Evas lantliga idyll

Eva Norberg är Härnösandsentreprenören som aldrig kan sitta still och älskar att kasta sig in i nya projekt. I Älandsbro har hon tillsammans med dottern renoverat två bostadshus från 1910 och bevarat vackra originaldetaljer.

”Jag gillar när saker är märkta av tidens tand. Jag tycker om att se att folk har gått här.”

Eva Norberg öppnar dörren till ett rött litet boningshus. Direkt när man kommer in känner man sig hemma. Det är ombonat och trivsamt; vackra trägolv med breda plankor, spegeldörrar och stora fönster som släpper in augustisolens strålar.
– Alla golv här inne är original, jag ville verkligen bevara dem. De som byggde huset hade egen skog. Det märks att de har haft tillgång till fint trä, säger Eva.
2015 köpte hon fastigheten från 1910 i Älandsbro tillsammans med dottern Lisen som ringde till Eva och sa: ”Jag har hittat en gård mamma, men den är för stor för mig, så du måste också flytta in.” Och på den vägen är det.
– Jag tycker att själva renoveringsprocessen är rolig, så jag sa ja direkt när jag såg gården. Jag gillar att skapa en vision av hur det ska se ut. Jag ser allting i bilder framför mig.
Två bostadshus, lagård, bagarstuga, snickarbod och en stor trädgård ingick i köpet. Dottern flyttade in i det stora huset och Eva i det mindre, där hon gjort en helrenovering med känsla. Resultatet är charmigt och personligt med många bevarade originaldetaljer och ett hus med själ.
– Jag gillar när saker är märkta av tidens tand. Jag tycker om att se att folk har gått här. Därför har jag inte målat om trösklarna, säger Eva och visar den nednötta tröskeln mellan vardagsrummet och matrummet.

Det röda lilla huset på Ramsåsvägen har en stor och härlig trädgård med växthus, köksträdgård, jordgubbsland och äppelträd.

Eva tar gärna till vara på gamla saker och använder dem i inredningen. Hon har hämtat brädor i lagården, som sedan används till en vägg i vardagsrummet. Och delar av de originaltapeter som fanns i huset har hon sparat på vissa väggytor.
– Resårbottnarna i sängen, soffan och en matta är det enda som är nytt här inne. Resten av sakerna är ärvda, hittade eller köpta på loppis och auktioner.
Många Härnösandsbor känner nog igen Evas pigga och glada ansikte, då hon har drivit flera egna företag i stan. Redan på 1980-talet öppnade hon en tygaffär och 1994 den unika blomsteraffären Eliza som utökades med en presentbutik.
– Jag får oftast en magkänsla och då bara gör jag det. Jag är inte rädd för att misslyckas. Jag gillar att bara kasta mig ut. När jag startade Eliza var jag lite banbrytande. Jag var inte låst av några måsten utan tog in sånt jag tyckte var snyggt och gjorde blomsterarrangemang som jag själv gillade.

”Jag brukar säga som Pippi: Det har jag ­aldrig provat tidigare så det klarar jag helt säkert.”

För Eva är ingenting omöjligt. Hon är både självlärd konditor och florist. Eva har startat upp och drivit Wirströms café, jobbat på Tullportens café och Ica Maxibageriet. Och nu jobbar hon på Alrik Hedlund.
– Jag brukar säga som Pippi: ”Det har jag aldrig provat tidigare så det klarar jag helt säkert”. Men när det gäller renoveringen så hade det aldrig gått om jag inte hade fått hjälp av alla duktiga människor i min omgivning,
Den mentaliteten har hjälpt henne i renoveringsprocessen som nu börjar bli klar. Och då kliar det såklart i fingrarna på Eva som redan satt tänderna i ett nytt projekt; en husbil från 90-talet som hon precis köpt. Självklart har hon börjat renovera den också.
– Jag kanske flyttar och säljer huset. Jag har inga problem att släppa saker. Det kanske är dags att gå vidare, jag kanske blir husbilsbo på heltid, säger Eva och skrattar när hon vinkar hejdå.

5 detaljer som Eva är extra nöjd med:

1. Hörnet i köket där skåpen, kaklet och vedspisen med kåpa är original.

2. Det bevarade originaltaket i matrummet.

3. TV-skåpet och väggen bakom. Jag hämtade två fönster i ladugården och snickrade ihop ett skåp till tv:n. Jag tyckte inte att det passade att ha tv:n synlig i ett så här gammalt hus.

4. Badrummet. Jag gillar guldspegeln, handfatet och kommoden.

5. Originalväggen som jag tagit fram uppe. Och det bevarade trappräcket. Tänk att de hållit i det för hundra år sedan.