989 kallade farbror ”Roffe” Zetterlund igen. Han var nu tränare för Örebro SK och behövde en tuff, passningssäker och spelskicklig kraft på mittfältet. Brorsonen ”Larsa” var perfekt för den rollen.
– Jag trivdes väldigt bra i Örebro, både i föreningen och i stan. Så bra att jag blivit kvar här, frånsett min utflykt till Skottland.

Efter att ha spelat för ÖSK fram till 1996, kom erbjudandet om att spela i skotska ligan med Dundee United. Samma lag som han mött två gånger tidigare; med AIK 1984 och med IFK Göteborg 1987, båda gångerna i UEFA–cupen.
– Ett underbart äventyr som jag aldrig ångrat, säger ”Larsa”.
– Skottarna trodde att jag var en ”Bosmanspelare” som kunde gå gratis. När de insåg att det inte var så, blev det lite kris. Men allt löste sig till slut.

Skotska ligan passade ”Larsa” perfekt.
– Stenhårt spel, inga filmningar, ge och ta och ett enormt publikintresse. Socialt fungerade det också bra. Hela familjen hade ett suveränt liv i Skottland.

Dundee United gick från en undanskymd tillvaro i ligan till att bli Skottlands tredje bästa lag, efter suveränerna Celtic och Glasgow Rangers.
– Vi hade en svit på drygt 20 matcher utan förlust. Det var sanslöst.

”Larsa”, svenske måltjuven Kjell Olofsson och norrmannen Erik Pedersen hyllades i pressen.
– Kjell vräkte in mål och jag spelade fram till många av dem.

Det var också i Skottland som ”Larsa” mötte de tre bästa spelare han ställts emot:
– Brian Laudrup, Paolo Di Canio och Paul “Gazza” Gascoigne.
– Även om “Gazza” var på nedgång då, kunde han stundtals vara briljant. Men han var också galen. Vi bodde en gång på samma ställe som ”Gazza” och det var rena cirkusen (skratt).

1999 kände “Larsa” att kroppen tagit mycket stryk och att det dessutom var läge att skapa en lugnare tillvaro med familjen i Örebro.
– Jag gjorde två–tre säsonger till i ÖSK, innan jag fortsatte som tränare i ÖSK:s ungdomsverksamhet och i föreningar som IF Heimer och IFK Eskilstuna.
– Men det kunde vara frustrerande för mig, som hade en så utpräglad vinnarskalle, att träna lag där inte alla spelare gav sitt yttersta. Det passade mig bättre att ta hand om unga spelare, som verkligen ville någonting.

För 15 år sedan blev ”Larsa” ägare och vd för bolaget Närke Isolering som är verksam inom området teknisk isolering och brandtätning.
– Det var en kompis som frågade om jag ville haka på och jobba i företaget och på den vägen är det, säger han.

Någon nostalgiker är Lars Zetterlund inte.
– Nej, för fan! Jag tittar alltid framåt. Mycket av det du och jag pratat om nu, har jag varken pratat om eller tänkt på, på flera år. Men nu när jag reflekterar över det; jag fick vara med om en hel del inom fotbollen.

Den resa som blev, kunde han inte ens fantisera om när han spelade för IF Älgarna tillsammans med pappa Karl–Åke.

Lars Zetterlund

Ålder: 60

Bor: Örebro

Familj: Fru Ylva, dotter, barnbarn i Stockholm, mamma Ulla, pappa Karl–Åke och syster med familj i Härnösand

Yrke: Egen företagare

Tidigare yrke: Bland annat professionell fotbollsspelare

Favoritplats i Härnösand: Bondsjöhöjdens IP. ”Där tillbringade jag många timmar under uppväxten”