”Wikegård var tokig”

Med somliga är det så att de tycks vara födda till att bli ledare.
Andra verkar ha ork till det mesta och klarar av att hantera flera uppgifter samtidigt.
Per–Arne ”Strumpan” Forsberg hör hemma i båda kategorierna.

Å ena sidan är han entreprenör och företagsledare med 17 anställda och verksamhet på tre olika orter.
Å andra sidan är han ordförande i två (!) idrottsföreningar: AIK Härnösand och Härnösands HK.
Det tycks fungera alldeles utmärkt.
Kanske beroende på att ”Strumpan” både är bra på att fatta beslut, duktig på att delegera och har en trygghet i att alltid lita på sin egen förmåga.
– Jag har alltid, så länge jag kan minnas, varit en drivande person som tagit tag i saker och fått andra med mig, säger han.

När jag jobbade på Nya Norrlands sportredaktion på 1980–talet, var Per–Arne ”Strumpan” Forsberg en av de största talangerna i Antjärns IK. En stark, tuff och spelskicklig back som spelat för Leksands IF som junior men nu var en nyckelspelare i det lag som 1984/85 spelade i division I.
Det var ett jäkla drag i hockeyn i stan på den tiden.
– Herregud, det var ju ofta fullsatt på Högslättens Ishall på hemmamatcherna, minns ”Strumpan”.
– Vi hade ett jäkla bra lag men räckte ändå inte riktigt till utan åkte ned i tvåan igen.
Men lagstommen behölls och ”Strumpan” utvecklade sina offensiva egenskaper. Efter två säsonger där han gjorde 24 respektive 22 poäng – många för att vara back – fick han chansen i ettan igen med Östersunds IK.
– Bäst i Jämtland var att jag träffade min fru Toril.
Därifrån gick karriärresan vidare till Väsby.
På den tiden mest känt som Vilda Väsby, efter att osannolikt nog ha tagit sig till Elitserien några år tidigare men åkt ur direkt efter att ha förlorat en mängd matcher med uddamålet.
I Väsby fick ”Strumpan” spela under tränaren Niklas Wikegård, numera mest känd som expertkommentator.

”Strumpan… ja, du, vi hade väl våra bataljer”, sa Wikegård under ett av våra många samtal. ”Men en bra kille!”
– Wikegård var tokig på den tiden, skrattar ”Strumpan”. Helt galen ibland. Det hände massor som man knappt kan berätta om. Han var enormt temperamentsfull. Ibland rann det över. Men det var en intressant säsong.
För det blev bara en.
”Strumpan” blev skadad i ett knä – innan dess hade en axel krånglat – och missade nästan hälften av matcherna.
Hösten därpå gick han till Hammarby och tre år efter att han lämnat Härnösand var han tillbaka i Antjärns IK där han gjorde tre säsonger – den första i ettan, de andra två i tvåan – innan han slutade spela.
Då hade han redan påbörjat en ny bana. Den som naprapat, som skulle få honom att satsa på eget företag så småningom.
– Jag var tidigt väldigt intresserad av anatomi och under tiden i Stockholm började jag skaffa mer kunskaper om det och utbilda mig inom sjukgymnastik, naprapati och kiropraktik.
– Man kan säga att jag var spelande naprapat under tiden i Hammarby. Jag behandlade mina lagkompisar.
Sedermera har han även varit mångårig sjukgymnast i både Timrå IK och GIF Sundsvall.
– Jag studerade på en naprapatskola i fyra år. Den utbildningen kostade 120 00 kronor och är en av de klokaste investeringar jag gjort, säger ”Strumpan”.

Härnösands Ryggklinik startade han 1994 och den finns både i Härnösand, Sundsvall och Ramsele.
Tidigare även i Stockholm, men där avvecklade ”Strumpan” 2005.
– Som vi har det nu, så vill jag ha det. Jag har duktiga och självständiga medarbetare, som är lojala och kan vår filosofi. När det är på det viset, är det ett nöje att vara chef.
”Strumpan” tar emot egna kunder och hustrun Toril sköter det mesta av det administrativa arbetet.
– Med lite stöd från mig.
Utöver det är han alltså ordförande i två idrottsföreningar i stan med relativt stora verksamheter.
– Jag blev tillfrågad och kände att jag kunde tillföra en del och på den vägen är det, säger han.
Att få tiden att räcka till känns inte som en kamp.
– Nej, jag har nog lärt mig att både prioritera och strukturera min vardag och mina helger. Jag känner sällan någon stress, det mesta flyter på rätt bra.
Ett av uppdragen – det som ordförande i AIK Härnösand (tidigare Antjärns IK) – är dock lite speciellt.
I det fallet känner ”Strumpan” mer än att han kan tillföra något. Det handlar i lika stor utsträckning om ett ansvar att förvalta arvet efter föreningens legendariske starke man Tord Fällgren. I mångt och mycket en mentor för ”Strumpan”.

När ”Strumpan” pratar om Tord Fällgren är det med beundran, men det är också känslosamt. Trots att det snart är fem år sedan som Tord gick bort, 76 år gammal, finns sorgen efter honom kvar.
– Tord v a r Antjärns IK. Han byggde upp den, drev den, levde för den och han hade inget barn i den – han hade 250, säger ”Strumpan”.
– Han var den gamla stammens idrottsledare som tycktes ha hur mycket tid som helst och hur stort engagemang som helst. Jag lärde mig mycket av Tord och fick mycket av Tord, främst förtroende och ansvar.
Att ”Strumpan” en dag skulle ta över efter Tord var självklart.
– På slutet, när Tord var svårt märkt av sin cancersjukdom och svag, satt jag ofta hos honom och pratade. Jag var också hos honom när han drog sitt sista andetag.
– Jag gav Tord några löften då som jag har hållit.
Den nära relationen till Tord Fällgren innebar också att ”Strumpan” tog över Sporthotellet på Högslätten, tillsammans med bröderna Marcus och Mathias Johansson, som han driver vidare.
– Jag har också några andra fastigheter som jag äger, berättar han.

Företaget, föreningarna, fastigheterna – tidigare även tränaruppdrag inom hockeyn – till trots; Per–Arne ”Strumpan” Forsberg verkar lugn och harmonisk.
– Sen är jag ju morfar också, det är underbart, säger han. Morfar fyra gånger om dessutom.
Till de tuffaste ögonblicken i livet hör hans pappas alltför tidiga bortgång 1986 och så då Tord Fällgrens död.
– Båda dessa händelser påverkade mig djupt, säger han.
Men det gjorde, på ett annat sätt, även barnens och barnbarnens födelser.
– När barnbarnen Zoe, Haily, Ben och Stella kom till världen – alla inom loppet av två och ett halvt år – kan jag säga att det kom många tårar av glädje. Livet fick en ny dimension, förklarar han.