Sport & fritid Yippie 1 2021

Bandy mot alla odds

Text Jakob Tjernström Foto Kenneth Zetterlund

Fler bilder:

Ingen hall. Ingen status som förstasport. Allt mildare vintrar. Och nu dessutom en pandemi. Men glöm krisstämpeln. Härnösands AIK spelar bara vidare.
Vad är hemligheten? Vad är det som är så fantastiskt med bandy?

De allt mildare vintrarna ställer till problem för alla klassiska vintersporter, och vintern 2020/2021 var länge enastående usel. När vi bokar in reportaget i början av januari är det två plusgrader, regn och blåser över tjugo sekundmeter i byarna. Bandyns utmaning känns närmast övertydlig.
En dryg vecka senare står vi på Högslätten med tredubbla lager vinterkläder. Damlaget har träning och det har blivit vinter med råge. Termometern säger minus 17.
Damtruppen har elva spelare, exakt ett lag. För att ställa upp till match måste man har avbytare och marginaler för att ett par spelare måste avstå match ibland så för att kunna delta i seriespel samarbetar HAIK sedan några år med Östersund. Klubbarna tränar på var sitt håll och samlas som ett lag bara till matcher.
Men den här säsongen blir det givetvis inga matcher heller på grund av pandemin. Ändå tränar spelarna i Härnösand på två pass i veckan. Idag är de bara sex, men de brukar vara fler.

– De gör det jättebra. Isträningen kom igång sent och att det inte blir några matcher skulle ju kunna sänka motivationen, men tjejerna har verkligen hållit humöret uppe och tränat på trots allt, säger damsektionens ordförande Sussi Nyberg som är på plats tillsammans med ledaren Anette Petersson.
Sussi Nyberg tillhör den ena av två tydliga kategorier klubbmedlemmar: föräldern utan egen spelarerfarenhet som blev engagerade när barnen började.
Damlagets spelande tränare Sandra Timan tillhör den andra kategorin: en del i en familj helt marinerad i bandy. Hennes pappa har varit spelare på elitnivå, ledare upp till landslagsnivå och både lillasyster och storebror har spelat på elitnivå.
Själv har hon elitsäsonger med AIK och Söråker i bagaget och landslagsmeriter. Men när hon flyttade hem till Härnösand var det ändå självklart att fortsätta med bandyn. En svinkall kväll i januari försöker hon nu motivera nästa bandygeneration i familjen – i form av sonen Wille, 3 – att plocka upp den lilla klubban. Han är van.
Två månader efter att han fötts 2017 spelade Sandra match med sitt HAIK och sedan dess har han hängt med på mammas bandy, och från och med den här säsongen går han också i HAIK:s aktivitet Skridskokul.
Trots att Sandra och Sussi har helt olika ingångar i bandyn så är de helt eniga om vad det är som är så fantastiskt med bandy och med HAIK: Gemenskapen.
– Så är det. Visst, det ju matcherna också – jag har alltid gillat att tävla… men framförallt är det gemenskapen, att vi alltid har haft roligt tillsammans i laget och i föreningen. Pratar man med folk säger de ”Bandy? Men då har ni väl väldigt långa resor?”. Och så är det ju, men det är ju det bästa! De där långa resorna var nästan det jag såg fram emot mest när jag var liten.
Och även vid sidlinjen byggs gemenskapen, det vittnar många om.

Anders Digné är idag lagledare för klubbens U14-lag och kom, precis som Sussi Nyberg, in i HAIK på ett bananskal.
– Mellangrabben ville börja med bandy som 6-åring. 8-åringen blev avundsjuk på gallerhjälmen och började också. Då blev det ju så att vi allt oftare var på Högslätten – och jag upptäckte att det var väldigt trivsamt.
Ganska snart började också yngsta barnet och de egna skridskorna följa med och snart var hela familjen engagerad i laget och klubben. Anders var helt plötsligt tränare.
– Vi hamnade här av en ren slump. Men vi blev väldigt väl mottagna, alla var trevliga och hjälpsamma och för mig är det mer gemenskapen än sporten som gjorde att jag vill engagera mig. Sedan har klubben har en bra värdegrund och en väldigt prestigelös hållning till kunskaperna. Alla kan vara med på sina villkor.

