Att skapa upptar mycket av bildläraren Kajsa Flinkfelts tid och tankar.
Men hon värjer sig mot att kallas konstnär utan föredrar engelskans ”Artist” som är en bredare definition av konst.
– Jag lever ju inte på min konst även fast jag säljer ganska bra.
Kajsa Flinkfelt hade redan som liten en konstnärlig ådra. Mamma Marita Björkling jobbade som illustratör och berömde inte bara sin unga dotter utan guidade henne hur hon skulle göra för att utveckla sitt tecknande.
– Mamma var duktig på att se proportioner och skapade ett intresse som jag sen dess alltid burit med mig.
Skoltiden präglades av konststudier både på gymnasiet och därefter på folkhögskola och bildlärarutbildningen vid Umeå universitet. Sen dess har Kajsa jobbat som renodlad bildlärare på många av kommunens grundskolor och nu jobbar hon på Hedda Wisingskolan.
För tio år sedan fick Kajsa Flinkfelt massor av lovord när hon lade ut blyertsteckningar på sina barn på Facebook. Otroligt träffsäkra och detaljrika porträtt som var nästan omöjliga att skilja från ett fotografi.
Då var hon flitigt anlitad illustratör till noveller på veckotidningar som Allers, Året Runt och deras systertidningar i Norge och Danmark.
– Numera är illustrationerna hos veckotidningarna uteslutande skapade igenom AI. En lite tråkig utveckling då jag tycker de bilderna blir tråkiga i sin perfektion. Jag känner både fascination och skräck inför AI, men används det rätt som ett redskap kan det bli bra.
Kajsa Flinkfelt målar numera nästan uteslutande landskap i akvarell och har även börjat måla med akryl. Hon har under åren gjort ett flertal utställningar, senast vid Härnösands konstrunda i somras.
Hon tar ofta landskapsbilder med sin mobil som referens till sitt skapande – bilder som hon sedan tol-kar fritt när hon målar.
Numera slipper Kajsa Flinfelt måla i köket då hon byggt en liten ateljé i garaget.
– Det känns bra. Nu kan jag bara resa mig upp och gå istället för att alltid röja upp efter mig, avslutar Kajsa Flinkfelt.
