Lizette Wedin är idrottsfysiologen som brinner för sin konst.
Nu har hon skapandet som sin hobby – men drömmer om att bli konstnär på heltid i framtiden.
– Blir det inte så har jag ju ändå mitt fysiologben att stå på, säger hon.
Snön har vräkt ner i Härnösand och Lizette Wedin, 32 år, har trampat upp en stig in mot Meditationskyrkan på Brunnshusgatan där tio av hennes konstverk hänger. I Tandklinikens lokaler på Skeppsbron hänger ytterligare mellan 15 och 20 av hennes tavlor.
Lizette berättar att hon redan som 9-åring började teckna porträtt på olika filmkaraktärer och några år senare börjde hon måla i akryl – men i slutet av tonåren lades penslarna åt sidan.
– Det blev för mycket och jag kände att det blev lite prestationsångest över det hela. Det är först de senaste fem åren som den riktiga lusten kommit tillbaka och nu har jag börjat måla i olja. Där kan man jobba i olika lager och med starka färger, säger hon.

Lizette berättar att skaparlusten ibland går i vågor. I början av januari i år var hon med om en traumatisk händelse som påverkade hennes skapande.
– Det var en man som fick plötsligt hjärtstopp i butiken där jag jobbar.
Med SOS alarm i luren utförde jag hjärtkompression på honom tills ambulansen kom. Han överlevde och tackade för min insats en tid senare, säger Lizette och fortsätter.
– Det var en chockstart på året och det blev väl en sorts terapi för mig att slutföra en tavla som blivit liggandes länge.
Lizette Wedin har en universitetsutbildning i idrottsfysiologi samt ett år i avancerad psykologi.
Dessutom har hon läst två år på konstskola på distans.
Hennes motiv är främst djur och natur, men hon har även börjat måla verk av kända konstnärers skulpturer. Konsten är ännu en hobby, men hon målar även på uppdrag som porträtt, husdjur och olika favoritplatser.
För ett år sedan deltog hon i två grupputställningar och en soloutställning på KAP (Kulturskolans avancerade program) i Stockholm och planen framöver är en konstutställning på House Be i Tobaksmonopolets lokaler.
Bland hennes konstverk finns även nakna kvinnokroppar i naturen och vid havet – något som kritiserats av vissa betraktare.
– De anser att man som kvinna inte ska exponera kvinnokroppen, vilket är en lite fånig inställning. Mina tavlor är ju inte alls vulgära och jag gillar verkligen att gestalta naken hud på samma sätt som vatten i mina verk, avslutar Lizette Wedin.









