Stort A i politik

Amanda Lind är valberedningens förslag till ny partisekreterare för Miljöpartiet. Här är en personlig intervju med henne, som du också kan läsa i Yippie Härnösand på onsdag, 23 mars.

Amanda Lind är ett av Härnösands mest kända ansikten. Hennes rastahår, intensiva blick och politiska engagemang torde alla ha sett eller hört. Hon är också respekterad och omtyckt, till och med bland politiska motståndare. Nu har hon möjlighet att bli en stjärna även inom rikspolitiken, om hon blir vald till partisekreterare för Miljöpartiet.
Men det finns också saker många inte vet om Amanda Lind. Till exempel att hon gillar rollspel, Vinterstudion och serietidningar. Eller att hon blev kär i Härnösand, i dubbel bemärkelse, sommaren 2005.

Amanda Linds almanacka är fulltecknad. Dels av hennes eget klotter, men också av olika möten, uppdrag och engagemang. Den här dagen har vi planerat att göra intervjun över en lunch, men ett viktigt möte kommer i vägen. Så det blir en efter- lunchen-fika på Rutiga Duken i stället.
För ovanlighetens skull har jag en bandspelare med mig eftersom jag av erfarenhet vet att det kan smattra ordentligt när Amanda börjar prata.
– Jag får väl lära mig att prata lite kortare och mindre så det blir enklare för den som intervjuar, säger hon och drar sedan igång.
– Jag är född i Uppsala när mina föräldrar fortfarande studerade. Pappa är präst och mamma apotekare. När jag var tre år flyttade vi till Luleå och där är jag uppväxt, så jag ser mig som Lulebo. Jag har tre yngre syskon och en äldre halvbror, som inte bodde med oss. Så i praktiken är jag äldst.

Känner du dig som en storasyster?
– Ja, absolut. Jag har alltid tagit en typisk storasyskonroll. Jag är väldigt mån om att alla är med, jag gillar att organisera och jag gjorde ofta saker med mina småsyskon. Det var alltid mycket folk och liv och rörelse hemma, det gillar jag. Det är också en förmån att ha haft både killar och tjejer runt omkring mig. Jag har en ett år yngre bror och vi var väldigt tajta hela uppväxten. Det har berikat mig att jag fick ta del av hans värld också.

Vad gjorde ni tillsammans?
– Jag var väldigt mycket inne i rollspelskulturen på 90-talet och det var framför allt tillsammans med brorsan och hans kompisar. Det var från början mest bordsrollspel, sen gick jag över mer till levande rollspel, så kallat lajv. Helst spelade jag skogsalv eller andra naturvarelser. Jag har alltid haft en stark känsla för naturen och det här var ett sätt att få vara ute, sova i tält eller kåta, och det medeltidsinspirerade gav också ett breddat perspektiv. Men framför allt var det roligt och spännande.

Var det där i skogen som du blev miljöpartist?
– Nej, det var snarare via kyrkan. Eftersom pappa är präst har jag alltid varit med i kyrkans verksamheter och inför millennieskiftet engagerade jag mig i kyrkans globala skuldavskrivningsrörelse, alltså att de fattiga ländernas skulder skulle skrivas av. Men jag har aldrig dragits till enfrågerörelser, jag vill hellre se de stora processerna och hur de hänger ihop och då är det politiska mer spännande.

”Det är mer att jag har ett andligt förhållningssätt till livet, att jag känner att allt hänger ihop.”

Är du fortfarande engagerad i kyrkan?
– Jag har alltid varit intresserad av teologi och det andliga har följt mig genom hela livet. Jag går i kyrkan ibland, men identifierar mig inte som kristen. Det är mer att jag har ett andligt förhållningssätt till livet, att jag känner att allt hänger ihop som en helhet. Och det går ju väldigt väl ihop med den gröna ideologin också.

Hur hamnade du i Härnösand?
– Jag hade ett uppehåll i mina psykologistudier i Umeå och fick ett sommarjobb som stugvärd på Murberget. Jag blev direkt förälskad i Härnösand – i dubbel bemärkelse. Sommaren här är ju så vacker och det kändes som om det hände så mycket och så mötte jag många öppna och varma människor.

Och särskilt en då?
– Ja, det var då jag mötte min man Ola. Så jag flyttade hit och pendlade till Umeå under de kommande åren för att plugga klart. Under den tiden föddes också våra två barn. Men det känns som om jag hade kunnat välja Härnösand även om jag inte hade träffat Ola. Det är rätt likt Luleå, fast mindre, och jag gillar att bo i en mindre kommun, där man har mer känsla av sammanhang och större möjligheter att påverka.

