Bland blommor och humlor i orangeriet

Det är början av april och aprikos– och persikoträden i orangeriet hos Agnetha och Arne blommar. Humlorna surrar och de rosa blommorna lyser upp mot den mer gråbruna utsikten i fönstren. Orangerisäsongen är i gång.

Agnetha och Arne påtar i jorden medans de ungefär 25 humlorna, beställt på webben från Danmark, levererad i en kartong på Coop, ihärdigt jobbar i den rosa blomprakten. Orangeriets arbetare lägger till rätta för årets grödor, det pollineras och planteras, vattnas och grävs.

Sedan i fjol är ett av de stora persikoträden, som planterades 2003, nersågad och ett nytt träd har tagit dennes plats. Tillväxten på ett persikoträd i orangeriet är ungefär en meter per år, och även om det beskärs varje år växer det sig till sist ut av orangeriet på 50 kvadratmeter.

Paret på Hällenyland får ändå tillräckligt med frukt. Skörden i slutet av juli ger normalt cirka 500 frukter, och persikorna mognar ungefär samtidigt. På kort tid måste det kokas marmelad, kompott och sylt, eller frysas ner hela, sockrade frukter.

Det är 17 år sedan paret i Hällenyland bestämde sig för att bygga ett orangeri.

– Vi gjorde det för att vi ville förlänga säsongen i vår trädgård, säger Agnetha.

– Det är inte de hårda vintrarna som tar knäcken på växterna, men den korta säsongen, säger Arne.

De fyllde på med 45–100 centimeter sand under konstruktionen, la tegelstenar som golv och byggde ett orangeri med lecablock, stora fönster, en konstruktion som håller för väder och vind. I början hade de kanalplast istället för glas i fönstren, men idag är det bytt ut till glas för att de ska kunna se ut, även fast plasten ger ett bättre klimat i orangeriet. Glas gör rummet varmare.

De började med att lägga sand och gräsklipp i lavarna runt väggarna, som blev jord.

Det första året planterade de redan nämnda persika- och aprikosträden, den nordiska vindruvan Nordica, mullbärsträd och olivträd. Året efter gav träden frukt och de startade även sin tomatodling i orangeriets ”bäbiskammare”, det vill säga ett avgränsat rum som värms upp extra med ett element.

Idag frodas tomater, gurka, squash, sallad, olika kålplantor, blommor, rotselleri, lök, örter och mycket annat smått och gott i det innehållsrika orangeriet och trädgården utanför. Många av växterna föds  i orangeriet och växer sig stora och goda utomhus.

Säsongen i orangeriet startar i januari, då salladen sås, och håller sig till november. I april äter de sallad från egen grönsaksbädd. I november kan de fortfarande plocka kål.

Inne i orangeriet finns också en sittgrupp och en öppen spis. Där dricker vi kaffe den här majdagen. Agnetha och Arne berättar att ibland går de under hösten och vintern in i orangeriet och eldar en brasa. Det är mysigt, och det är praktiskt om det är snö på taket. Värmen från eldstaden smälter snön och den glider ner – och de slipper skotta taket.

Trädgårdsparet lär sig trädgård­– och orangeriskötsel eftersom, de lär sig av sina misstag och de tycker det är kul.

Allt går ju inte alltid som man vill. Även om människor kan bestämma temperaturer inomhus, bygga skydd mot väder och vind, kontrollera skadedjur och sköta om sina grödor på bästa sätt, är det ändå naturen som har sista ordet.

– I år till exempel har vi inga rädisor. Vi hade en mus här som åt opp alltihop!

Orangeri

 

• Ett uppvärmt växthus för övervintring av träd och växter som inte tål vinterklimat i det fria.
• Blev mode på 1500-talet vid europeiska slott för att kunna odla citrusväxter. Orange är det franska ordet för apelsin. Så småningom infördes flyttbara krukor och det blev möjligt att transportera klimatkänsliga växter in och ut av orangeriet.
• År 1655 anlades Uppsala universitets botaniska trädgård med ett orangeri.

Agnetha Höglund Sjölander och Arne Höglund

Ålder 66 och 72 år

Bor Hällenyland

Gör Är gröna pensionärer!