Varför hände inget på vår sida när HK-bron byggdes?

Allting var klart: affärsplanen, ritningarna, finansieringen, bygglovet, grönt ljus från Vattendomstolen.
– Men det sprack på markfrågan och kallsinniga politiker, säger Kenneth Nilsson.
Därför blev det ingen turistanläggning i Veda för 30 år sedan.

Så här var det:
Inför bygget av Högakustenbron i början av 1990-talet drog företagaren och frisören Kennet Nilsson – och en affärskumpan – upp planerna för någonting spännande. En anläggning med 40 sexbäddsstugor, 14 sjöbodar, en restaurang, kaj och camping för 100–150 husvagnar alldeles intill det dåvarande färjeläget i Veda.
– Vi tyckte att det var en genial idé och alla som vi presenterade den för delade vår uppfattning, berättar Kenneth.
– Socialdemokraterna som styrde i kommunen då var positiva och Lars Guvå på Mitt Sverige Turism utbrast: ”Det här har jag väntat på sedan 70-talet!”.

Skanska hade en investeringsfond för lågriskprojekt på 1,5 miljarder kronor.
– De utlovade lån på hela summan som projektet var budgeterat till; 35 miljoner kronor. Vi skulle få det till en ränta på 4,3 procent, trots att bolåneräntorna på den här tiden låg på mellan 12 och 14 procent.
Marken, som ägdes av samtliga fastighetsägare i Veda och Vedastrand i en samfällighet tillsammans med Graninge, var tänkt att bytas med Härnösands kommun mot annat mark – och sedan arrenderas ut till Kenneth och hans kompanjon.
– Målet var att få anläggningen klar till dess att bygget av Högakustenbron skulle inledas och hyra ut boenden till byggarbetarna, som vi även skulle erbjuda skytteltransporter till och från arbetsplatsen.
– På det sättet beräknade vi att vi skulle kunna betala av alla räntor inom loppet av bara fyra år, förklarar Kenneth.
Han säger att 65 procent av anläggningen var förhandsbokad av kommuner, Länsstyrelsen och entreprenörer som skulle vara aktiva runt bygget av bron.

Kenneth visar ritningar och skisser på hur det var tänkt att bli.
– Jag minns att Lars Guvå kallade alltihop för ett nyfiskeläge och man kan ju bara spekulera i hur populärt det hade kunnat bli och vilken dragare det hade blivit för det som senare blev Höga Kusten.
Men, det strandade som sagt på markfrågan.
– Dessutom blev det val, Härnösand fick borgerligt styre och då blev det andra toner. Den nya ledningen gav vårt projekt kalla handen.
Det var bara att lägga det åt sidan.
– Då kändes det bittert, minns Kenneth. Det kostade mig och min partner 400 000 kronor och det företag vi drev tillsammans.
– Jag trodde att politikerna var avogt inställda till att jag som liten frisörjävel skulle kunna gå iland med allting. I efterhand har jag fått veta den verkliga anledningen, men den tänker jag hålla för mig själv. Låt mig bara konstatera att det är vansinnigt tråkigt att anläggningen inte blev verklighet.
Kuriosa är att han 2002 blev uppringd av en mäklare i Malmö.
– Han hade sett ritningarna på anläggningen på Skanskas projektkontor och undrade om någon av sjöbodarna var till salu…
I dag är Kenneth Nilsson, 64, inne på sitt 44:e år som egenföretagare, driver frisörsalongen Clipp–er i Härnösand och gläds mycket åt att Rasta ska satsa i Mörtsal. Detta på båda sidorna av E4 vid Högakustenbrons södra fäste, inte långt ifrån där nyfiskeläget skulle ha legat.
– Det är ett bra läge och jag tror att det kommer att bli succé.