Du har ju numera stora möjligheter att påverka. Har du alltid tänkt göra karriär som politiker?
– Nej, tvärtom har jag aldrig sett framför mig att jag ska bli politiker eller haft någon långsiktig plan. Och det har jag inte nu heller. Det har varit sammanhang och tillfälligheter som har gjort att jag har tagit de steg jag har tagit.

Vad tänkte du när du fick frågan om att bli partisekreterare?
– Jag blev överraskad. Som sagt så har jag verkligen inte tänkt in mig själv i den rollen och det tog ett bra tag innan jag tackade ja. Jag behövde fundera och prata med flera andra personer innan jag kunde bestämma mig.

Sedan beskedet kom har du fått enbart positiva reaktioner såvitt jag har kunnat se, även från politiska motståndare. Bo Östman, som inte direkt är känd för att strö lovord över rödgröna politiker, skrev till exempel i Norrbottens-Kuriren att ”Amanda Lind är (…) den regerande rödgröna alliansens klart lysande stjärna. Hon står med fötterna på jorden och saknar den flamsighet vi sett tidigare i partitoppen”. Vad är det som gör att du går hem överallt?
– Det är väl egentligen inte jag som ska svara på, men det är så klart jätteroligt att få feedback. Men samtidigt känns det märkligt, politik är ändå väldigt mycket ett lagarbete. Så klart spelar individen också roll och jag är glad om jag kan bidra till bra saker.

”Jag vänjer mig och känner mig mer och mer bekväm, men det kan fortfarande vara nervöst att prata inför många människor. Jag är rätt blyg i vissa sammanhang. ”

Gillar du att stå i rampljuset, att vara en offentlig person?
– Jag vänjer mig och känner mig mer och mer bekväm, men det kan fortfarande vara nervöst att prata inför många människor. Jag är rätt blyg i vissa sammanhang. Samtidigt gillar jag att möta nya människor i olika miljöer.

Alla sorters föreningar har svårt att locka medlemmar, men för Miljöpartiet i Härnösand är det nästan tvärtom. Om man räknar per capita så är ni Sveriges största lokalavdelning. Vad beror det på?
– Många saker. Vi har funnits länge här och har varit starka. Eva Goes måste också lyftas fram, hon har spelat en stor roll, men framför allt tror jag det är vår föreningskultur. Vi är väldigt öppna och måna om att nya inkluderas och får en plats och en roll. Vi fördelar ansvaret på flera människor.

Din almanacka är som sagt rätt fulltecknad och den lär inte bli luftigare om du får uppdraget som partisekreterare. Hur hanterar du det?
– Det innebär att jag måste säga nej till åtaganden, även roliga saker, och det är inte alltid så lätt. Men det gäller att freda de dagar och helger som jag är ledig.

Du har relativt små barn. Hur fungerar det att kombinera jobbet med familjelivet?
– Det fungerar framför allt genom att min man tar ett stort ansvar för det löpande. Men han är också bortrest ibland och då måste jag vara ännu duktigare på att säga nej. När jag är ledig försöker jag stänga av telefonen och inte distrahera mig. Det lyckas inte alltid, men jag jobbar på det.
I mitten av maj får vi veta om Miljöpartiets nästa partisekreterare heter Amanda Lind. Skulle det inte kännas som ett antiklimax om det inte blir du?
– Nej, det har varit en givande resa bara att tacka ja till nomineringen. Den processen tar jag med mig vidare oavsett hur det går. Och jag är fullt motiverad att fortsätta jobba här. Härnösand är redan ett gott exempel och kan bli ett ännu bättre exempel på hur vi kan skapa ett hållbart samhälle med bibehållen livskvalitet och välfärd.

Amanda Lind

Ålder 35
Bor Villa på Norra Brännan
Familj Maken Ola, barnen Nilas och Arild och bonusbarnen William och Anton
Politisk karriär 1999 – går med i Miljöpartiet, 2002 – ledamot Umeå kommunfullmäktige, 2008 – ledamot i Samhällsnämnden i Härnösand, 2010 – språkrör för Miljöpartiet i Härnösand, 2011 – ordförande i Samhällsnämnden, 2012 – språkrör för Miljöpartiet i Västernorrland, 2014 – kommunalråd, 2016 – partisekreterare för Miljöpartiet?