Månadens bild är tagen en kulen söndagseftermiddag i mitten av oktober för drygt ett decennium sedan. Det är alltså en ganska ny bild av ett betydligt äldre motiv – en av gravarna på gamla kyrkogården.
Jag hade köpt en digital systemkamera som var konverterad för foto i infrarött ljus, alltså ljus som vi inte kan se. Infrarött ljus är lite närmare värmestrålning är synligt ljus, så micron ger en säreget ljus när man tar bilder mot den. När jag köpte kameran var tanken att ta bilder som skulle kunna användas som genrebilder till en bildbyrå. Idag använder man i allt högre utsträckning AI för att skapa mer eller mindre naturtrogna illustrationer till nyhetsartiklar eller till reklam, så riktiga genrebilder blir allt mer ovanliga hos bildbyråerna. Tiderna förändras.
Mitt intresse för fotografering i infrarött ljus väcktes i gymnasiet. Det var inte ovanligt med spännande tekniker på skivfodral eller i fotomagasin. Häftiga bilder med fisheye-objektiv, grafisk film och infraröd fotografering. Specialarbetet på naturvetenskaplig linje blev därför att mäta och fotografera i det infraröda våglängdsområdet. Jag mätte filterfrekvenser med hjälp av gaskromatograf, och försökte filtrera för olika delar av det infraröda området. Filmerna med infraröd känslighet var egentligen framtagna för industri och skogsbruk. Man kunde på ett relativt enkelt sätt studera värmeläckage och kolla vilka träd som drabbats av skadedjur. Samtidigt blev resultatet märkliga drömska landskap. Den digitala systemkameran har försetts med ett filter framför sensorn. Det stänger ute allt synligt ljus, och filtret bidrar även till fotots spöklika färg.
När jag var barn var Gamla Kyrkogården något som man hade en del respekt för. Redan skylten vid ingången mot Rosenbäcksallén uppmanade väl inte direkt till muntra tankar – ”Tänk på döden”. Det sades att det spökade i området, men det var bara för skrämma barn. De gånger jag vandrat över kyrkogården så har det varit andefattiga promenader, pun intended. Men när förra seklet var ungt så var eventuella gäster från andra sidan en högst påtaglig realitet. När man 1901 skulle bygga en ammunitionsfabrik vid Krutgränd, den lilla gatstump som gick mellan Villavägen och Allévägen, så var folk upprörda över att vistas i ”spökhuset”. Av Krutgänd finns knappt rester kvar, och man får därmed förutsätta att inga gastar finns på plats.
Lagom till Allhelgonadagen i fjol fick Gamla Kyrkogården belysning, så numera har mycket av den spöklika stämningen försvunnit nattetid. Det uppskattas nu till Allhelgonahelgen med smyckade gravar och tända ljus. Nu för tiden är det för övrigt inte så många som har sina avlidna anhöriga på Gamla Kyrkogården. Den iordningställdes i samband med att domkyrkan byggdes, noga räknat 1841, och drygt 70 år senare, 25 oktober 1914, invigdes Nya Kyrkogården. Minneslundens konstverk, ”I evigheten”, skapades av Bruno Wiklund 1983 och ljusträdet invigdes Allhelgonahelgen drygt ett decennium senare.
Från stilla gravsmyckning till en mer bullrande högtid. Halloween spås slå nya rekord i handeln detta år, över 1,6 miljarder. Traditionen med ”bus eller godis” och dekorerade pumpor har vi som bekant fått från USA där firandet tar närmast groteska former. Jag besökte New Orleans i slutet av oktober för drygt 10 år sedan, och halloween-firandet dominerade husfasader och trädgårdar; plastskelett, jättelika plastspindlar med nät, dito fladdermöss och folk utklädda till allehanda figurer från skräckens värld.
I vårt land verkar fenomenet dykt upp sporadiskt under 1950-talet, men det var först 1990 som Hard Rock Café tillsammans med Buttericks gjorde någon riktig ansträngning att lansera halloweenfirandet. 1997 lanserade Svenska Köpmannaförbundet en annonskampanj för att lansera helgen, och numera är godishyllorna välfyllda med säsongens snask. På många skolor anordnar klasser eller föreningar disco fredagen innan novemberlovet för att fira in höstens enda ledighet. Vi har dock inte kommit upp i de kommersiella nivåerna som man har i USA där firandet enligt tidningen The Economic Times årligen omsätter runt 10 miljarder dollar. Godiskonsumtionen under kvällen ligger på ungefär 1,4 kg godis för varje amerikan – i snitt. Smakar det så kostar det – enligt samma tidning spenderade varje kund år 2024 drygt 100 dollar bara på sötsaker. Det kanske är aningen överkonsumtion?
Torbjørn Egners bok om tandtrollen Karius och Baktus är förmodligen ett okänt fenomen bland alla blodsugare och dödskallar på andra sidan Atlanten.
