Therese Björkman – Hockeydomare

Efter 19 år som hockeyspelare behövde Therese Björkman en ny utmaning. I stället för att lägga skridskorna på hyllan valde hon en domarkarriär och i dag är 33-åringen en av landets mest välmeriterade damhockeydomare. I början av februari väntar hennes största äventyr hittills – OS i Sotji.
– Det är en dröm som går i uppfyllelse, säger hon.

”Tyvärr kan jag förstå dem som skriker på domaren”

I Högslättens ishall är det full fart. Ett pojklag har träning och när tränaren blåser i visselpipan börjar spelarna åka runt i cirklar. Therese Björkman står vid sidan av rinken med trunken över axeln och väntar på att få istid. Den 8 februari är det nedsläpp i Sotji och som en av damturneringens linjedomare kommer hon att få följa kampen på nära håll. I slutet av november fick hon beskedet som hon väntat på sedan OS i Vancouver 2010.
– Jag ville döma redan då, men då gick platsen till någon annan. Den här gången är det min tur och det känns helt fantastiskt. Det här är nog det största man kan göra som hockeydomare, konstaterar hon upprymt.
Therese har stått på skidskorna så länge hon kan minnas. De första åren spelade hon hockey för hemmalaget Hoting och på senare år har hon representerat både Modo och Damkronorna. Men efter 19 år som spelare tog motivationen slut. Säsongen 2005/2006 sadlade hon i stället om till domare.
– Då hade jag redan dömt i flera år, men mest för att tjäna lite fickpengar. Att fortsätta som domare var ett sätt för mig att få vara kvar på isen och göra det jag tyckte om. Och så hoppades jag att jag skulle få döma utomlands en dag, förklarar hon.
För två år sedan flyttade hon till Härnösand och kärleken Tony Rundström, även han hockeydomare. Förutom jobbet som barnskötare på Parkens förskola dömer hon tre till fem matcher i veckan. Främst division 1, men också riksserien för damer och J20 SuperElit.
Vintern 2007 fick hon döma sitt första VM-kval och då tog karriären fart på allvar. En internationell granskare fick syn på Therese och tyckte att hon hade talang. Sedan dess har uppdragen rullat in och i dag har hon sju VM-turneringar i bagaget.
– Jag får döma ungefär en stor turnering utomlands per år, det är jättekul. Men jag har också fått kämpa väldigt hårt för att komma dit jag är i dag, säger hon.

”Under en VM-final för några år sedan dömde hon bort ett mål för USA och därför vann Kanada turneringen. Den gången fick hon gå ut bakvägen från hallen, på grund av arga supportrar.”

Även om Therese älskar sitt jobb är det många gånger tufft och påfrestande. Som domare måste hon vara vältränad och ha stenkoll på regelboken. Hon berättar att hon har åkt på flera tunga smällar under karriärens gång. Under en VM-final för några år sedan dömde hon bort ett mål för USA och därför vann Kanada turneringen. Den gången fick hon gå ut bakvägen från hallen, på grund av arga supportrar. Något som tillhör jobbet, förklarar hon.
– Man måste alltid stå upp för sina beslut och vara bestämd. Även om jag grämer mig över en del beslut i efterhand har jag blivit bättre på att försöka släppa det och gå vidare, säger hon.
Att hon har spelat hockey själv har både sina för- och nackdelar.
– Jag förstår spelet och får mycket respekt av spelarna eftersom jag har varit aktiv själv. Tyvärr kan jag också förstå dem som skriker på domaren, för det gjorde jag som spelare. Men jag kan ändå inte släppa igenom sådant, säger hon och skrattar.
I början av februari bär det av till Sotji för Therese och domarkollegan Marcus Vinnerborg, som ska döma herrturneringen. Hur många eller vilka matcher hon ska döma vet hon inte än, men drömmen är att få döma finalen.
– Det skulle verkligen toppa allt jag har gjort hittills. Det är tuff konkurrens, men jag har absolut chansen.