Reportage Yippie 06-07 2024

Designad för umgänge året om

Sommaridyllen

Text Annacarin Ahde Foto Frida Sjögren & Martin Sundqvist

Fler bilder:

Längs en avtagsväg på vägen mot Brunne, hittar ett uppmärksammat öga en liten parkeringsplatå. Vi ser vackra gröna buskage, lite staket och framförallt en hel del tak. Där finns också en grind. En sån där som knäpper till när man öppnar och stänger den. Sommarminnen gör sig påminda när vi kliver ner för trappen till Anders och Anita Pettersson.

En stensatt stig vill att vi går raka vägen mot en öppen dörr, men så långt hinner vi inte förrän Anita kommer och tar oss i hand med ett stort leende.
– Vi har lite pyssel som pågår, för vi får gäster från USA i eftermiddag. De har hyrt in sig på vårt Air b´n´b, meddelar hon och pekar mot gårdens sjöstuga.

På bara ett dygn har de fått till sig två bokningar, så det är klart att hon känner stor entusiasm.
I ett av alla husen på gården ska de få bo med utsikt över Långsjön. Jag inser att de kommer trivas förträffligt på nolltid. Jag hinner också tänka att de kommer tycka att det är konstigt att solen inte går ner nåt värst. Men de har att sysselsätta sig med!

Anita leder oss på små prång och trappor in i snickeriet och garaget. Här hittar vi Anders. Pensionerad träslöjdslärare i färd att färdigställa en stomme till en säng. Det doftar av uppvärmt trä, verktygen hänger i ordning på väggarna och mitt på golvet – en stomme i ljust trä. Han har ett kall i livet. Det blir så tydligt lite senare, för han har byggt så mycket fyndigt runt om på gården här. Bastun, tex. Rundturens nästa stopp. En bastu i formatet dodekagon. Inte ett särskilt befäst uttryck, det ska erkännas, men det innebär att bastun har 12 hörn. 9 personer sitter här med lätthet.
– Idén kom från att vi satt och badade i en vedeldad badtunna. Jag tänkte att principen borde funka som bastu också, säger Anders där han står i dörren.
– Ja, jag kan räkna på en hand dagarna som det INTE blivit bastu här, fyller Anita i. Det är välanvänt det här.
Och det är lätt att förstå. Från en hög sittplats ser man långt uppför Långsjön. Inget verkar störa här.

Här bor de året runt sedan 2010. Vid det laget fanns endast ett hemmaboende barn, så då byggdes sovstugan i samma veva. Den har fyllt sin funktion många gånger om sedan dess. Det märks så tydligt att här finns plats för många, fast på en ganska liten yta. Bara sovstugan är tre rum och 10 bäddar… Vilket behövs när alla 5 barn kommer hem på besök med sina familjer.
Bryggan leder ut i sjön, så självklart upplagt för spontana bad. Den vippar så där behagligt som bryggor ska göra. Och förankrad vid den, ligger en av parets kära favoriter – Flotten.
– Den drivs av elmotor, säger Anders. Det är knappt den syns, hinner jag tänka.

Här är det möblerat för umgänge. Trädgårdsstolar, bord och såklart, en platsbyggd bänk som även fungerar som förvaring av alla sittdynor. Allt behagligt placerade under ett tak för att skydda från den värsta solen.
– Det är så oerhört trevligt att ta sig en tur runt sjön, med goda vänner, hälsa på grannarna och njuta en stund. Lagom till att man är kall, tar vi oss in och sätter oss i bastun en stund, säger Anita och hoppar lätt från flotte till brygga.

Men jag slår vad om att de sätter igång grillen ibland också. För där vid uteköket är allt redo. Har du haft turen att få napp från flotten, kan den snart läggas på rökning i röken. Ska här ställas iordning en sallad till allt grillat, behöver de inte gå långt för att skörda grönsaker direkt ur landet. Allt till ljuden av en närliggande bäck, fågelkvitter och insektssurr.

Ursprunget till boningshuset är faktiskt ett härbre. Då, för länge sen, stod det på andra sidan sjön, men flyttades från Lockeby till Nyland och blev kärnan till det som gården vuxit till idag. Själva huset har fått en och en annan uppfräschning, utbyggnad och prägel genom åren. Alla stugor och prång som byggts till genom åren, har tillkommit eftersom familjen behövt utrymmena.

Anders far köpte huset runt 1986 och då var hall, sovrum och toalett och vardagsrummet redan tillbyggt på härbret. Det märks ändå. Trapporna leder oss liksom runt och nivåskillnaderna så behagligt samspelta.
Men det råder inga tvivel om att man trivs här. På en makalös nivå. Här finns plats för umgänge, fritid, intressen och sinnesro.
– Man behöver egentligen inte så mycket, säger Anita och ser nästan lite skamsen ut.
Jag tänker att det låter skönt. Ett hem, präglat av generationer av kärlek och med utrymme för alla möjliga intressen. Som på landet, fast bara en cykeltur från stan.

Artikeln publicerades i Yippie 06-07 2024 på sidan 60