Många kända författare är födda i Härnösand. En av dem är ju Bertil Malmberg, han står staty utanför Sambiblioteket.
Även om Bertil Malmberg inte bodde i Härnösand när han var aktiv som författare så är det dock för en Härnösandsskildring som han är mest känd för, ”Åke och hans värld”.
”Åke och hans värld” är hans varma berättelse om uppväxten i Härnösand där staden och dess invånare skildras med ljusa färger även om skillnaden mellan hög och låg gör sig tydligt påmind i texten.
Bertil Malmberg var en mångfacetterad person. Han var stram och pessimistisk när han skildrar livet i sina dikter, men var samtidigt en varm och mjuk författare som i ”Åke och hans värld”.
Han var tysklandsvän och antinazist. Han var mentalpatient och med alkoholproblem samtidigt som han var en uppburen och prisad författare som tog plats i Svenska Akademien.
Han är nog mest känd för att ha skrivit Åke och hans värld, som ju är en varm och mjuk och fin skildring av livet i Härnösand. Här är han inspirerad av sin uppväxt av sina föräldrar och sina systrar. Framför allt pappan skildras varmt och ömt.
Boken är skriven i Berlin 1924, då han tänker tillbaka på sin uppväxt i Härnösand.
Bertil Malmberg föddes 1889. Hans pappa var frankofil och lärare i franska och romanska språk i Härnösand. Men redan 1903 så flyttade familjen till Stockholm när pappan hade fått ett nytt arbete. Och Bertil fick byta ut skolan i Härnösand mot den i Stockholm.
Under tiden i Härnösand skrev han en del. Han började att skriva dikter innan han fyllde tio år. Hans stora idol var Zacharias Topelius.
Bertil Malmberg är uppväxt i Härnösand, men sommaren var han på farmoderns gård ute i Väja. Och barndomsminnena därifrån, de kommer också fram i hans böcker.
1907 tog han sin examen i Stockholm och 1908, redan på våren, kom hans första bok ut. Det var en liten tunn diktsamling som hette ”Bränder” som den då 18-årige Malmberg lyckades få utgiven. Debuten följdes av Uppgörelse och löfte (1911) samt Dåd och dröm (1912).
Att han blev så tyskintresserad och tyskvänlig kan verka lite märkligt. Hans far, som ju betydde väldigt mycket för honom, var ju fransklärare. Från början var han inspirerad av Frankrike precis som sin far. Men en vistelse i Berlin fick honom att i stället uppskatta Tyskland. Där han bland annat fördjupade sig i Nietzsche.
Efter ett par besök i landet flyttade han 1917 till Berlin mitt under brinnande världskrig. Han bodde där i tio år och blev kär och gifte sig.
Under tiden i Berlin hamnar han då och då på hospital. Han drack för mycket och mådde allmänt dåligt. 1928 flyttade han hem till Sverige och hamnade på hospital, Konradsbergs mentalsjukhus. Och under tiden i Sverige så dog hans första hustru Gabriele ”Gabie” Bürger-Mariagraëbe i en olycka.
Och där på Konradsberg blev han inspirerad till några av sina mest intressanta dikter genom att träffa på medpatienter.
År 1935 gav han ut diktsamlingen ”Dikter vid gränsen” som gav honom Svenska Akademien stora pris.
År 1936 skickade Dagens Nyheter ut honom för att rapportera från Nazityskland. Bland annat besökte han koncentrationsläger och blev mer och mer uttalad antinazist och började skriva i Judisk Krönika
Mitt under brinnande andra världskrig 1942 då det gick som bäst för Tyskland skrev han en mycket uttalad antinazistisk pjäs som hette Excellensen som också sattes upp. Och den blev till film 1944 trots invändningar från svenska myndigheter.
1953 så blev han invald i Svenska Akademien.
