Härnösand Yippie 11 2010

22 år med 5i12

Text Mats Wigardt Foto 5i12

Fler bilder:

För 22 år sedan startades 5i12-rörelsen i Härnösand, som en reaktion mot främlingsfientlighet och rasism. Sedan dess har 5i12 gjort den långa resan från torget i Härnösand till EU-parlamentet i Bryssel.
– Klimatet har hårdnat i  Sverige, konstaterar 5i12:s projektledare Anders Bergman. Vi behövs mer än någonsin.

“Flera ungdomar tog aktivt ställning för flyktingarna och mot den tilltagande främlingsfientligheten. En av dessa var 17-åriga Sara”

Historieskrivningen är numera välbekant. Från hela världen finns tusentals tidningsklipp som berättar hur det hela började och hur rörelsen vuxit till en respekterad aktör i frågor som rör integration och mångfald. I artikel efter artikel, i TV-inslag och radioprogram, berättas om hur många unga flyktingar i mitten av 80-talet kom att utgöra ett nytt inslag i Härnösand och om hur bristerna i mottagandet ledde till rädsla, hat och främlingsfientlighet. Det ledde till uppretade meningsutbyten och slagsmål mellan invandrare och unga Härnösandsbor.
Men det fanns också de som ville stoppa de rasistiska strömningarna. Flera ungdomar tog aktivt ställning för flyktingarna och mot den tilltagande främlingsfientligheten. En av dessa var 17-åriga Sara.
Ungdomarna tog 1988 initiativ till en informell och spontan manifestation mot rasism på torget i Härnösand. 5i12-rörelsen – medmänsklighetsrörelsen – var ett faktum. Inom kort fylldes torget vecka efter vecka med tusentals Härnösandsbor, i en symbolisk aktion för gemenskap och tolerans.

Men bara ett år senare mördades Sara och hennes väninna Sylvia av en ung krigsflykting från Eritrea. Tragedin var ett faktum, främlingsfientligheten fick ny grogrund och Härnösand stämplades återigen som en stad där rasismen vuxit sig stark, där flyktingförläggningar utsattes för attentat och där kors brändes i protest mot en generös svensk flyktingmottagning.
Men med Saras pappa Stig Wallin som samlande kraft reste sig 5i12-rörelsen ur förlamningen. Stig Wallin tog till sin livsuppgift att fullfölja det arbete som hans dotter hade påbörjat. Inom några år hade den femte december klockan fem i tolv blivit 5i12-rörelsens årliga manifestationsdag, med aktiviteter över hela landet.
Saras och andra Härnösandsungdomars engagemang växte till en nationell manifestation mot rasism och för människors lika värde. Härnösand blev ett föredöme mer än ett avskräckande exempel. Boken om 5i12-rörelsen som kom ut 1993 gav rörelsen ordentligt fotfäste i hela landet. Sedan några år hålls varje år även en liknande manifestation i såväl Sveriges Riksdag som i EU-parlamentet i Bryssel.
I mer än 20 år har nu 5i12 arbetat med möten och opinionsbildning, man har skrivit upprop och insändare, tagit fram utbildningsmaterial där IT och internet varit viktiga redskap, man har anordnat debatter, seminarier och kulturevenemang.

Gemensam nämnare i arbetet har varit principen om alla människors lika värde, med avsikt att förändra beteenden, värderingar och attityder och att få oss alla att öppna ögonen för den omedvetna diskriminering som pågår runt om i samhället.
Sedan 2002 har Anders Bergman varit anställd som projektledare i 5i12, ena året avlönad av EU, ett annat år av till exempel ungdomsstyrelsen, med kommuner, länsstyrelse och landsting som medfinansiärer.
– Vi är en lokal ideell organisation med ett välförgrenat nätverk över hela landet som vi försöker hålla vid liv, förklarar han. Och tyvärr är vårt arbete lika viktigt idag som för 20 år sedan.
Fokus för 5i12-rörelsens arbete har i alla år varit att påverka makthavare på olika nivåer, i såväl privat som offentlig sektor.  Man är inom 5i12 av den bestämda uppfattningen att det i Sverige inte görs tillräckligt för att underlätta integration och mångfald. Det är helt enkelt alldeles för tyst i maktens korridorer i frågor som rör rasism, intolerans och främlingsfientlighet.
– I Sverige har man alldeles för länge passivt suttit och rullat tummarna, samtidigt som nya rasistiska och fascistiska partier fått sätta dagordningen överallt i Europa, i den fåfänga tron att det aldrig skulle kunna hända här hos oss, säger Anders Bergman.
Detta, anser han, är ett av skälen som har bäddat för Sverigedemokraternas framgångar. Under valrörelsen har varken media eller politiker tagit frågan om människors lika värde på allvar, man har ”fegat ur” och nöjt sig med fördömanden i allmänna ordalag av det nya riksdagspartiet.

» Problemet är inte de onda människornas ondska utan de goda människornas tystnad «
– Martin Luther King

Sverige har nu sällat sig till de sexton EU-länder där rasistiska och/eller främlingsfientliga partier finns representerade i parlamenten.
– I stället borde man ha tagit diskussion i sakfrågan, menar Anders Bergman och efterlyser fler goda förebilder som i både handling och ord kan missionera om integration och människors lika värde.
– Samtidigt, tillägger han, är det viktigt att understryka att vi alla har ett eget ansvar. Man kan inte delegera arbetet mot främlingsfientlighet till andra. Var och en måste själv ta sitt ansvar.

För Hibo Abdullahi handlar rasism i första hand om osäkerhet, rädsla och brist på kunskap. Hon kom till Härnösand som ung flykting från Somalia 1994. I hennes hemland pågick ett blodigt inbördeskrig och själv hade hon blivit allvarligt skottskadad i ena benet.
Idag är Hibo anställd på grupphemmet Semret och politiskt aktiv med en plats i kommunfullmäktige för Miljöpartiet. Dessutom sitter hon i styrelsen för 5i12.
Insikten om att rasismen varit en avgörande orsak till kriget i hennes hemland och till att hon tvingades fly därifrån har hon gradvis tagit till sig. Men i Somalia handlar det inte rasism mellan svarta och vita utan mellan de olika klaner som slåss om makten.
– Själv har jag emellertid aldrig upplevt någon diskriminering, trots att jag är både svart, kvinna, muslim och dessutom saknar ett ben, säger hon.
Hibos engagemang i 5i12 bottnar i stället i hennes upplevelser i hemlandet. Hon konstaterar att om alla människor hade behandlats lika hade många krig kunnat undvikas.
– Därför är 5i12 jätteviktigt för mig, säger hon. Att jobba mot diskriminering i skola och arbetsliv har högsta prioritet. Och att utbilda våra politiker. Varje land borde ha en egen 5i12-rörelse.

Tänkvärt
Det finns ungefär 6,8 miljarder människor i världen.
99,87 procent av dem är inte svenskar.

Lästips
Fem i tolv – Några måste fly, några måste ta emot. Av Karin Lidén och Anne Nilsson Brügge. Carlssons Bokförlag

Fakta
www.5i12.com

Några av de priser och utmärkelser som 5i12-rörelsen har fått:
  • Kungamedalj
  • Årets Vänligaste Svensk
  • Årets Europé
  • Humanpriset
  • Ronny Landin-priset
  • Utrikeskorrespondenternas pris
  • Paul Harris Fellow
  • Guldklappan
Artikeln publicerades i Yippie 11 2010 på sidan 28