Andrestyrman Martin Eliasson har redan korsat alla världens sju stora hav.
– I alla fall nosat på alla. Det är ju inte ofta man har vägarna förbi södra ishavet, förklarar 25-åringen från Härnösand.
I dagarna mönstrar han på igen, på en tanker med 200 grader het asfalt ombord.
Martin Eliasson gick ut på sjöfartshögskolan i Kalmar i fjol, en fyraårig utbildning till sjökapten.
Praktiken på en biltransportjätte inom Walleniusrederierna tog honom i stort sett jorden runt direkt.
– Vi utgick från Bremerhaven och sen till Zeebrugge, Southampton, Gran Canaria, Durban i Sydafrika, över Indiska oceanen till Australien och några hamnar där och firade nyår, och sen upp till Japan där jag mönstrade av.
– Det var första praktiken efter ett halvår. Häftigt att åka så långt. Det tog 86 dagar, berättar han.
Utbildningen fortsatte på Bit Wind, en olje- och kemtanker, som tog honom till nordligare breddgrader som Brofjorden, Göteborg, Norrköping, Gävle, Amsterdam och Alta i Nordnorge.
Något annorlunda blev så fyrtio dagar på Viking Cinderella mellan Stockholm och Mariehamn (jo, en sväng till Härnösand också).
– Det var en väldig kontrast, båten innan hade 13 man i besättningen, på Cinderella är man väl 200 kanske. Här fick man vara med och torka upp efter fest och plocka fimp.
– Jag fick vara uppe på bryggan också, men även göra matrosjobb på däck. Man kan inte vara arbetsledare om man inte har gjort grejerna själv och vet.
Efter examen hamnade han ånyo på Bit Wind.
– Jag gjorde väl något bra intryck där, så jag fick anställning. Så jag hade jobb direkt efter skolan, säger Martin.
Nästa uppdrag blir ombord på Bitland, inom samma rederi Tarbit Shipping. Det lär gå hett till.
– Vi lastar asfalt och bitumen som måste värmas under transport för att inte stelna, det är 180-200 grader hela tiden i tankarna.
Utgångshamn är Nynäshamn eller Klaipeda i Litauen, troligen.
– Vi kan hamna i Medelhavet också, de byter lite från år till år. I december var de ute till Färöarna och England.
– Jag tycker det är spännande, personligen. Sen när man blir äkdre kanske det är skönt att veta exakt när man får komma hem.
Martins dröm är att få åka lite längre ut på de stora oceanerna. Men, som sagt, det där med ”de sju haven” tror han sig redan ha bockat av.
Historiskt och poetiskt består de sju haven av norra och södra Stilla havet, norra och södra Atlanten, norra och södra ishavet samt Indiska oceanen.
– Jag måste nästan kolla på ett sjökort för att se exakt. Men jag var nog nära södra ishavet när jag seglade mellan Sydafrika och Australien, tror han.
Uppväxt i Härnösand, gick på Gerestaskolan och Härnösands gymnasium, natur, alltså inte på sjöfartsprogrammet, och därefter följde värnplikten som stridsbåtsmekaniker i Stockholm.
Martin funderade på polis men hamnade till slut till sjöss.
– Farsan har jobbat som sjökapten och lots, jag blev inspirerad den vägen. Anledningen att jag bor här och existerar över huvud taget är att han läste till sjökapten på 80-talet här på Sjöbefäl i Härnösand. Han trivdes bra, köpte ett hus och så träffade han min mamma…
Lägg till detta att farfar John också var sjökapten och jobbade på Vaxholmsbåtarna i Stockholm ihop med pappa Johan.
Du går verkligen i fädrens spår?
– Det kan man väl säga. Jag är nöjd med hur det blev.
Även på mamma Ninas sida finns påbrå från havet. Gammelmorfar jobbade på Hemsöfärjan, liksom hans pappa.
Du kanske också hamnar där till slut?
– Jag är andrestyrman på Bitland i dag. Men kapten på Hemsöfärjan kan jag bli nu, jag har den behörigheten. Hemsöfärjan är kanske ett alternativ när man blir äldre.
