Konsten att ta oron med ro

Mina barn brukar driva med mig för att jag oroar mig för att båten ska sjunka om jag inte tittar till den då och då. Jag har några fler sådana där oro-hangups, ologiska och osunda tvångstankar, som är svåra att göra sig kvitt. Det är en slags nedärvd gubboro, en sedan generationer ingrodd inbillning att allt hemskt kan hända om man (som man) inte är på plats.

När jag var liten fanns det män i min omgivning som inte kunde korsa kommungränsen utan att oroa sig för att pannan skulle explodera. Det var alltså på den tiden varje hus hade en oljepanna i källaren, om någon nu minns det.

När jag drabbas av den här typen av oro brukar jag försöka tänka på ett talesätt jag hörde en gång. ”Att oroa sig för något som inte har hänt är som att betala ränta på pengar man aldrig har haft”. Ett jättebra talesätt. Tyvärr biter det inte. Gubboron ger sig inte för sådana simpelt logiska attacker.

Det här med oro har annars blivit sorgligt aktuellt den senaste tiden. Vi lever i en ovanligt mörk tid, både bildligt och bokstavligt. Ute är det mörkt när man går till jobbet och ännu mörkare när man går hem. Och ute i den stora världen har mörkrets makter verkligen satt agendan sedan en tid tillbaka. Det är krig som driver oskyldiga människor på flykt, terrorattacker som dödar och skadar oskyldiga människor och extremister på alla möjliga sidor som sprider hot och hat.

Det här skapar förstås en massa oro, befogad och obefogad. Inte minst i Paris och andra europeiska och amerikanska storstäder, men också en hel del i Stockholm och säkert även i lilla Härnösand. Konstigt nog så fungerar logiken bättre för min del när det gäller sådana här otäcka saker.

OK, risken för en terrorattack i lilla Härnösand har kanske ökat någon liten grad, men den är fortfarande så liten att det logiskt sett knappt är någonting att oroa sig för (och just när jag skriver det kommer förstås en notis på mobilen om en stor polisinsats i ännu mindre Boliden där en efterlyst terrorist grips).

Men inte ens det kan få mig att ändra mitt normala liv och begränsa min rörelsefrihet. Däremot har båten säkert sjunkit under tiden jag skrivit det här. Trots att den inte ens ligger i.

I december kommer två Yippie: den 11 en Julspecial och dan före dan årets sista nummer. Missa inte dem!