Tänk Peter Flack som rollkaraktären Hjalmar från Viby med sin breda gnälliga närkingska.
– Vaa! Flytta te Härnösaaand!?
Så lät det flera gånger från omgivningen när jag efter nästan på pricken 40 år i Örebro bestämde att det var dags att flytta norrut.
Ärligt talat, jag var själv lite förvånad. Som uppvuxen i Nordingrå var det Ö-vik som gällde när man skulle åka till stan. Var det bråttom och absolut tvunget fick Kramfors duga. Härnösand? Nä, där var det uppnäst och myndighetstråkigt.
Då var det både lätt och självklart att vända ryggen till Härnösand.
Men så drabbade kärleken mig. Den fick mig att flytta, först tillbaka till gården i Nordingrå med särbo på Lövudden och inom kort är jag sambo med rätt att kalla mig härnösandsbo.
Kärleken slog faktiskt till två gånger om. Även Härnösand har på kort tid fått en plats i mitt hjärta. Det Härnösand som jag med övertygelse alltid nobbat har på kort tid visat sig vara en relation som frikostigt bjuder på sig och är värd att satsa på.
Här är ett axplock bara av vad jag hunnit med hittills. Badat på det fantastiska Smitingen, vandrat till Fälleberget, Klubbsjön, runt Vårdkasen och till fyren på Skarpudden. Åkt skidor i välpreparerade spår runt Godstjärn. Upptäckt Hemsö och fästningen. Sett Teater Västernorrlands ”En midsommarnattsdröm” på Murberget med en magisk Johan Marenius Nordahl som Puck. Plockat bär och svamp i Säbråskogarna. Häpnat över Bilmuséet trots att jag är tämligen ointresserad av bilar. Upplevt en svettig blueskväll på Bryggeriet med Bitter Blue. Jagat checkpoints med Hitta ut-appen i mobilen. Fyndat på Korsmässomarknaden. Spelat Tennis på studs på Högslätten och lärt mig bugga (nåja) med hjälp av dansklubben Spirorna. Hoppat med i en spännande bokcirkel på Stadsbiblioteket och njutit av Magnus Carlsson & The Weekend Choir på teatern.
Och mycket mer.
Långt ifrån uppnäst och myndighetstråkigt! Allt detta, plus en massa som jag ännu inte upptäckt, har Härnösand. Mitt Härnösand dristar jag mig att redan säga.
