Lennart Westerlund

Lennart Westerlund lät sista året på högstadiet handla mycket om frånvaro och mer om extrajobb på Posten. För pengarna han tjänade köpte han vinylskivor och en stereoanläggning på Dufvenbergs Radio & TV.

I dag är han 59 år och äger två vinylbutiker. Kärleken till musiken och skivorna har slutit cirkeln.

Det finns perioder då Lennart inte ägt en enda vinylskiva.
– Då har jag behövt pengar till annat eller så har jag gjort mig av med dem för att det skulle flyttas. Du vet hur det kan bli, säger han.
Vi står i hans butik Vinylstallet på Bankgatan i Sundsvall.
Hit kom han första gången för fyra–fem år sedan och lärde känna dåvarande ägaren Henrik, som drev Vinylstallet både här och i sin hemort Alfta i Hälsingland.
– Henrik och jag fann varandra direkt, konstaterar Lennart.
Själv hade han då sedan några år återaktiverat intresset för vinylskivor, jobbat upp en ansenlig volym plattor i sitt hus i Härnösand och helt frankt öppnat en skivbutik på övervåningen som var öppen på lördagar.
Han kallade – och kallar den alltjämt – Skivoteket.
Men till vardags jobbade han Försäkringskassan. Eller, Förnedringskassan som han ironiskt betecknar den i dag.
– Jag jobbade där i 20 år. 2017 blev jag oväntat pappa för tredje gången och då vändes tillvaron uppochned. I efterhand är Ludvig, som han heter, det bästa som hänt mig, men då… herregud, jag blev helt väck i skallen. Jag fungerade inte på jobbet.
– Medarbetare som jag lärt upp fick nu lära m i g hur jag skulle göra det jag gjort i så många år men var oförmögen att klara, på grund av det känslomässiga kaoset som jag befann mig i.
Ungefär i den vevan hörde Henrik från Vinylstallet av sig.
– Han sa; ”Ska du inte köpa butiken av mig? Det är så satans drygt att pendla från Alfta till Sundsvall…”.
– Jag kollade med banken, jag och Henrik gjorde upp affären och så sade jag upp mig från Försäkringskassan. Det kändes bara rätt.
2019 blev Vinylstallet Lennarts och nu har han klarat sig genom pandemin och ser ljuset.
– Klart det har varit en tuff tid, men jag har blivit väl mottagen i Sundsvall, har hittat nya vägar att sälja över nätet och jag tror att min personliga service går hem.
– Jag har många stammisar och kunder som åker ända från Umeå för att handla av mig. Det gör mig glad, säger han.

Vinylskivan ”dog” i princip när cd:n lanserades på 1980-talet. På bara några år blev cd–skivan totalt dominerande.
Många kastade både sina singlar, LP och skivspelare för att i stället satsa allt på cd. Minnen av hur folk vräkte sina vinyler på soptippen är har etsat sig fast.
– Jag har också kastat vinyler, säger Lennart lågt. Även om det är hemskt att tänka på det nu…
I många år, fram till för sju–åtta år sedan, var det nästan bara cd som gällde.
Vinylbutikerna lades ned, en efter en. Bara några få, tappra kämpar höll ut.
Så fick vinylskivan en oväntad uppgång och det som många trodde var något högst tillfälligt har fortsatt.
Vinyler är heta igen – även om streamad musik är nummer ett med emfas – och Lennart Westerlund kan leva på det som både är hans stora intresse och jobb.
Det är inte heller bara, vilket många tror, gubbar som är 50 år och äldre som söker sig till Vinylstallet, bläddrar bland skivorna i backarna och handlar 70- och 80-talsplattor.
– Häromdagen kom det in en ung kille i 16–årsåldern och ville köpa något av Édit Piaf, skrattar Lennart. Faktum är att det är många yngre som kommer hit. Det är kul.
Sånt som förut var närmast osäljbart är nu eftersökt.
– Det är bra åtgång på till exempel Dire Straits och Totos fjärde platta, den med ”Africa”.
Lennart har en fundering om varför så många på nytt faller för vinylskivan.
– Kanske är det en reaktion på den streamade musiken? Att du kan ta på en vinyl, titta på ett omslag, läsa texterna på innerkonvolutet. Det ger helt enkelt en annan känsla.

