Hans bästa tid är nu. Eller om det är den värsta.
– Jobb från 8 till 22 får du räkna med, i snitt. Men jag är så jäkla van, säger Micke Åsberg som driver Wedins handelsträdgård i Härnösand.
I maj månad blomstrar verksamheten.
Våren har varit kall. Det bekymrar inte ett dugg.
– Jag tycker det är bra att det är kallt. Ska man sälja penséer som tål kyla vill man inte ha varmt för tidigt. Mina grejer ska vara färdiga till 6-10 juni. Då ska man kunna sälja hejdlöst, förklarar Micke.
Odling kräver planering. Blomsterhavet som vi möter i växthusen i dag såddes i fjol.
I samma veva som den här artikeln publiceras lär affärerna gå som mest på högvarv.
– Ja, månadsskiftet maj-juni är bästa tiden, då ska alla ha sommarplantor som inte tål frost.
Just penséer tål kylan bra och ligger lite tidigare.
– Du kan sätta ut dem om det är fem grader kallt, de klarar det. Men inte från ett varmt växthus direkt. De måste slussas ut, det gör jag här.
Han passar på att ge ett tjuvnyp mot konkurrenter som Coop och Ica. Micke kontrar med kvalitet.
– Coop och Ica säljer allt billigt, och tre veckor för tidigt. Men jag säljer inte surmjölk heller…
Handelsträdgården har ungefär 2200 kvadratmeter växthus under tak och mer än så utomhus, ungefär 3500 kvadrat, där även buskar och träd får plats.
Antalet plantor på en säsong uppskattar han till cirka 300.000.
Hyfsat mycket totalt?
– Ja, och allt ska vattnas, skrattar Micke.
Hur många liter vatten går åt?
– Jag har en tank på tre kubik, svartmålad för att höja värmen lite så inte vattnet blir iskallt. Den fylls nog säkert tio gånger på en dag om det är varmt ute. Grovt räknat.
30.000 liter alltså. Saftig Hemabräkning?
– Jag har eget vatten. Annars skulle det fara i väg. Det är bara att räkna. Plus moms.
Micke Åsberg har inte bara butiken på Löpargatan att sköta. Han är också ansvarig för kommunens alla blommor som vi möter på stan.
Det gäller i alla fall denna sommar. Växterna upphandlas på offert varje år.
– Alla krukor du ser på stan kommer härifrån, alla växter i krukorna alltså. Det är mina växter som jag odlar själv, en hel lista med olika sorter.
Runt 10.000 krukor blir det, i rondeller, i amplar och på stadens broar.
Växterna sätts ut med start vecka 24, aldrig före 10 juni på grund av risken för frostnätter.
Wedins trädgård levererar även blomprakt till många bostadsrätter runtom i Härnösand.
Fler strängar finns på Mickes lyra. Han trädgårdsplanerar, plattsätter och beskär fruktträd när den tiden är inne.
– På hösten skär jag plommon och körsbär, träd som ska beskäras efter bladfällning. På vintern tar jag äpplen. Och så löser jag uppgiften om någon vill ta bort stora träd. Jag har en arborist som jobbar åt mig och jag kan anlita.
Till detta kommer en säsongsvara som julgranar.
– Ja, varje jul. Jag köper från Blekinge, svenskodlade, superkvalitet, propagerar han.
– Kom helst inte när det är mycket sol, då måste jag vattna, varnar Micke några dagar före den här intervjun.
Oj då. När vi dyker upp en måndag mitt på dagen flödar solskenet som mest.
– Jag vattnade extra i går, jag visste ju ni skulle komma, lindrar han fadäsen.
Just måndagen var annars ett strategiskt val. Lugnaste dagen i veckan, tänkte vi. Då stör vi minst.
– Tvärtom. Måndag är bästa dan. Då är det mest med folk. Jag tror de sitter och finurlar under helgen och så slår de slag i saken på måndag, förklarar Micke.
Oj igen då. Tack och lov finns tre anställda, en heltidare och två säsongsarbetare, som tar hand om kunderna medan vi sliter chefen åt sidan för vårt reportage.
Intervjun hålls inne på det kombinerade kontoret och fikarummet. Här är vi under sträng bevakning av Bosse, en yorkiepoo som hälsar vänligt och sedan håller sig på mattan.
Micke Åsberg kommer från Stöde. Vägen till trädgårdsmästare var långt ifrån spikrak. Drömmen var en annan.
Han började på kockskolan på gymnasiet i Härnösand 1985.
– Innan jag fyllde tio hade jag bestämt att jag skulle bli kock. Jag fick jobb i stan direkt efter två veckor på skolan. Det blev restaurang Apothequet i tre år, Lilla Picasso, Nybrokällaren och Kramm.
Vändningen kom efter en tragisk bilolycka när han gjorde lumpen 1988-89. Micke krockade och berättar att han ”låg död i tio dagar”.
Han ådrog sig epilepsi som en svit efter olyckan och fick inte fortsätta som kock.
En elutbildning och en processteknikerutbildning växlade sedan vidare till praktik på Wedins handelsträdgård 1992. Det visade sig bli ett lyckokast.
Tre år senare började han på heltid och 2009 tog han över hela verksamheten.
Mördarsniglar och lövplattmasken Obama oroar odlare.
Micke verkar ta hoten med ro.
– Vi har inga mördarsniglar här i alla fall. Vid Vårsta säger de att det är mördarsniglar. Jag är tveksam. De äter ingenting. Har man mördarsniglar syns det ju, man har skador på växterna, säger han.
Och passar på att berömma skogssniglar, ”vår bästa avfallskvarn”, och leopardsnigeln som äter mördarsniglar.
Lövplattmasken har han inte heller sett spår av.
– Jag har synat hela mitt sortiment. Masken har illröda ägg så de ser man. De skulle inte påverka våra växter heller. Men de påverkar jordkvalitén, menar Micke och tror att masken ändå kommer att frysa ihjäl på våra breddgrader.
Trädgårdsintresset överlag ökar.
– Odla själv är delen som ökar. Det är såna tider. Med världsläget och lite kristänk.
Trender med specifika växter är svårare att tackla.
– Trendväxter tar tre år innan vi kan sälja dem. En blomma som alla ska ha enligt tidningarna tar tre år att få fram. När det är klart gäller en ny trend.
Trädgårdsmästarens mest hektiska tid är alltså nu. Micke uttrycker det så här:
– Det du jobbar på ett år, det hinner jag få ihop på fyra månader på våren. Sju dagar i veckan, inga vilodagar.
– Det är grejer som lever i växthusen och då är det alltid passning. Det är som att vara bonde. Får inte växterna vatten så dör de, och då har jag inget att sälja.
Sådd, trädbeskärningar, julgranar och annat fyller resten av året till stora delar.
Ett litet andningshål dyker dock upp varje år. Då lägger Micke sitt jobb i träda.
– Jag jagar. Älgjakten är det enda jag hinner med. Den ligger i september så det är idealiskt. Då är jag alltid ledig en vecka.
