Kultur & nöje Yippie 11 2019

Café Opera

Text & foto Maria-Thérèse Sommar

Fler bilder:

Om bara ett par dagar är det premiär för Operastudion Kapellsbergs spaghettiopera Trubbel och trassel i Paris. Yippie har följt med några veckor från idé till färdig operaföreställning, på ett Sankt Petri Logen fyllt av Härnösandsbor som kommer att få njuta av lärarnas, regissörens och elevernas hårda arbete.

”Mitt jobb är att hjälpa dem bli självständiga skådespelare när de lämnar utbildningen. När jag ser att de börjar ha hemligheter på scen som inte jag vet om, då är det bra! För att få det att se naturligt ut på scen krävs det väldigt mycket jobb bakom.”

– Släpp inte, släpp inte!
Märit, regissören, tar tag i två av sångarna som är mitt inne i en känslofylld duett och håller kvar dem i ögonblicket som annars går förlorat.
Men vi backar några veckor. I början av oktober har lärare och regissör haft möten och bestämt formerna för spaghettioperan, som är ett collage av musik från olika operor, med en egen ramhandling och med mat till (för publiken), om än inte spaghetti. Begreppet spaghettiopera visar sig komma från Norrlandsoperan i Umeå, som var först ut, redan på 1970-talet.
Regissören Märit Bergvall börjar jobba fram själva berättelsen, medan eleverna sätter igång med instuderingen. Pianisten Pia Giger jobbar på sitt håll med musiken, innan det är dags att möta eleverna. Hon har en vecka på sig att lära sig föreställningen.

Pia Giger är pianist

Pia Giger är pianist

Vid en flygel sitter Karin Bengtsdotter Olsson, sångpedagog, och går igenom musik av Alexis-Emmanuel Chabrier som tillsammans med verk av bland andra Puccini och Leoncavallo kommer att ingå i föreställningen.
– Vi har gjort många spaghettioperor med Kapells genom åren, även om de inte alltid har kallats så. Den första var redan 1996 på Sankt Petri Logen.
En fördel med collageföreställningar, berättar hon, är att rollerna kan fördelas jämnare än i en traditionell opera, där väldigt många bärande roller sjungs av män. För det mesta har Operastudion nämligen fler tjejer än killar.
– Man kan också anpassa repertoaren mycket efter de medverkande, så att alla får göra något som passar dem. Alla ska naturligtvis öva upp sin smidighet, sitt legato, kunna sjunga snabbt och så vidare, men det man gör bäst ska man göra mest, ur min synvinkel!
Karin bläddrar i det stora notbiblioteket. Det är här, bakom kulisserna som ännu inte finns, som en stor del av jobbet sker:
– Jag börjar med att lyssna in mig på musiken, spelar igenom, kollar hur allting ligger och vilka svårigheter som kan tänkas dyka upp. Sedan kör vi!

Repetition pågår - i vanliga kläder än så länge

Repetition pågår – i vanliga kläder än så länge

Eleverna börjar sin instudering på de vanliga individuella sånglektionerna, där man arbetar sångtekniskt med repertoaren. Sedan går det över till att arbeta i ensembler:
– Alla måste kunna sitt innan de börjar repa tillsammans. Nu började vi med två kvartetter av Chabrier och fortsatte med Puccini, som är bökigare, eftersom det är så många pratiga sektioner med många korta repliker som är mycket svårare att repetera på egen hand.
Parallellt med Karin jobbar Anna Hanning med sånglektioner och instudering, men när Yippie hälsar på har hon redan fullt upp med nästa produktion, med de elever som inte ingår i spaghettioperan.

Onsdag den 6 november
kommer regissören Märit Bergvall. Hon visar sig dessutom vara både scenograf och kostymör i detta sammanhang, eftersom skolan inte har råd att leja folk utifrån till alla produktioner. Två av eleverna, Saga Fribyter och Alva Olsson, kommer att sköta hår respektive smink.
Märit har en bakgrund som sångare och halkade in på regissörsbanan när någon hade hoppat av – och hon hoppade på. Det gav mersmak:
– I början av 2000-talet sadlade jag om och gick regilinjen på operahögskolan. Jag frilansar och jobbar i många olika sammanhang, men mest med fria teatergrupper, inte på institutioner. Att jobba här är nog det roligaste jag vet eftersom det är så hög nivå, men det fortfarande finns saker kvar att göra och ingen är blasé. Jag vill inte göra någonting basic, utan jobba på ett mycket kreativt sätt med eleverna.
Det är Märit som kommer med idén till operan och i samråd med lärarna bestäms repertoaren:
– Den stora operaföreställningen som eleverna gör i vår styr valet av musiken till denna. Nu kan vi inte avslöja något om vårens opera ännu, men jag kan säga att de kompletterar varandra, för att eleverna ska få den bredd som krävs i utbildningen.

”Jag är tjänstledig ett år och ger Operastudion till mig själv i present. Det är en otrolig lyx att få gå här! ”

Musiken i den här föreställningen är både romantisk och veristisk; verism kan man säga är diskbänksrealism. Det kanske låter märkligt, men musikaliskt gifter det sig och det finns mycket gemensamt!
Hon utlovar det ena örhänget efter det andra, i en föreställning med många ensembler.
– Den romantiska sceniska musiken är väldigt sångvänlig, men det är samtidigt ett jättetufft och maxat program som kräver mycket av sångarna.

 

Robin Isik som spelar Turridu väntar på att gå igenom nästa scen.

Robin Isik som spelar Turridu väntar på att gå igenom nästa scen.

