Viktor från Härnösand var med i Ungdoms-Finnkampen

Friidrott. Månadsskiftet augusti/september är alltid vigd åt friidrottsbataljen mellan Sverige och Finland. I år fanns en Härnösandskille med på innerplan på Stockholms Stadion.
Yippie har förstås träffat den 17-årige diskuskastaren Viktor Rönnkvist.

Att få dra på sig den svenska landslagströjan första gången var otroligt speciellt.
Det vittnar de allra flesta av de stora svenska idrottsstjärnorna om när karriären ska summeras.
Viktor Rönnqvist, diskuskastare i Brännans IF, kan bara hålla med.
När fick du veta att du fått en plats i blågult?
– Det var väl en vecka efter SM-bronset. En av killarna som var före mig på SM är riktigt bra på att stöta kula också, så han fick ta den platsen i stället.
Just det. Grattis till SM-bronset! Kom det överraskande?
– För de som såg mig kasta den dagen var det nog verkligen det. Det var nämligen först i det allra sista kastet jag fick till det, skrattar Viktor som med sitt nya personliga rekord 49,07 klättrade upp på prispallen från en sjundeplats.
Nervositet?
–Njao. Inför den tredje omgången med två underkända kast var det rätt pirrigt, men jag lyckades få iväg ett hyfsat kast som räckte för att ta mig vidare till de tre sista omgångarna… men jag brukar ändå kunna behålla lugnet, säger Viktor och ler.
De uttagna i ungdomslandslaget hade samling klockan 15 på fredagen under Finnkampshelgen för klädutdelning och information.
– Min gren avgjordes dock tidigt på lördagen så det blev mycket tid att titta på alla andra. Det var riktigt mäktigt att få uppleva stämningen på Stockholms Stadion… och se OS-mästaren Daniel Ståhl på nära håll, påpekar Viktor som kastade 47,53 som bäst.
Nöjd ändå?
–Jaja. Det var inget nytt ”pers”, men det var min klart starkaste och jämnaste tävling. Det var skönt att kunna få visa det i de här sammanhangen, säger Viktor som nu ”gått in i grottan” igen med sikte på nästa säsong.
Framtiden?
– Nästa år blir det till att kasta en 1,75 i stället för 1,5-kilos disk, så det är den jag håller på med nu. Vi tränar härute i kastområdet tre pass i veckan, men det blir förstås en hel del pass i gymmet också.
– Man vill ju se hur långt en sådan här kan flyga nästa säsong, avslutar han.