Erik vill få elever att växa

Erik Juntikka återvände till Härnösand efter att ha tillbringat ett antal år i Stockholm.
Han och familjen ville ha en lugnare tillvaro och Erik är sedan åtta år tillbaka rektor på Hedda Wisingsskolan. Ett uppdrag med både stora utmaningar och tydlig stimulans.

Vad hade du för tankar innan du tillträdde rektorsjobbet?
– Det var kul att få komma hem till Härnösand där man satsade på skolan. Visserligen med en effektivisering, men ändå en tydlig satsning på skolan.

Och nu med facit i hand, hur blev det?
– De första fyra–fem åren var det tydligt att skolan prioriterades, men sedan tre år tillbaka har det mest varit besparingar och växande omkostnader som påverkat förutsättningarna i skolan.

Vilka har varit de stora utmaningarna?
– Att skapa en skola från två skolor, två organisationer och två skolkulturer.

Hur känns lokalerna? Känner du att det finns förändringsbehov?
– Grundförutsättningarna på Hedda är jättebra. Ljusa lokaler, bra med ljushallen i mitten i O-huset. Fina lokaler för både NO-lab och praktiskt-estetiska ämnen. Vi saknar grupprum, vilket hindrar en del av flexibiliteten. Men lokalerna är idag mycket slitna och är i stort behov av uppfräschning invändigt.

Vem är Erik Juntikka?
– Oj, det var en stor fråga! Vem jag faktiskt är och vad jag tar mig tid till, eller har tid och möjlighet att vara, går inte alltid ihop. Jag har alldeles för många intressen som är svåra att odla samtidigt. Jag är egentligen en praktiker som gillar att snickra och jobba i trä. Men jag tycker nog faktiskt lika mycket om att jobba i metall, svetsa eller svarva, eller skruva med allt med motor, dock kanske främst motorcyklar. Jag lever även i tron att jag är en träningsmänniska, men även om jag tränat ganska mycket förr är träningen något som först fått stryka på foten sedan vi fick barn. Detta tillsammans med läsande och att titta på film, som jag också egentligen tycker om.

Är du en social person?
– Jag träffar människor hela dagarna på jobbet och där är jag nog ganska social, men jag är också rätt nöjd med att vara hemma med familjen eller kanske bara vara själv när jag kommer hem. Med familjen reser jag gärna eller sysslar med någon slags friluftsliv.

Du är uppvuxen i Härnösand. Vad fick dig att återvända hit?
– Vi var rätt mätta på Stockholmsområdet och tempot där. Men det var inte helt klart att det skulle bli Härnösand, det hade lika gärna kunnat bli Umeå eller Östersund när vi flyttade norrut igen.

Beskriv dig själv som skolledare!
– Jag tror att jag är ganska tydlig, men det ska du nog fråga andra om.
– Jag vill i alla fall gärna ge eleverna utmaningar och ansvar när det går. Och jag litar på att mina medarbetare ser på jobbet som ett uppdrag.

Härnösand är ett gammalt lärosäte som brottats med en del problem inom skolan på senare tid. Hur ser du på framtiden för skolan i kommunen?
– Om det här var en debattartikel hade jag haft väldigt mycket att säga… Här önskar jag mig mest att politiker och tjänstemän stakar ut en tydlig och ambitiös riktning, och tillsätter resurser så att den riktningen går att följa. Men jag tänker mig även att skolan är vad vi – ”vi” i meningen samhället, tillsammans ¬¬– gör av den. Om förväntningarna är att skolan som institution ska lösa alla utmaningar unga har på sin väg mot vuxenlivet, då hoppas man nog på för mycket. Eleverna är inte skolans elever, det är våra barn.

Finns det annat som försvårar situationen?
– Ja, saken blir ju inte lättare av att vi har politiker i regeringsställning som inte markerar och sätter ner foten när vuxna kollegor gör fel; sådant vi i skolan inte accepterar eller förväntas acceptera. Exempelvis får vi idag lägga mycket tid på att elever kränker varandra genom sociala medier med mera. Samtidigt som partier i regeringssamarbetet tillåts ha anonyma sociala media–konton som tycker, kränker och ljuger om både samarbetsparter och motståndare, utan att det får några konsekvenser. Vi vuxna föregår knappast som goda exempel då.

I hela landet hålls kompetensförsörjning fram som en högt prioriterad fråga. Vad kan skolan göra för att bidra till den?
– Vi måste jobba där utveckling sker å ena sidan; inom grön omställning, teknologi, IT, AI etcetera. Samtidigt som vi å andra sidan måste värna och lyfta statusen på yrken vi alltid kommer att ha behov av; inom vård, skola, omsorg, lika väl som industri, snickeri och design. En värld av tyckare, influencers och youtubers får inga hus byggda eller rumpor på långvården torkade.

Vad gör du helst när du är ledig?
– Är med familjen, är ute i naturen, kör motorcykel eller skitar ner fingrarna i garaget.

Vilken är din största drivkraft i jobbet?
– När riktiga möten sker, när garden är nere, när elever gör det där otippade på egna villkor – oftast något bra, men gärna med glimten i ögat. Eller när en medarbetare kommer från en lektion och stolt kan berätta om att ett riktigt möte mellan hen och eleverna har skett, även om lektionen i övrigt kan ha gått helt åt skogen. När vi får elever att växa, ta ansvar och egna beslut – medvetna om och beredda på att ta konsekvenserna, även när det blir knas.