Evighetsmaskinen

Hon har lett träningsgrupper i 45 år. Långt innan Svensson hört talas om spinning, zumba, core och pilates var Gun Kjellén självklart Gympa-Gun med hela Härnösand.
Och energin finns kvar. Sedan hon förlorade sin man för mindre än ett år sedan har träningen blivit ännu viktigare.
Sorgearbetet får gå hand i hand med gladgympa.

I samma hus som Freddes Mat på Kusthöjden finns en lokal där full aktivitet pågår denna regniga tisdagskväll i oktober. Trapphuset är lätt parfymerat av doftljus på vägen upp till en suggestivt mörk gymnastiksal, där stämningen snart kommer att förändras av pulserande musik och kroppar som rör sig i takt med Gympa-Gun.
Kontrasten mellan mörkret och den intensiva träningen kommer snart att kännas både logisk och symbolisk, eftersom Guns eget liv präglas av träning, sorg och att hitta glädjen genom aktivitet.
Gun Kjellén, som Gympa-Gun egentligen heter, har lett gymnastikgrupper i 45 år. Själv har hon nyss fyllt 72 och visar inga tecken på att slå av på takten, även om grupperna är mindre än de brukar vara på grund av covid-19.
– Egentligen skulle jag leda grupper för HKFF, Härnösands kommuns fritidsförening, men de blåste av gymnastiken till följd av corona. Då startade jag en egen, fristående grupp i gladgympa, som jag kallar det! Jag vill att folk ska bli glada och det säger de att de blir.

Gymnastikintresset började tidigt för Gun, men när hon fick frågan om hon inte skulle vilja bli gympaledare trodde hon att det var ett skämt:
– På den tiden hade jag inget självförtroende, men jag började gå en massa kurser och skaffade mig en friskvårdsutbildning. Bland annat gick jag på Lillsveds Gymnastikfolkhögskola. Sedan jobbade jag i 19 år som friskvårdsledare på Härnösands sjukhus. På en vecka kunde jag ha 600 personer i gympagrupper på olika ställen!
Många är de som gått i Gympa-Guns grupper på badhuset. Där varierade åldrarna till en bit över 80. Även i hennes nuvarande grupper, gladgympa och pilates, är åldrarna spridda, men medelåldern lägre särskilt nu under pandemin. Män är lika välkomna, men kvinnorna dominerar:
– Det är väl två karlar med på gladgympan och två på pilates, trots att män generellt är mycket stelare och skulle behöva det bättre, särskilt pilates! Jag tycker mig också kunna se att män struntar i att stretcha efter exempelvis fotboll och hockey, som de tydligen hellre ägnar sig åt, och det är inte bra!
Förbättringspotential finns alltså för Härnösands män. Vem vill inte få bättre smidighet, styrka och hållning?

Gun leder och träningsgruppen följer, men det är ett samspel och deltagarna är också viktiga vänner för Härnösands mesta gympaledare.

På gladgympan i kväll finns åtminstone en man, som dessutom är bland de yngsta i gruppen som för kvällen sträcker sig ungefär från 30 till 50 år. Thomas Svedin har gympat med Gun i hela 14 år:
– Det är jättekul! Man blir glad och det känns som veckan börjar på riktigt på tisdagen. När man som yngre kille tycker det är jobbigt på passen och ser äldre och medelålders som orkar mycket mer, då blir det en motivation att själv ta i!
Gladgympan pågår i en timme och består av styrketräning med den egna kroppstyngden, blandat med konditionsträning. Gun förklarar:
– Vi har roligt på golvet samtidigt som vi jobbar igenom hela kroppen, till rolig musik som Jerry Williams, Tina Turner och även modernare musik. Det är ingen kroppsfixering här, utan man kommer och har roligt tillsammans. All träning är bra för psyket och man bör träna åtminstone tre gånger i veckan!

Direkt efter att hon slagit på cd-spelaren börjar deltagarna värma upp med taktfasta steg, exakt samtidigt, innan hon ens hunnit inta sin position framför dem. Det är mörkt i lokalen, men nog ser man ansiktena lysa upp mer och mer och gympan verkar faktiskt till och med glad när alla ligger och gör snabba sit-ups, påhejade av Gympa-Gun.
Hon berättar att hennes liv består av träning och städning. Att röra sig och hålla ordning, det är viktigast.

»Jag gråter naturligtvis, och det är jag inte rädd att visa, men jag kan inte bara sitta hemma. Det här är min styrka, mina vänner som kommer på träningarna.«

Förutom att leda fem gympapass i veckan tränar hon själv tre gånger på gym och är ute en och en halv timme om dagen på promenader varvat med jogging och ”små ruscher”. Den regelbundna träningen har om möjligt blivit ännu viktigare det senaste året, eftersom hennes man dog dagen före lucia förra året.
– Vi var gifta i 19 år och ihop i 30. Björn var min tredje man, och min allra bäste – jag gifte mig alldeles för tidigt första gången, som nittonåring. Björn fick Alzheimer och blev allt sämre de sista två åren och åtta månaderna. Det är en sorg som inte går att beskriva. Jag gråter naturligtvis, och det är jag inte rädd att visa, men jag kan inte bara sitta hemma. Det här är min styrka, mina vänner som kommer på träningarna.

Gun berättar att hennes vänner ibland tycker att hon inte är klok som inte oroar sig mer för corona:
– Det är nog för att jag tappat Björn som jag inte är så rädd för corona och det kan jag inte rå för. Han och jag var aldrig ens förkylda och under 45 år har jag inte ställt in ett enda gympapass. Jag tänker att dör jag så dör jag. Men det innebär inte att jag inte är försiktig, därav också att vi har mindre grupper och håller avstånd.
Helgerna är svårast, berättar hon, för trots att hon leder ett gympapass på lördagar blir tomheten och ensamheten för stor. Precis som förut åker hon till stugan som hon och Björn hade tillsammans, men hon klarar inte att sova över.
– Han finns överallt där ute.
Vännerna hjälper. Och träningen.
I den mörka gymnastiksalen är det nu dags för armarna. Gympa-Gun vrålar uppmuntrande:
– Ååå … Upp!

Guns vecka

• 5 gympapass
• 3 egna gympass
• 1,5 timme/dag av promenader och jogging

Gun ”Gympa-Gun” Kjellén

Ålder Nyss fyllda 72
Familj Två pojkar
Bor Härnösand
Gör Leder gympapass, städar, tränar, hjälper till hos Freddes Mat