Solläge i Solumshamn

Efter många års letande hittade Mikael och Karin Kalling drömläget för sitt
sommarhus. Det nybyggda huset i Solumshamn har stora fönster och flera trädäck mot vattnet och solen värmer till sent, sent på kvällen.
– Kvällssol var ett måste för oss. Vi kommer sällan iväg från jobbet förrän framåt sju och då kan vi fortfarande njuta flera timmar i solen.

”Ibland måste man stanna upp och fundera över vilken tur man har”

Efter en mulen dag spricker himlen upp lagom tills vi har stämt träff i paret Kallings sommarparadis i Solumshamn. Efter lite funderande väljer vi att slå oss ner på det nedre däcket. Solen gassar över Solumsfjärden och värmer skönt trots att timmen börjar bli sen.
– Bättre läge än så här går inte att få! säger Mikael och Karin Kalling, som till vardags driver Guldsmed Kalling.
Karin Kalling har varit mycket i Solumshamn ända sedan hon var barn, i en stuga bara ett stenkast bort.
– Mamma jobbade åt två tanter som hade en liten stuga uppe på berget och den fick vi ofta låna.
När Karin var i sena tonåren övertog hennes familj stugan och därefter har hon och Mikael och de två sönerna varit där till och från. Men de har också letat ett eget ställe i många år, inte bara i Solumshamn.
– Nej, vi har tittat på många ställen, men det har varit fel läge, fel pris eller fel på något annat sätt.
Så, för sex år sedan, hörde plötsligt ägaren till strandtomten i Solumshamn av sig och undrade om de ville köpa.
– Vi hade sneglat på det här stället i många år och säljaren visste att vi letade, säger Mikael.
– Ibland måste man stanna upp och fundera över vilken tur man kan ha, säger Karin.

”Det skulle byggas för samvaro. Det är ju det som är det viktiga på sommaren. Sovrummen är inte större än absolut nödvändigt.”

Men det var inte bara att flytta in. Stället hade i princip varit obebott i många år och de två husen gick knappt att se för alla träd. Efter att ha röjt tomten började de sedan med att renovera gäststugan. Eller rättare sagt så byggde de en ny på skalet av den gamla.
Meningen var sedan att de skulle göra samma sak med den större stugan, men den var i för dåligt skick så det fick bli en
helt ny i stället. Mikael har själv ritat huset och han hade framför allt tre utgångspunkter.
– Jag ville för det första åt utsikten. Sedan ville jag rita ett hus som smälter in i miljön och för det tredje så skulle det byggas för samvaro. Det är ju det som är det viktiga på sommaren. Sovrummen är inte större än absolut nödvändigt.
Huset har en öppen planlösning med ett genomgående rum med högt i tak som rymmer både hall, kök, matplats och TV-hörna. Det delas bara av en mindre stenvägg med kamin. Färgmässigt går det mesta i svart och vitt med några turkosa inslag.
Mot havet, i en utåtvinklad del, sitter stora fönsterdörrar. Mikael har räknat och ritat fram och tillbaka för att få allt perfekt.
– Karin, som är kortast måste nå till köksskåpen samtidigt som jag, som är längst, också vill kunna se ut genom fönstret när jag diskar.
Han gjorde uppemot tio förslag på en trappa från huset ned till stranden, men de blev antingen för branta eller för långa. I stället är det nu trädäck i två nivåer med sittplatser för alla väder och vindar. Däremot inga anlagda gräsmattor eller rabatter.
– Nej, det är för mycket jobb. Vi har redan tre jobb; butiken, huset i stan och det här huset.

”Det är lite pyssel kvar, men det är ju det som är charmen också. För mig är det avkoppling att rita, designa och bygga.”

Ett träd har de sparat, en vacker gammal tall som uppenbarligen står stadigt. Trots att den står alldeles ensam har den klarat de senaste årens stormar utan problem.
Huset beställde de nyckelfärdigt och det byggdes under några intensiva månader förra året. Men helt färdigt är det förstås inte. Det är några ribbor som ska dit, några stolpar som ska målas och ett plasttak som ska på. Bland annat.
– Det är lite pyssel kvar, men det är ju det som är charmen också. För mig är det avkoppling att rita, designa och bygga, säger Mikael.
– Fast i år ska vi hinna ha lite semester också, säger Karin.
Solen sjunker sakta mot Småholmarna på andra sidan bukten och vyn blir om möjligt ännu vackrare än tidigare.
Jag kan inte låta bli att ställa den egentligen helt överflödiga frågan: Är ni nöjda?
– Att vi är!