I huvudet på Gottfrid

Gottfrid Krantz är den bilintresserade naturmänniskan från Gussjö som har fuskbyggt en scen åt Carola och just nu axlar rollen som Idols egen raggare.

Om Idol

Plötsligt säger folk hej när de går förbi och jag får vinkningar när jag är ute och går! Att vara med i Idol eller bli popstjärna har egentligen inte varit någon dröm för mig, men genom åren har många tyckt att jag borde söka till programmet, i regel folk som hört mig sjunga på dop eller i skolsammanhang. Visst vill jag ha en framtid inom musik, men jag vill inte vara en Idolprodukt eller mainstream. Jag har valt att inte kompromissa eller anpassa mig för mycket. Det jag gillar är rock ’n’ roll, country och blues. Jag tycker att programmet visar en schyst bild av mig som stämmer med verkligheten, även om jag inte skulle kalla mig själv raggare – det är mest något som andra kallar en!

Om Mysfemman

När jag gick vidare till gruppmomentet i Idol hamnade jag i en grupp med fyra andra killar och vi bildade Mysfemman. Det man inte ser i tv är att vi blev indelade i grupperna halv tre på natten och klockan sju på morgonen gick bussen tillbaka till teatern, ända från Sollentuna. Många sprang direkt iväg och tokövade och sov nog ingenting alls, men vi var taktiska och gjorde det till något trevligare och mysigare. Vi fixade fika, någon hade godis och så satt vi vid ett bord som på ett café och tittade på texten. Jag tog ansvar för arrangemanget, för jag är ganska säker på att bygga stämmor. Vi höll på till halv fem och jag sov bara en och en halv timme, men vi tog vara på tiden strategiskt.
Det är extremt lång väntan vid inspelningen. Nästa dag fick vi inte komma in förrän klockan fem på kvällen, trots att vi kom dit tidig morgon. Det är sant att vi låg och sov medan vi väntade, och så övade vi och ibland blev vi intervjuade för korta klipp.

Om bilar

Jag drivs av ett passionerat USA-bilsintresse och min dröm är att ha en framgångsrik verkstad och en realityshow på Discovery eller liknande, där jag bygger bilar och renoverar gamla amerikanska bilar. Faktiskt har jag haft ögonen på en verkstad i Ljusdal som jag skulle kunna ta över med en kompis. Bilar har varit ett intresse hela mitt liv, med mamma och pappa som förebilder. Jag har fyra bilar som är i trafik nu – en Mercedes 190 från 1967, en Cheva Bel Air -60, Mercedes 300 TDT -83 och en Chevrolet K20 från -83. Favoriten är Mercedes 300. I den sitter jag mest och den är charmigt tidlös, bränslesnål och kräver lågt underhåll. Den var tidigare min drömbil och nu är den min bruksbil. Det är en gammal ikonisk bil, den första som provkördes på världens alla kontinenter. Lady Gaga har förresten också en!
Jag kan många konstiga fakta om bilar, eftersom jag är så intresserad. Till exempel att Chevrolets karossformer ändrades efter andra världskriget. Innan dess slutade framskärmen framför förardörren, men från 1947 blev skärmen en del av dörren. Bilen blev lång och fet framtill, mer strömlinjeformad. Mot slutet av 50-talet blev bilarna allt mer rymdinspirerade, för då ville man till månen! Jag har för övrigt försökt få en på mitt jobb att lära mig kurbitsmåleri och att måla min bil med kurbits på sidorna. Det tycker jag vore läckert!

Om att stå på scen

Jag har alltid varit klassens clown, som pratat för mycket på lektionerna. Jag gillar uppmärksamhet och tycker om att jag kan underhålla andra, men tycker också det är väldigt kul och skönt när andra tar initiativ till vad vi ska göra och jag kan luta mig tillbaka lite. Scenskräck är inget jag känner av och jag är van att uppträda med vår familjs band Krantz & Krantz.
Min inställning till musik är udda, för mitt intresse bottnar i att tävla mot mig själv, inte i att bli popstjärna. Att träna och bli bättre och bättre än mig själv är det som intresserar mig. Det var också en av anledningarna till att jag studerade vid Operastudion på Musiklinjen Kapellsberg förut. Jag tycker att det är kul att sjunga klassiskt och ser min röst som ganska saftig. Det roligaste med klassisk musik är att det inte finns några spärrar! Att jag lärde mig sjunga opera gav verkligen resultat i andra sammanhang också. Tidigare när jag sjöng med Krantz & Krantz blev jag ofta hes efter fyra timmar på scen, men så blev det inte efter Operastudion.

Om Folkan

Söråkers Folkets Hus, Folkan, är en stor del av mig. Jag tvekade inte en sekund när jag blev erbjuden jobb där. Det är en mysig stämning, kärleksfullt, och det känns som man gör nytta. Ibland jobbar jag från åtta på morgonen om det är något luciatåg, till sen kväll efter ett musikcafé. Vi har många föreställningar, bland annat har José González spelat hos oss, och vi arrangerar också festivalen Folkan Waterfront där exempelvis Miriam Bryant och Tove Styrke har uppträtt. Där blev jag satt på kassaansvar, men fick plötsligt springa och fuskbygga en scen som Carola skulle stå på! Jag fixade den med varupallar, spännband och diverse. Vi har en som är duktig på konst, en som kan ekonomi och jag är den praktiska killen. Jag pendlar alltså från Gussjö och där trivs jag så bra. Den kuperade terrängen är något jag gillar, och att de som bor där har en avslappnad inställning. Vi behandlar landet som man ska.

Om lycka

Det många inte vet om mig är att jag är en naturmänniska som tillhör den gamla skolan och vill ta vara på det naturen erbjuder, till exempel plocka svamp. Jag gillar skönheten i naturen och lugnet den kan erbjuda i en stressad vardag. Jag tycker nog att jag är väldigt enkel, har lätt att bli tillfreds och njuter av de små stunderna i livet. Ett av mina bästa minnen är när jag fortfarande körde EPA-traktor och var på väg till en trumpetlektion på Brännaborg. Jag satt på flaket och drack drick-kvarg i väntan på att lektionen skulle börja och har nog aldrig varit så lycklig i mitt liv. Där förenades mina tre stora intressen, när jag satt och väntade på musik, på min bil, och njöt i solen, alltså naturen.
Jag skulle vilja att folk är medvetna om att livet är lätt, att man kan se på livet som lätt och som din tid på den här tidslinjen. Ett människoliv är så mycket mer komplext än en karriär. Ibland känns det som folk är så uppgivna. Alla problem går att lösa och kan du inte lösa problemet, gå runt det. Kanske låter jag naiv, men jag försöker själv intala mig att allting löser sig och ha kul på vägen. Oavsett hur man gör kommer man till framtiden.