Reportage Yippie 8 2022

Kajakbedrift

Gustav paddlade 217 mil

Text Linda Saltin Foto Kenneth Zetterlund

Fler bilder:

Han är en av endast fem paddlare som klarat det i år. På 56 dagar har Gustav Flodin Åström slutfört Havspaddlarnas Blå Band. Totalt har han paddlat 2174 kilometer från gamla Svinesundsbron på Västkusten till riksröse 59 i Haparanda i norr.

13 paddlare har gett sig ut till havs på Havspaddlarnas Blå Band längs hela Sveriges kust i år och sex personer har redan brutit. Men 25-årige Gustav Flodin Åström från Helgum i Härnösands kommun är ingen som ger upp utan han har haft pannben och fysik att ta sig igenom hela paddlingen! Och stått vid målgången vid riksröse 59 i Haparanda och blivit ­firad och mottagen av sin familj. Då hade det gått totalt 56 dagar, varav 54 paddeldagar, sedan han startade paddlingen vid Svinesundsbron.
Hur kom du på att du skulle genomföra den här paddlingen?
– Jag kände ju till att den här utmaningen fanns sedan flera år tillbaka, så det är ett frö som har såtts och mognat. Jag fick tid och handlingskraft att göra det i sommar. Jag hade inga sponsorer utan jag sålde bilen och köpte kajaken. ­Logistiken var lite rolig; jag beställde kajaken till Karlstad där min syster Ida pluggar. Sedan åkte jag med en studiekamrat från Umeå dit ner. Och så fick jag skjuts av syrran till starten vid Svinesundsbron. Hon var med när jag startade och även vid målgången, så det var fint.
Hur var ensamheten?
– Det var ensamt, men det var ju självförvållat, säger Gustav och skrattar.
– Havet gav mig också mycket. Jag hann tänka klart alla tankar jag hade inom mig under den här resan om man säger så. Man är liten på havet. Jag har upplevt många vackra, fina intryck nära naturen. När man paddlar på ett spegelblankt hav, med sol och moln och man inte ser skillnaden på var hav och himmel möts – det är en speciell känsla.
Funderade du någon gång på att ge upp?
– Ja en gång faktiskt, efter halva resan ungefär. Jag hade fått en varm dusch på Väddö i Stockholms skärgård och fick en kladdkaka med mig av min vän Svante.
– Det regnade när jag paddlade vidare och jag satte mig sedan för att äta lunch och ladda batterierna inför ett kvällspass. Och då upptäcker jag det – kladdkakan är kvar två mil bakåt. Jag hade sett fram emot den där kladdkakan så mycket och tänkte nu skiter jag i det här. Jag blev så besviken. Men då kollade jag det lilla facket och där var den. Jag kunde paddla vidare med ett leende på läpparna.
Kommer du att göra om det?
– Jag ska göra om det när jag är 35, om det passar in i ens liv då. Då har man hunnit fått nya tankar och kusten har förändrats. Det vill jag gärna se och uppleva!

UTDRAG Ur Gustavs paddlingsdagbok den 27 juli

”Idag var paddlingen sagolik. Tänk er då en saga som liknar Moby Dick eller Berättelsen om PI. Det hela börjar med att vinden blåser mot land när jag sjösätter kajaken. Allt känns bra, det är stark vind, men ändå inom min comfort zone. Målet är en udde en mil bort. Bortom udden väntar Bottenviken. Efter fem kilometer börjar dimman tjockna. Det enda jag kan göra är att hålla mina 30 grader och paddla vidare. Det var skönt att lita på kompassen, för runt om mig kunde jag bara se vitt. När paddlandet hade gått på ett tag kom det regn som om gud vattnade sina jordgubbar. Det bara öste ner. Ack och fy kanske ni tänker, men för mig och paddlandet gör det inte så stor skillnad om det regnar. Då är vinden mycket värre. Vinden som just när jag hade kanske 3 kilometer kvar till udden kom och blåste bort den värsta dimman. Då var det ingen skön sommarbris – utan stark sydost. När jag närmade mig udden var det tuffa förhållanden, vågorna började stiga. Det är svårt att beskriva förhållandena, men tänkt er att ni tar en Gustav med kajak och lägger ner honom i ett halvfullt mjölkpaket och skakar om. Regnet märktes inte då. Förbi udden kom jag iallafall. Efter den väntade fin medvind och den lugnare Bottenviken.”

Gustav Flodin Åström

ÅLDER 25 år.
FAMILJ Pappa Thomas, mamma Anneli, syskonen Simon, Ida och Gunnar.
BOR I hus på Härnön
GÖR Sommarjobbar på fiskrestaurang i Lofoten och pluggar till jägmästare i Umeå. ”Jag trivs jättebra ute i naturen och känner mig som hemma där.”

Artikeln publicerades i Yippie 8 2022 på sidan 52