För ett par år sedan delade jag ett par bilder som var tagna maj 1931. De visade första maj-demonstrationerna med utsikt över den gamla Nybron.
Månadens bild kommer från samma sida i fotoalbumet, troligen tagen i slutet på månaden med nybakade studenter på vägen genom Östanbäcken.
Studentexamen var en exklusiv företeelse för 95 år sedan. På den tiden var det totalt runt 3000 personer i hela landet som tog studenten. Idag är siffran runt 85 000. Mycket har hänt…
Studentexamen har sitt ursprung i de inträdesprov man hade till universiteten under 1600-talet, Uppsala som grundades 1477 och Lund 1666. Det var alltså först när man antagits till universitet som man hade rätt att kalla sig student. 1862 flyttades slutexamen, som under åren 1878–1905 gick under namnet mogenhetsexamen, till läroverket. Det var vid denna tid som studentmössan infördes som ett bevis på värdigheten till högre utbildning.
Men högre utbildning gällde då enbart män. Det var först år 1870 som kvinnor tilläts att ta studentexamen men då enbart som privatister. 1927 beslutade riksdagen att läroverken skulle öppnas för kvinnor och det var först i mitten av 1960-talet var det lika många kvinnor som män som tog studenten.
Fram till 1968 gällde slutexamina för abiturienterna, som de som var på väg att ta studenten kallades. Proven bestod av skriftliga och muntliga delar som övervakades av en censor, vanligtvis en professor eller annan företrädare för universitets- och högskolevärlden.
Denna censor godkände eller underkände elevernas muntliga prov och för att få gå vidare med de dessa måste de skriftliga klarats av först.
När det nya gymnasiet infördes 1968 tog man bort slutexamina, men behöll de skriftliga avslutningsproven. Orsakerna var till en del politiska och sociala, men framför allt praktiska. 1962 fanns det 84 abiturienter på Härnösands Allmänna Läroverk. 1968 hade siffran ökats till 120. 4 år senare var vi över 225 som lämnade gymnasiets tre- och fyraåriga linjer. Muntliga förhör med censor för totalt 3000 studenter var rimligt, men vad skulle hända om det blev många fler? Att ordna fram censorer till rikets alla gymnasier kändes då som en närmast övermäktig uppgift, speciellt vad det gäller naturvetenskap och teknik.
På 30-talet var latin och klassisk grekiska mer eller mindre ett måste på universiteten. Läroverkens statuslinjer var därför hel- och halvklassisk linje, skillnaden beroenden på om man läste klassisk grekiska. Näringsliv och förvaltning ville ha fler matematiker, naturvetare, tekniker och ekonomer vilket gjorde att de programmen snabbt ökade i omfång på bekostnad av undervisningen på latinlinjerna. Någon helklassisk undervisning finns idag inte i hela Sverige, däremot går det att läsa en kurs latin.
Studenterna på bilden är på väg uppför Färgaregränden från Storgatan upp mot nuvarande Franzéngatan (då kallad Hovsgatan). Till vänster ligger idag Östanbäckens pizzeria. På den tiden fanns i stället Granérs bageri och brödaffär. Fredrik Granér (1868-1938) var även ägare till Café Tysta Mari som man se i bakgrunden. Den låg en trappa upp i fastigheten, i bottenplanet begravningsbyrå samt en rak & frisersalong.
I trähuset till höger låg Café Metropol, ett av de 15-talet caféer som fanns i centrum under 30-talet. Färgaregränden slingrade sig bort mot Packarlaven mellan lager, bodar och butiker, och påtagliga bevis för att det fanns hästar i centrala Härnösand syns i förgrunden. Det gällde att se upp när man var ute och promenerade.
Det som slår mig mest är faktiskt hur modet förändrats på ett sekel. Vit skjorta, slips och trenchcoat var faktiskt vardagsmode i förvaltning och på bank. Studenterna skulle förbered inför detta och definitivt klä sig på ett moget och ansvarsfullt sätt.
Glädjen av att klarat av gymnasiet har dock aldrig förändrats. ”Sjungom studentens!”
