Lika engagerad som någonsin

Han har gett Härnösands SK ett ansikte. Sedan 1985 har Hans Backlund haft ledar– och styrelseuppdrag i föreningen. Oftast fler än ett uppdrag samtidigt. Numera är han pensionär men lika engagerad i HSK som någonsin. Dessutom med en kalender som är välfylld med mötestider för en skrälldus andra uppdrag.

Mellan åren 1984-90 jobbade jag som sportreporter och sedermera sportchef på Nya Norrland. Härnösands SK grundades samma år som jag klev in på Tidningshuset på Kronholmen och jag minns den entusiasm som initiativtagarna Gudrun och Jan Berglund stod för. Hon som ordförande, han som tränare.

Och så minns jag hur en man vid namn Hans Backlund snart kom att figurera som ungdomstränare.
Verbal, seriös, drivande. Snart 40 år senare är Hans Backlund fortfarande i allra högsta grad involverad i HSK.
Med tiden har han blivit den som mer än någon annan personifierat föreningen.

Allt började med en tränarroll. Året var 1985 och Hans Backlund tog hand om ett ungdomslag, tjejer födda 1975/76, där hans ena dotter Zarah spelade.
– I det laget fanns det många talanger. Bland andra tre som hette Helen, med efternamnen Olsson, Timan och Linder, säger han.
Hans tränade laget i åtta år, flera av spelarna tog sig till A–laget och ett av hans största minnen från tiden med dessa tjejer är när HSK 1989 deltog i världens största ungdomsfotbollsturnering Gothia Cup i Göteborg.

– Vi gick vidare från gruppspelet men nådde inte hela vägen till finalen. Vi förlorade på straffar mot Brommapojkarna i semifinalen. Brommapojkarna vann sedan vår klass.
– Några år senare fick jag vara på plats igen på Gothia cup och uppleva en final med HSK:s flickor födda -81, där min dotter Åsa deltog.
Ledare för laget då var Thomas Jonson och ”Tjecka” Åström.

– Det var mäktigt att få uppleva dessa prestationer och att en förening från Härnösand, utan elitlag på seniorsidan, kunde åstadkomma dem, säger Hans.
1986 fick han sitt första styrelseuppdrag och 1987 valdes han till ordförande i Härnösands SK.
Något han har varit sedan dess.
– Men vi är ett väldigt starkt team som jobbar tillsammans, poängterar han.
Några har varit med länge, om än inte lika länge som Hans.

Med några styrelseposter är det så att det kommer och går folk.
– Det idealiska vore att omsättningen av styrelsemedlemmar vore lite mindre. Å andra sidan underlättar det för alla nya som kommer in i styrelsen, att det är ordning och reda och finns en tydlighet i beskrivningen av vad var och en ska göra.

God förmåga att organisera och strukturera är två utmärkande styrkor i Hans Backlunds ledarskap. Parallellt med att skapa bra relationer, få spelare och ledare att känna stimulans och kunna utvecklas.
– Det där är nog något som jag har med mig från min uppväxt i Ådalen, funderar han.

Hans föddes i Dalarna men en stor del av sin uppväxt bodde han i Nyland, vid Ångermanälven.
Där var kamratskapet starkt och mycket av det som han och hans vänner gjorde tillsammans kom ur spontanitet och eget driv.
– Trots att det är snart 50 år sedan jag flyttade från Nyland har jag en stor del av mitt hjärta kvar där.
– Tiden i den bygden bidrog starkt till att forma mig till den människa jag är och vi är ett gäng kamrater från barndomen som träffas minst en gång om året för att umgås, prata gamla minnen och förhöra oss om hur det är numera. Det är träffar som jag sätter stort värde på.
Hans eget aktiva idrottande i organiserad form skedde mellan det att han var 15 & 17 år.
– Då spelade jag ishockey i IFK Nyland. Sedan kom det in annat i livet och idrotten sattes på paus ett antal år.

När HSK var en ung förening kretsade mycket om att skapa intresse för den, visa på vad den stod för, vart den ville och att rekrytera spelare till alla lag.
– Idag vet de flesta att vi vill ha lag från alla åldersgrupper från sex år till seniorer, att vår värdegrund vilar på att ha spelare från den egna kommunen, duktiga ledare, tränare som har utbildning i någon form och att vi vill ha ett A–lag som kan inspirera ungdomsspelarna att vilja nå dit.
Hans säger sig ha ett eget knep för att lyckas med spelarrekrytering.
– Men jag avslöjar inte vilket det är, säger han och ser pillemarisk ut.

HSK har över tid rört sig mellan divisionerna, ibland – som i år – tillhört division I, men oftast spelat i division II.
– Vi skulle gärna vilja ha en reell möjlighet att kunna etablera oss i ”ettan”, men Svenska Fotbollförbundet har – genom förändrad serieindelning – steg för steg försvårat för föreningar som vår att kunna göra det.
– Det blir hela tiden längre resor, tuffare förutsättningar både sportsligt och ekonomiskt, och sammantaget är det numera så krävande att kunna spela i division I att vi, trots vår bredd och spets, inte klarar av att hävda oss. Inte just nu, i alla fall.
Hans Backlund är starkt kritisk till förbundets agerande.
– Jag har påpekat det för dem flera gångar och via Ångermanlands Fotbollförbund, där jag har uppdrag, har vi också gjort det. Men vi har fått dåligt eller inget gehör för våra synpunkter.