Man kan också spekulera kring behovet av att allt inte ska vara oändligt.
En skiva har två sidor, en början och ett slut. Du väljer den, spelar den och ställer tillbaka den. Vilket ger en känsla av att vara färdig. I alla fall för stunden.

Lennarts egen resa med musik på vinyl startade 1974, då han hittade en fungerande skivspelare i en container. En sådan med högtalare i locket.
Lycka.
– Jag spelade det jag hittade på den men 1977 var det en kompis till pappa, en halvtokig finne som gick på Sjöbefäl, som introducerade mig för Dr Hook och Boney M.
– Sedan när jag började knäcka extra på Posten under högstadiet tjänade jag pengar som gjorde att jag kunde köpa flera plattor i veckan och en fin stereoanläggning på avbetalning.
Då blev det mycket The Clash, 10cc, Meat Loaf, Frank Zappa och Dire Straits.
– På den tiden fanns det sju butiker i Härnösand som sålde vinyler. S j u!
Han börjar räkna.
– Nordlunds, det var ju den riktiga vinylbutiken. Bra sortiment. Där var jag välkänd, hängde där så ofta som möjligt och provlyssnade på skivor och insöp allt som sas och spelades. Sen fanns det ju skivavdelningar på Domus och Tempo. Och på Åhléns. Dufvenbergs hade en del.
– Så hade vi Ågrens och Norrlands Radio & TV.
Han minns också vad en LP kostade 1978.
– Mellan 33 och 40 kronor.
Det motsvarar 145–179 kronor i dagens penningvärde.

När Lennart gjorde en omstart med vinyler köpte han en del på loppis, men mest från sådana som hade skivor hemma som de aldrig lyssnade på, från människor som dödstädade eller från dödsbon.
– Det kommer in personer i butiken flera gånger varje vecka med en packe eller en större hög med skivor och vill sälja. Många blir överraskade och glada övar att sånt som de haft liggande i så många år är värda en del.
Lennart Westerlund ser sig som en kombination av samlare och affärsman.
– Jag har tusentals plattor hemma men numera lyssnar jag inte på så mycket nytt när jag är ledig. Jag spelar ofta nya plattor i butiken men när jag kommer hem väljer jag i regel gamla favoriter.
Till dem hör ”Black Rose” med Thin Lizzy och allt av Dire Straits.
Och aldrig att han kastar sin vinylsamling igen.

Röster om Lennart:

Cecilia Strand, syster:
”Så länge jag kan minnas har musik och vinyl varit min brors största intresse. Det var alltid musik hemma och jag fick snabbt som lillasyster lära mig om både rock och pop. Min bror har alltid drömt om att öppna en skivaffär, och när han sedan öppnade första affären i Härnösand och senare i Sundsvall blev jag inte så förvånad.
Lennart är generös och har ett stort hjärta, som gör allt för andra, såväl kunder som sina vänner. Han kastar sig helhjärtat in i att hitta vinyler till dem som letar, tar sig alltid tid för en pratstund om livets kullerbyttor och sätter sig själv sist i alla lägen.”

Marika Lundgren, vän:
”Jag skulle beskriva min vän som lojal och inkännande och som en stark sida hos honom skulle jag säga är förmågan att lyssna. Han har en fantastiskt härlig humor och är inte rädd för att bjuda på sig själv, vilket gör honom till en stor tillgång i vänskapskretsen. Han är en omtänksam person som månar om sina vänner och familj. Musik är något som Lennart har brunnit för så länge jag har känt honom. Jag glömmer aldrig första gången jag såg hans skivsamling. Han har ett brinnande intresse för livemusik och åker gärna på konserter. Jag tycker han är så modig som har tagit steget att säga upp en fast tjänst och öppna en egen skivbutik som han har drömt om i hela sitt liv.”

FAKTA

NAMN Lennart Westerlund.
ÅLDER 59 år.
BOR I eget hus i Härnösand.
FAMILJ Sonen Ludvig, fem år, varannan vecka.
YRKE Ägare av Vinylstallet i Sundsvall och Skivoteket i Härnösand.
FRITIDS Älskar mitt jobb. Att kunna jobba med sitt stora intresse är ett privilegium som fler borde få uppleva. Sen är allt jag får vara med och uppleva med Ludvig en stor källa till glädje.
FAVORITPLATS Alla våra badställen.
DET BÄSTA MED HÄRNÖSAND Mitt hus en oas för själen och mina vänner.