En stor del av Märits arbete är att sätta allting i rätt ordning. Med sin långa vana som sångare och regissör vet hon hur man berättar en historia på ett dramaturgiskt effektivt sätt och har enormt mycket musik att plocka fram ur bakhuvudet:
– Jag har en grundstory och ville utgå från La Rondine, men man kan plocka in ett bråk från en annan opera, eller en kärleksscen – samma scenarier återkommer ju i så många operor.
Roligast tycker Märit är när sångarna börjar blomma och hittar sina egna spår:
– Mitt jobb är att hjälpa dem bli självständiga skådespelare när de lämnar utbildningen. När jag ser att de börjar ha hemligheter på scen som inte jag vet om, då är det bra! För att få det att se naturligt ut på scen krävs det väldigt mycket jobb bakom.

Åttonde november. Två veckor till premiär. I repetitionssalen på folkhögskolan går eleverna igenom scener utan vare sig musik eller sång. Att öva ”torrt”, kallas detta, och tydligt är att regissören ser en väldig massa saker som en reporter inte ser.
– Det är jättenyttigt att prata sin text i stället för att sjunga den. Musik hjälper sångaren, men den döljer också. Man måste ha full täckning, så att man kan texten lika bra även utan musik. Sedan, när musiken tillsätts, då sker någonting magiskt.
Orkestern, i det här fallet pianisten Pia Giger, är en lika viktig del i det som sägs som själva sången, påpekar Märit:
– För en sångare ligger mycket information i orkestern, inte minst vad gäller undertext. Sångarna är inte bara sångare utan också musiker. Man kan inte bara ha koll på det man själv gör, utan måste kunna plocka och ge impulser baserat på vad de andra säger. Jag får jobba mycket med hur man hittar impulser, att de ska reagera, inte agera.

12 november.
Alva Olsson spelar Bianca, en kaxig tjej som tar mycket plats i sitt kompisgäng, men hon är också den som ansvarar för smink i föreställningen.
– Vi testar sminket i dag. Jag är helt självlärd, tycker bara det är kul med smink. Det kommer att vara svart runt ögonen, rött läppstift och speciella ögonbryn – jag har kollat på bilder med 20-talssmink för inspiration.
Saga Fribyter har gjort tidsenliga håruppsättningar på sig själv och kamraterna:
– Mitt intresse för hår började när jag var med i en uppsättning av musikalen Grease i Kristianstad, då jag lärde mig en del om 50-talshår. Jag började fixa mer med mitt eget hår, hjälpte till i andra produktioner eller stod och tittade på för att lära mig. I den här föreställningen spelar jag Yvette, en väninna i bakgrunden som är intresserad av Magdas man. Hon är ute efter pengar och efter att få ut det roligaste av livet. Det är kul att vi som har mindre roller också blir så tydliga karaktärer.
En roll med större verklighetsanknytning har Bartlomiej Szulc, som spelar butler:
– Jag har faktiskt jobbat ett år som hovmästare, efter att jag gick Hotell- och restaurangprogrammet. Sedan pluggade jag teologi i Umeå och började sjunga, för att jag tyckte det var kul. Det gick så bra att jag tänkte att jag söker till Operastudion – och jag kom in! Det här känns roligare än att plugga teologi …
Åsa Jönsson har återvänt till Kapells efter tio år. Hon gick på Musiklinjen innan hon tog musiklärarexamen vid Piteå musikhögskola och jobbar som sånglärare sedan dess, samtidigt som hon frilansar som musiker och regissör:
– Jag är tjänstledig ett år och ger Operastudion till mig själv i present. Det är en otrolig lyx att få gå här!

 

Söndag 17 november. Nu börjar det sceniska att sitta ordentligt. Karin Bengtsdotter Olsson går in mer aktivt i produktionen igen och hjälper eleverna att komma loss sångmässigt. Någon kanske känner sig rösttrött, eller behöver enskild sångteknisk hjälp med ett speciellt parti.
– Det börjar alltid en ny process efter den sceniska instuderingen, eftersom man då behöver fräscha upp det sångliga och fokusera mer på det sångtekniska igen. Vi använder mycket mindre tid än på ett professionellt operahus för att få ihop en föreställning, och vi har mycket mindre tid, bland annat eftersom eleverna måste hinna med sina vanliga studier som är pausade den här perioden. Men vi löser det ju alltid.
Hon berättar att utomstående ofta reagerar över hur hög kvalitet eleverna håller, både vad gäller sången och det sceniska, och säger med ett visst mått av blygsamhet:
– Vi är ett bra team. Det bästa med mitt jobb är när saker och ting sitter och man får jobba väldigt detaljerat musikaliskt och sångtekniskt, och förstås att se unga människor utvecklas, tills jag kan tänka att snart behöver de inte mig längre.

 

Handlingen Trubbel och trassel i Paris

”I ett Paris märkt av första världskriget, vill en hel generation glömma umbäranden och slänger sig in i ett hektiskt nöjesliv med fester, amorösa eskapader och vilda äventyr. Magda lever i ett olyckligt äktenskap med Tonio, hon fäktar vilt när han försöker hålla henne hemma – hon vill hellre partaja med sina vänner Yvette, Camilla och poeten Prunier. Tonio som fortfarande älskar sin unga hustru är olycklig och väldigt svartsjuk, men har totalt missat att Magda har förälskat sig i butlern Ruggero, vilket skulle bli en stor skandal om det kom i dagen.”

Trubbel och trassel i Paris

Sankt Petri Logen 22, 23, 24 november

Regi, kostym, scenografi: Märit Bergvall
Instudering: Karin Bengtsdotter Olsson
Pianist: Pia Giger
Medverkande:
Phoebe Dinga
Anders Falbe
Simon Grindberg
Åsa Jönsson
Bartlomiej Szulc
Saga Fribyter
Alva Olsson
Robin Isik

Artikeln publicerades i Yippie 11 2019 på sidan 44