Men ibland har ändå HSK överträffat sig själv.
Som 2019, då laget som nykomling i division I blev femma i serien.
– Tyvärr, kunde vi inte fortsätta i division I på grund av att flera spelare flyttade från Härnösand.
– Vi fick då börja om i division III och var obesegrade när serien var slut. Uppflyttning till division II och återigen obesegrade. Uppflyttning därefter till division I 2022.
Nästa säsong spelar HSK åter i division II.

Under alla omständigheter är Härnösands SK en fotbollsförening med stark självkänsla, ordnad ekonomi och attraktionskraft.
– Spelare vet att de kan bli bättre här, ledare får stöttning och föräldrar kan känna sig trygga med att ha sina barn i föreningen. Det är viktigt.
Högt – högst – upp på Hans Backlunds önskelista finns, som hos många andra fotbollsledare i stan, en fullstor fotbollshall.
– En hall skulle också kunna lyfta det hemortsalternativ till fotbollsgymnasium, som Andreas Gisselman skapat.

Som 62–åring pensionerade Hans Backlund sig. Avslutade sin chefsposition på Länsförsäkringar och…
– … kunde från en dag till en annan ägna mig åt det mesta av föreningsarbetet på dagtid, som jag tidigare fått lägga på kvällar och helger.
– Wow! (skratt).
Mer tid till att träffa ledare, spelare, klura på nya idéer, göra mer av det som berikar honom med så stor glädje.
– Att ha roligt, att göra saker tillsammans, att uppleva framgångar – oavsett vad det är – är det som driver mig. Och alla seriesegrar bär jag med mig med stolthet.
Med så lång tid i samma förening har Hans förstått träffat och lärt känna en oherrans massa människor.

På en lista har han skrivit ned alla tränare och ledare som passerat revy i Härnösands SK genom åren.
– Bland annat har vi haft 34 olika tränare och ledare kring A–laget under mina ordförandeår.
Om han på allvar har umgåtts med en tanke på att kliva av som ordförande?
Jag frågar honom. Han ler.
– Nog tänker jag väl på det ibland. Jag är helt övertygad om att den dagen som jag gör det, kommer min efterträdare inte att behöva känna någon oro för att det ska vara rörigt eller finnas några lösa trådar.
– Förhoppningsvis kommer det någon som kan axla min roll. Sedan kommer jag ändå att gå på matcher och träningar och jobba för föreningen även när jag inte längre är ordförande. Det här är ju en del av mitt liv. En väldigt fin del av mitt liv.

Så var det detta med allt det andra. Allt som Hans Backlund ägnar sig åt, utöver uppdragen i Härnösands SK.
Det är: ledamot i Tävlingskommitten för Ångermanlands Fotbollförbund, ordförande i bostadsrättsföreningen Eldaren, ordförande i Länsförsäkringar Västernorrlands seniorförening samt vice ordförande i Näringslivsarkiv i Norrland NIN.

Tidigare var han också ordförande i Gånsvik Lotsstugans vägförening i 17 år, ledamot i valberedningen för Ångermanlands Fotbollförbund och Ledamot i valberedningen för Västernorrlands Idrottsförbund/SISU.
– Jag är nog en sån där utpräglad föreningsmänniska, säger Hans.
För att inte tala om eldsjäl.

När jag ber honom att nämna en ledare som gjort stort intryck på honom genom åren, kommer svaret snabbt.
– Gudrun Berglund.
– Det var hon och Janne som fick mig att bli tränare och även att jobba i styrelsen. De lade grunden till hela föreningen.
Sedan har Hans målmedvetet byggt vidare på den.

Oförtrutet och som vore den hans andra familj.
– Så är det nog, erkänner han.
– Föreningen är verkligen som en andra familj för mig, och det är väl också därför jag känner en sådan glädje i det jag gör och har alltid gjort det.
Sedan vill han framhålla sin fru Britt–Marie i sammanhanget.
– Det har varit ovärderligt för mig att ha henne vid min sida, som stöd och även som medlem i styrelsen under 25 år. Att Britt–Marie tillåtit mig göra det här, att hon sett betydelsen av föreningen för både mig, oss, familjen och stan har varit direkt avgörande för mitt eget engagemang.
– Hon är helt enkelt enastående.

Röster om Hans:

THOMAS JONSON, vän:
”Hans och jag, eller våra familjer, har känt varandra sedan slutet av 1980–talet. Hans dotter Zarah startade då upp ett kvarterslag i HSK där vår äldsta dotter och Hans dotter Åsa deltog. Sedan dess har vi följts åt på fotbollsplanen och även privat.
Spelare, tränare och ledare har bytts ut under åren men Hans har varit kvar och fört klubben framåt på ett förtroendefullt sätt. Den trygga klubbkänslan har hela tiden funnits där.
Allt från fotbollsskola till A-lag har stöttats på ett förtjänstfullt sätt.”

PER BODIN, vän och före detta arbetskollega:
”Jag har känt Hans Backlund i närmare 40 år, först som min närmsta chef och kollega på Länsförsäkringar – även där var han en eldsjäl – och sedan genom dam- och flickfotboll i Härnösand. Efter några år hamnade jag också i HSK – först som ledare och tränare, sedan som styrelseledamot – där Hans har gjort ett fantastiskt arbete under många år. Hans är mycket omtyckt inom dam– och flickfotbollen i hela länet. Vart man än var på matcher, frågade många ”känner du Hans Backlund?”. Hans har gjort ett otroligt bra arbete för HSK och damfotbollen i stort. Snacka om Eldsjäl!”