Hem & trädgård Yippie 6-7 2021

Minnen av Myran

Text & foto Maria-Thérèse Sommar

Fler bilder:

Myran gård ligger längs ett populärt promenadstråk i närheten av Myrans flygfält, men för många är det en dold pärla. Vi hälsade på i miniherr­gården med lång historia och en park fylld av träd och sommargrönska.

Här bor Birgitta och Bengt Bergkvist, i en oas nära stan. Bengts familj är tredje generationen ägare av gården sedan 1913. På de åren har mycket hänt, inte minst vad gäller träden i parken. Jo, de har en egen park.
Myran herrgård, eller Myran gård, uppfördes 1860 som ett sommarställe av Svante Johan Hamberg. Han var grosshandlare inom träindustrin och på gården träffades träpatronerna, skvallrade och drack punsch. Ett förtjusande sött litet hus på en pinne, ett duvslag, påminner om att de även för skojs skull sköt levande duvor på den tiden, sägs det, innan man började använda lerduvor i stället.
På 1880- och 1890-talet fanns en av Norrlands första handelsträdgårdar på området, anlagd av Hamberg. Odlandet har historiska rötter. Redan 1680 omtalades Stormyran första gången som vret, alltså ett odlingsområde som borgarna hade utanför stan, ungefär som en kolonilott. Det var myrmark som gjordes om till odlingsbar mark, därav namnet på gården.
Bengt och hans två bröder är uppvuxna på Myran gård:
– Vi hade jordbruk då, med arrende där flygfältet och fotbollsplaner nu finns. Det är fantastiskt att bo här, så nära stan men ändå på landsbygden! Det finns en stor lekstuga med två verandor på tomten, men den har flyttats närmare huset på senare år. När Bengt var liten var det inga tekalas där inne, för huset stod nära vägen och användes ibland som förråd av Härnösands Golfklubb och Jaktskytteklubb. Dessutom slogs fönstren ofta sönder av förbipasserande. Inte särskilt lekvänligt, alltså, och Bengts far och mor flyttade till slut lekstugan närmare huset av säkerhetsskäl. Idag finns det små, små möbler där inne, en gammal barnvagn, leksaker och för den vuxna betraktaren fina takmålningar.

Baksidans veranda mot parken.

Marken är mer än fyra hektar och parkområdet nästan lika stort som två fotbollsplaner. Villan är nätt i sitt utseende, byggd i två plan men med mycket snedtak på övervåningen. Den består av fem rum, kök och en stor veranda som glasats in i modern tid.
Bengt och Birgitta berättar att övervåningen håller på att byggas om, så att huset ska bli mer funktionellt som året runt-boende. De bor själva både i Myran gård och i ett rött hus av nyare modell, som skyms av de gamla ladugårdsbyggnaderna. Midsommar och jul firas alltid i Myran gård.
Vägen förbi gården är ett populärt promenadstråk, ”bingorundan”, vilket märkts extra mycket under pandemin. Bengt berättar:
– Fler är ute och går med ryggsäckar; det var fler skidåkare och hela familjer med pulkor i vintras.
Träd är något som dominerar både gården, parken och parets berättelse om livet på Myran gård. Både Birgitta och Bengt är mycket intresserade av träd och har planterat in ett hundratal. På tomten finns bland annat lind, ask, kastanj, oxel och självföryngrad, alltså självsådd, bok, ek, alm och lärk. Ovanligast är nog en tysk lönn. På 1800-talet var lärkträd sällsynta i området och även träd som ek, alm och bok var ovanliga här.
Vilket är då favoriten bland träd? Bengt funderar och säger:
– Linden är nog favoriten. Doften minns man från barndomen och hur den surrade av bin och humlor, så man trodde trädet skulle lyfta från marken.
De stora lindarna planterades strategiskt en gång i tiden, för att ge skugga åt kök och skafferi.

Duvslaget väcker gamla minnen.

Med hjälp av ena sonen har 400 granar avverkats i parkområdet. Parken är anlagd i tysk stil, med svängda, bågformade promenadgångar. Vi passerar många unga träd som är på väg upp, mängder av liljekonvaljer och resterna av en gammal damm som snart ska bli damm igen.
Både Birgitta och Bengt beskriver platsen som väldigt lugn. Birgitta säger:
– Det är en lugn miljö, ett lugnt hus och här känns väldigt fritt. Jag gillar att det är mycket folk som rör sig i området, som promenerar förbi eller spelar fotboll på planen i närheten, men man blir aldrig störd.
De berättar dock att ibland missuppfattar folk detta med parken och tror att den ingår i allemansrätten. Det kan till exempel dyka upp ryttare och hästar på baksidan av tomten.
Men ofta är det nyfikna människor som ställer sig och tittar nere vid vägen. Bengt och Birgitta tycker det är kul när folk är intresserade av att veta mer om huset och dess historia, stannar och läser på informationsskyltarna, och vill man få en visning så är det bara att kontakta dem.

Artikeln publicerades i Yippie 6-7 2021 på sidan 46