En vecka efter det första besöket är Yippie tillbaka på Högslätten. Det är fem grader kallt och strålkastarna blänker i den nyspolade isen. Det spritter i många ben när det nu är dags för klubbens U8:or och U10:or att inta isen. Först en gruppbild för fotografen och sedan uppvärmning medan föräldrarna lägger ut sargen längs långsidorna.
Det här är en stor del av klubbens framtid, närmare 30 unga spelare med väldigt mycket energi. Det låter mycket, men det är givetvis inte i närheten av hur många spelare exempelvis fotbollen eller handbollen lockar. Bandyn är inte den största vintersporten vare sig på dam eller herrsidan i Härnösand och konkurrensen ungdomarna har snarast hårdnat.
– Nästa generation ramlar inte över oss. Vi vet att det inte är jättemånga i varje årskull som börjar spela bandy. Vi får se till att vara bra på att ta emot de som kommer istället – både spelare och föräldrar. Och av de som börjar med bandy är det faktiskt många som fortsätter länge, säger Sussi Nyberg.
En av föräldrarna som också engagerade sig när barnen började spela är Oskar Norrgrann, men hans historia med sporten har blivit tämligen unik. För utöver föräldraengagemanget som kom genom de tre barnens träningar så började han själv spela. Från noll bakgrund inom sporten till en plats som målvakt i a-laget. Idag har han avslutat spelarkarriären, men är istället lagledare för herrlaget
Vad är det som är så fantastiskt med bandy?
– De stora ytorna, farten och att vara ute i friska luften.
HAIK lyckas engagera många föräldrar och ledare runt sina lag år efter år. Det gör att det finns mycket kunskap och tradition i klubben trots att man sett till medlemsantalet inte är någon jätte. Det finns en enkel förklaring, menar Oskar:
– Har man spelat bandy vet man ju hur roligt det är, då vill man betala tillbaka till sporten så att nya utövare får chansen att spela.

Och om vi pratar tradition så går det inte att undgå att nämna Hans ”Kruska” Nordén, klubbens stora eldsjäl under årtionden. Efter en egen spelarkarriär har han haft i princip varenda position inom klubben, från materialförvaltare till ordförande och alla hans tre barn har spelat på elitnivå. 83 år gammal har han fortfarande ett stort engagemang för bandysporten och för klubben.
– Men nu har jag trappat ner, med ålderns rätt! Jag började 1954, så jag är inne på sextiosjunde året nu.
Vad är det som är så fantastiskt med bandy?
– För mig är det farten, skridskoåkningen, elegansen, dribblingarna. När jag började hade hockeyn börjat komma men jag valde tidigt bandy. En duktig skridskoåkare får åka utan att bli upphakad mot sargen hela tiden. Det känns mer ärligt. Sedan har det varit roligt hela tiden. Vi var några killar som började -54. Vi var 16–17 år och de flesta i laget runt var runt 30, men vi blev väldigt väl mottagna. Det var en sån kamratskap! Det har varit viktigt. En härlig sport – och billig.

Sportsligt hade HAIK sin senaste storhetsperiod från 1970-talet och en bit in på 1990-talet. Herrlaget gjorde en säsong i landets högsta serie och damlaget var bofast i högsta serien i tio år. Numer ligger fokus inte på att gå upp till högsta serien, utan framförallt att ha en bred verksamhet och säkra tillväxten.
När det gäller rekrytering av nya generationer spelare kan klubben göra en del. Men de allt mildare vintrarna, som förskjuter ispremiären in i december eller till och med januari, är svåra att rå på. På de orter där bandyn är riktigt stor har man kontrat med att bygga inomhushallar. Är det framtiden? Tveksamt, tycker klubbens ordförande Hans Viklund.
– Jag vet att många drömmer om det, men den frågan är inte så stor för mig. En hall är viktig om man ska bedriva elitverksamhet men vår grundidé nu är att se till bredden, det sociala, folkhälsoperspektivet. Själv gillar jag att vi är ute, det finns något sunt och bra med det. Och hade vi haft hall så hade vi inte haft någon verksamhet alls det här pandemiåret – då hade hallen varit stängd nu…
Så hur ser framtiden ut för bandyn i ­Härnösand?
– Bandyn har absolut en plats! Det är en rolig sport och vi är en trygg klubb, med stabil ekonomi. Det finns utmaningar, men jag har en positiv bild av framtiden, säger Hans Viklund.
– Vi ska nog finnas kvar. Jag tror att det finns många som gillar en lite mjukare sport som bandy. Vi har bra ställt med ledare och jag blir så glad när jag går upp på Bandykul och Skridskokul och ser alla barn. Vi kommer att ha lag i framtiden också, både herrar och damer, säger Kruska Nordén.

Härnösands AIK

GRUNDAD 1945
ANTAL MEDLEMMAR 240 inklusive stödmedlemmar
HEMMAPLAN Högslätten
LAG

  • Ungdomslag: U8, U10, U12, U14. Ungdomslagen blandar killar och tjejer för att få ihop fulla lag, men försöker hitta träningsmoment där man kör könsuppdelat eftersom det visat sig få framförallt fler tjejer att fortsätta med bandyn.
  • Damlag: Startade 1980. 14 säsonger i högsta serien (1983–1994, 2009–2012). Damspelare med landslagsmeriter: Ulrika Fröberg, Emelie Timan, Sandra Timan, Minna Norrgrann. Dessutom många spelare i F17-landslag och på landslagsläger. Laget spelar idag i Allsvenskan
  • Herrlag. En säsong i Elitserien (1984–1985). Herrspelare med landslagsmeriter, bland andra Owe Hemström, Leif ”Lenne” Lundberg, Stefan Nordén, Alexander Zitouni, Östen Sundin, Filip Skoglund. Laget spelar idag i division 2.
  • Förutom bandylag i seriespel driver klubben aktiviteterna Skridskokul (3–5 år) och Bandykul (6–8 år), och har också en ungdomslag i fotboll.
Artikeln publicerades i Yippie 1 2021 på sidan 38