Rutinerat hundliv

För 43 år sedan startade Bengt och Astrid Svensson Bashåms schäferkennel i Älandsbro. Med sina 83 och 81 år är de förmodligen stans äldsta och mest rutinerade hunduppfödare och paret har genom åren fött upp flera framstående tjänstehundar.
Nyckeln till framgången stavas kärlek.
– Hundar är som människor. De har olika personligheter men alla behöver närhet och omsorg, berättar Bengt.

Bara några minuter från Älandsbro centrum ligger Bashåms hunduppfödning. Vid uppfarten står en  skylt med en schäfer som visar att vi är på rätt väg, men det är en helt annan sorts hund, den 11-åriga blandrasen Lillis, som hälsar oss välkomna på gården.
– Lillis är den minsta av våra hundar, men det är hon som bestämmer här, konstaterar Astrid.
Bengt och Astrid Svensson har haft sin kennel i över 40 år. Men deras hundintresse är egentligen mycket äldre än så. Astrid är uppväxt med jakthundar och Bengt brukade följa med sin pappa på hundspannsturer.
– När jag var fem år kom pappa hem med en schäfer, det är den första hund jag minns. Sedan dess har jag alltid haft hund, berättar Bengt och visar upp en gammal stamtavla från 40-talet.
– Jag brukar säga att han är född i hundsäng. Han är hälften hund och hälften människa, suckar Astrid och skrattar.

”Jag försöker tala ett språk som de förstår. De känner sig trygga då.”

Förutom sällskapshunden Lillis har paret tre schäfrar; 12-åriga Stella, 5-åriga Försvarsmaktens Dill och den tre månader gamla valpen Gema. Bengt leder oss till uthuset där hundarna bor och när han öppnar dörrarna möts han av glädjefyllda skutt. Han lyfter upp Gema i famnen och kliar henne på magen.
– Vi har haft många hundar men alla är unika. De är egna individer och det är så spännande att se dem växa upp. Men det är viktigt att man behandlar alla likadant, alla behöver lika mycket närhet och omsorg, förklarar han ödmjukt.
Bengt och Astrid föder upp ungefär en kull valpar per år. Bakom kullen ligger mycket arbete och ibland reser de landet runt för att hitta den perfekta tiken eller hanen att para sin hund med. I deras senaste kull fanns nio valpar och alla har redan fått nya ägare, utan att de ens lagt ut en annons.
I dag har de nämligen en trogen köpkrets. Bengt berättar att polismyndigheten brukar köpa flera av deras valpar och visar upp en pokal som tillhört polishunden Åbba, en av deras mest framstående tjänstehundar som vunnit både SM och NM för polishundar.
Bengt släpper ut hundarna på gården där de får springa fritt. För honom handlar hunduppfödning om sunt förnuft.
– Vi låter hundarna upptäcka världen själva, i sin egen takt. I början vågar de bara gå utanför buren men efter ett tag springer de omkring på gården och får chansen att träffa både människor och andra djur. På så sätt känner de redan till världen utanför när de kommer till en ny familj, säger han.
Gema och Dill springer flera varv runt huset, utan att visa minsta tecken på trötthet. Bengt tycker att schäfrar är som tiokampare – de är bra på allt. Samtidigt behöver de också mycket tid och uppmärksamhet. Tack vare schäfrarna har Bengt och Astrid haft ett aktivt liv även som pensionärer, och när de säljer hundarna vidare kräver de att köparna är beredda att röra på sig.
– Vi har haft turen att hitta rätt köpare genom åren. Visst har det hänt att någon lämnat tillbaka en hund som de inte klarat av, men det handlar oftast inte om att de inte ska ha hund utan att de kanske köpt fel ras eller kön, förklarar han.
När det börjar mörkna ute är det dags för hundarna att gå in igen. Bengt stryker dem försiktigt på nosen, precis som deras mammor brukade göra när de var små.
– Jag försöker tala ett språk som de förstår. De känner sig trygga då.

Om namnet Bashåms

– Vi döpte kenneln efter initialerna på hela vår familj; Bengt, Astrid, Stefan, Hans-Åke, Marie och så vårt efternamn Svensson.