Mellanholmen scen – uppgång och fall

Jubileumsåret 1985 bjöd på festligheter av sällan skådat slag. Privilegiedagen firades för första gången den 11 mars, och kungaparets eriksgata lockade man ur huse den 9 juni. Jubelåret innebar också att vi fick en del nya traditioner, bland annat nyårskaffet i rådhuset och inte minst Korsmässomarknaden som ju är en verklig höjdpunkt i början av september.

I samband med kungabesöket invigdes den nybyggda scenen på Mellanholmen (den hade i och för sig använts tidigare när Rädda Barnen hade riksstämma), ett bygge som var föremål för synpunkter som inte var odelat positiva. Den skulle nämligen förstöra utsikten och ansågs dessutom inte estetiskt tilltalande enligt några insändare. Festivalgeneralen Bertil Lundberg nämnde detta i sitt vårtal på Valborgsmässoaftonen: ”Och där mitt i allt stök, ska det byggas en scen, som skymmer utsikten här i Norrlands Athén”.

Scenen användes även i slutet på juni under Rikssångsfesten när en jättekör under ledning av Kjell Lönnå lockade publik på tusentals personer, och nyttjades sedan flitigt under de kommande decenniernas Sommar- och Trivselkvällar på Mellanholmen.

Under året fick vi även uppleva andra fina kulturevenemang; flera körkonserter med körgiganterna Eric Ericsson och Leif Strand, riksspelmansstämma på Murberget, flera fina jazzkonserter – även med internationella jazzmusiker som Blue Lake Jazzband, Etta och Debbie Cameron och inte minst Händels ståtliga fyrverkerimusik, passande nog med raketer och bengaler som lyste upp Nattvikens mörka vatten.

Under större delen av 1980-talet spelade jag i ett dansband som hette Härnösound. Vi fick frågan av jubileumsledningen om vi var lediga för en spelning 23 augusti. Tanken var att det skulle bli en stor sommarfest i Stads-parken. Det var länge osäkert om festen verkligen skulle bli av. Orsaken var svårigheter med tillståndet för krögarna att få servera vin och öl. På själva festdagen verkade även vädrets makter vara oberäkneliga och motsträviga medhållande regn som upphörde vid 17-tiden. Vi gjorde soundcheck när de sista regndropparna dalade ner och samtidigt dukade krögarna upp. Kvällen blev succé med 5000 deltagare i Stadsparken. I efterspelet påpekade dock ”vän av ordning” att gräsmattan blivit skadad och att någon verkar ha varit förfriskad. Nåja, det är preskriberat nu.

Året efter anordnades en ny sommarfest, och det var vid detta tillfälle som månadens bild togs. Krögarföreningen hade fått massor med förfrågningar om de inte kunde arrangera en uppföljning. Denna gång skulle festen vara på Mellanholmen för att undvika gräsliga skador i Stadsparken. Framför utomhusscenen byggdes en dansbana och runt den lilla ön hade krögarna fixat tält med serveringar. Även denna gång var det välbesökt med tusentals människor på plats, trångt på dansgolvet och god stämning. Jag behöver väl knappast påpeka att det var väldigt kul att få chansen att spela vid ett sånt tillfälle.

Parkfesten 1985 och Krögarfesten 1986 blev på så sätt starten för en inte helt obruten tradition av sommarfester i Öbacka. Namnen har varierat – Krögarfesten, Skeppfestivalen och sedan 2015 Härnösands stadsfest. Lokala artister har varvats med publikmagneter; Wilmer X, Markoolio, Eric Saade, Lisa Miskovsky, E-Type, , Zara Larsson, Magnus Uggla, Ulf Lundell och Måns Zelmerlöf bara för att nämna några namn.
I år går Stadsfesten av stapeln 19-20 juli. Utomhusscenen är dock borta. Den revs 21 maj 2015 i samband med att man renoverade bron från Mellanholmen till Härnön. Då blev den plötsligt saknad. Tänk så det kan gå!