Retrokänsla råder hemma i tvårummaren i centrala Härnösand. Paradnumret är en storslagen Grundig radiogrammofon, årsmodell 1954, som ståtar i ett hörn.
– Underhållningsmaskinen ja, lite som en Cadillac i vardagsrummet. Jag fick den för 800 kronor på Facebook marketplace, berättar Martin.
Vi testar lite Elvis på vinyl och, jodå, inga problem.
Gamla bilar är en annan vurm. Samlingen i dag omfattar en Ford Taunus -62, en Opel Rekord -67 och en Volvo 245 -90 som gått över 30000 mil.
Helgen före vår intervju gjorde Martin en nöjestripp med en kompis till Tallinn i Estland.
Resan gick med båt – förstås. Men inte bara.
– Vi åkte med Tallink Silja Line, eller i en Saab 99, förklarar han och visar stolt en bild på två 25-åringar i 70-talskostymer intill en Saabmodell som togs ur produktion 1987.
– Vi hann en del vettiga grejer också, bland annat sjöfartsmuseet, lägger han till.
Till sommaren planeras Europaturné med veteranbilar, tre kanske fyra bilar, och eventuellt en färja över till Tunisien.
Havet gör sig påmint i lägenheten på flera sätt. Vi hittar en sextant och en tavla med sjömansmässiga knopar och stek inom glas och ram på väggen.
En praktfull målning av krigsfartyget Makalös (Mars) pryder en vägg hos Martin. Skeppet, beställt av kung Erik XIV, sprang i luften vid norra Öland 1564 i ett slag mot danskar och lübeckare. Nära 1000 man omkom.
– Tavlan är målad av min gammelgammelgammelfarfar Reinhold Callmander, berättar sonsonsonsonsonen (tror jag det blir).När andra katastrofer som Titanic och Estonia förs på tal konstaterar han:
– Inget fartyg är osänkbart. Just i de två fallen gjorde besättningen ändå sitt bästa. Inte mycket de ombord på Estonia kunde göra åt att bogvisiret föll av.
Och på temat säkerhet:
– Som andrestyrman är jag safety officer, ansvarig för livbåtar och livflottar och håller övningar. Det är mitt jobb.
Svårast i jobbet tycker han är att få tillräckligt med vila och sömn, ibland är schemat tajt.
– Och det gäller att man är på hugget när man förtöjer och när man är på avgång, betonar Martin.
Inte navigeringen?
– Jo, man vet ju inte om de andra på båten mittemot följer trafikreglerna. De kan ju kolla på Netflixfilm på bryggan och ha fått sin examen i ett flingpaket. Det är väldigt olika standard på sjöbefälsutbildningar över hela världen.
– Och om det är dålig sikt, det kan vara klurigt. Speciellt på sommaren när det är mycket segelbåtar. Då kanske man inte får så bra eko på radarn.
Och vad är bäst med jobbet?
– En lugn dag ute till havs, att komma upp till morgonvakten och ta en kopp kaffe, sitta och köra lite båt och bara slappna av.
Martin Eliasson är lite av en ambassadör för Sjöfartshögskolan i Kalmar.
I fjol deltog han i Sundsvall och Härnösand och pratade för varan hos gymnasister, inklusive sjöfartsprogrammet. Veckan efter vår intervju ska han ut igen till skolor i Umeå och Ö-vik.
– Vi var ute på gymnasierna och snackade lite om sjökaptensutbildningen och sjöingenjörsutbildningen. Troligen kommer några från Härnösand att läsa vidare i Kalmar. Det brukar det vara.
Det märks att han själv är väldigt tillfreds med sina fyra år i Småland.
– Jag är helnöjd, jag stormtrivdes. Kalmar som studentstad är svårt att slå nästan. Väldigt bra gemenskap, bra uteliv, schysst skola, och ganska lätt att hitta bostad.
Ett sista råd till intresserade är att tänka till redan nu.
– Fokusera på mattelektionerna och fysiken. Det kommer att underlätta. Och så kan jag inte annat än rekommendera Kalmar. Det är bästa skolan såklart.
