Hem till gården

Inte många ungdomar drömmer idag om att bli lantbrukare. Men det finns undantag. Annmari Ledström Edin i Bötsle har vetat så länge hon kan minnas att det är djur och maskiner hon vill hålla på med.
– Drömmen är att ta över den här gården och kunna leva på det!

Annmari Ledström Edin tar en näve hö med sig in till de fyra dräktiga Herefordkorna i ladugården och alla fyra sträcker sig girigt efter stråna. I mars ska de kalva och sedan får de gå ute med sina kalvar hela sommaren.
Annmari är den fjärde generationen på gården i Bötsle, norr om Älandsbro. Det var hennes morfars föräldrar som startade lantbruket och morföräldrarna drev det sedan vidare. Nu är det hennes mamma och morbror som driver gården. De tidigare generationerna har mer eller mindre kunnat leva på sin gård, men idag är det ett hobbylantbruk. Förutom de fyra korna finns för tillfället en tjur och tre fjolårskalvar.
I den miljön har Annmari växt upp och redan som treåring fick hon sitta i knäet och styra traktorn. Sedan dess har riktningen varit självklar.
– Jag älskar djur och maskiner och så är jag mer praktiskt än teoretiskt lagd. Det är verkligen det här jag vill.
Ända sedan hon första gången hörde talas om Nordvik så visste hon att hon ville gå där. I sin klass är hon en av bara tre som läser inriktningen lantbruk. Under veckorna bor hon på skolan med alla andra djurintresserade elever.
– Det är jättekul. Vi blir som en familj där, säger Annmari.

”Helst vill jag vara här i närheten, men kan tänka mig att flytta inom länet för att få jobb. Jag tror att det är bra att få lite erfarenhet av att jobba innan jag eventuellt startar eget.”

Till sommaren tar hon studenten och hoppas till att börja med att hon får jobb på någon gård, helst en mjölkgård.
– Jag gillar att mjölka och brukar hjälpa till på en av granngårdarna här.
– Helst vill jag vara här i närheten, men kan tänka mig att flytta inom länet för att få jobb. Jag tror att det är bra att få lite erfarenhet av att jobba innan jag eventuellt startar eget.
Förhoppningen på sikt är att göra gården i Bötsle stor igen och kunna leva på den.
– Jag vet inte om det är möjligt och det beror förstås på hur stora risker man vill ta. Om det inte går så kommer jag i alla fall att ha den här gården som hobby.

Det glädjer Annmaris mamma Birgit Edin, som brinner för landsbygden och lantbruket. När hon och hennes bröder tog över gården för 25 år sedan satsade de ordentligt och byggde ut så att ladugårdarna nu rymmer upp till 30 djur. Och det trots att ingen av dem räknade med att kunna leva på det.
– Vi har alltid haft inställningen att hålla igång gården, att den ska vara i drift.
När hon var liten fanns det djur på varenda gård runt omkring.
– Då gick det att leva på en liten besättning, det går inte idag. Men jag hoppas och tror att det småskaliga kan komma tillbaka och att även mindre gårdar kan bli lönsamma.
Precis som sin dotter fick hon tidigt lära sig sköta alla sysslor på gården, inklusive att köra traktorer och andra maskiner.
– Pappa var bra på det sättet. Han gjorde ingen skillnad på mig och mina bröder.
Och så har det alltså fortsatt. Det är Annmari som brinner för gården medan hennes yngre bror har helt andra intressen. Och framtiden ser alltså utstakad ut.
– När mamma och morbror inte orkar längre, då tar jag över!