”Det sa bara klick”

Det doftar eld när vi anländer… och, mycket riktigt, där runt knuten på huset ser vi röken fladdra iväg. Det doftar gott, det doftar lite bränt. Det doftar kolbulle! Lingonsylten springer mellan gästerna runt bordet och hundarna står girigt och observerar om något ska tappas i backen. Gud så “Härnösandskt”, hinner jag tänka… Men det var ju precis det som var meningen. 

Mats Lundqvist och Anna Åsard har ju tänkt till, forskat och hittat lösningar. De har ett stort reseintresse.
I detta fall kallas det bostadsbytesgemenskapen “People Like Us”. Hela sammanhanget är byggt på gästfrihet, tillförlitlighet och vänskap. Makalös kombination. Som att ens kompisar kommer och bor hos en liksom.
Det är bara det, att de här har knappt setts förut.

Någonstans sker ett “klick”. Det är ofrånkomligt att notera, även för en utomstående. Dagarna traskar liksom på som vanligt för paret Anna och Mats, men med det undantaget att de nu har besök från Tasmanien i lite drygt 2 veckor. Allt kommer sig av att de hittat till en gemensam plattform som möjliggör möten i alla länder. 

Caro och Don har rest från Tasmanien. De vill upptäcka hur livet är på andra platser i världen.
– Live like a local! skrattar Caro till. 

Att få inblick i hur lokalborna har det i olika länder och städer har absolut drivit på den nyfikenhet som tagit dem till Härnösand. Nu kom de från Norge till Härnösand och har redan fått ta del av många upplevelser, både lokalt och i regionen. Mats och Anna är goda värdar och plockar med sina nya vänner till Hemsö fästning bland annat.
– We got a very funny and competent guide! meddelar Don och skiner upp.

De har också hunnit med att besöka Bilmuseet, Nämforsen och hällristningarna, och när de var där i krokarna, passade de på att ägna en eftermiddag åt smide.
– Den enda info de fick var att de kommer bli skitiga, ler Mats lite underfundigt.
Värdskapet ligger med som en angenäm bonus i sammanhanget. Alla är uppenbarligen väldigt sociala figurer, uppskattar nya intryck och vill vara med och upptäcka.

Caro och Don kommer hit med helt blanka blad, en dag i sensommaren och vet egentligen ingenting om Härnösand när de anländer. Äventyret pågår konstant, fast i den trygga miljön av att vara “hemma”. För en annan så låter det ju väldigt spännande.
– Vi har haft besök från Australien två gånger nu, säger Anna. Men även England, USA, Frankrike, Belgien, Tyskland… och faktiskt även Sverige.

Det märks att människor är nyfikna. Och istället för att projektleda sin egen resa, har man lämnat över förtroendet till de som faktiskt kan området. Smart ju!
Men det krävs diger kommunikation inför utbytena. Ibland kanske inte värden är hemma, men lånar ut sitt hem ändå. Kanske i utbyte mot att du vattnar blommorna, tar hand om hemmet som om det vore ditt eget, promenerar en grannhund, eller liknande.
– “I´ve got you, and you got me” – type of exchange, säger Caro. Som i att alla vet att liv pågår alltid, vi bara möjliggör enkelheten i att göra det tillsammans.

Mats och Anna besökte Tasmanien och Caro och Don för några månader sedan. Förutom de egna utsedda äventyren de spanat in sig på, kunde de också få inspiration av de boende.
– Vi bodde i ett litet fint uthus på deras gård, rapporterar Mats. Och nu, kan vi bjuda igen dem.

Det måste ske ett “klick” inför mötena. Det bekräftar allesammans. För att få vara betrodd in i någons hem, vill man ha lite koll på vad det är för typ av folk som kommer.
Djur, trappor, allergier, tillgänglighet och logistik är saker som bland annat spelar in. Som främling kliver man rakt in i någons vardag och vill såklart ha ramar att förhålla sig till. Och som värd, kanske dagarna ändå är förknippade med jobb, skola och övriga vardagsbestyr.

Det kan innebära att man som gäst hjälper till med att handla ingredienser inför en gemensam middag den dagen, matar hönsen på gården eller hjälper till att feja på huset.
– We want it to be personal, säger Don. It also means that we help out, where ever we are.
– And we always leave a full fridge, fyller Caro i och ler.

Stämningen är hög. Annas sonhustru Bodil, som tittat förbi, vaggar sitt barn i barnvagnen, hundarna sitter och spanar ut över Södra Sundet efter hussar och mattar som blir fotograferade. Glöden ryker ännu från kolbulletillagning och solen kämpar sig fram i slöjmolnen. Språket hoppar mellan engelska och svenska och skratten är lättillgängliga.
Jag ser det. Det där fria, raka nuet. Här är de, mitt i det. Det är vänner jag ser. Och de trivs tillsammans.