”Jag älskar att laga mat, men jag har svårt att ta betalt”, erkänner hon.
Lina Bergström hoppas att kokkonst ändå ger inkomst så det räcker på nyligen öppnade Café Sigrid i Härnösand.
Hittills är det ett lyckat recept.
Snart två månader efter starten kan hon summera positivt:
– Det har funkat jättebra. Jag har dels gamla Mormor Hilma-folket som har hittat tillbaks och även food truck-människor som tittar in och säger ”Å, va bra, vi undrade vart du tog vägen”. Sen har nya hittat hit också, det ligger ju strategiskt bra till, säger Lina Bergström.
Jo, strategiskt är väl bara förnamnet. Korset Storgatan-Trädgårdsgatan klassas av butiksvetare som Härnösands bästa A-läge med mycket folk i omlopp, plus bonus med en dragare som Systembolaget alldeles i närheten.
Och kafékunderna öser beröm.
– Folk är jätteglada. Många tycker det känns hemtrevligt, mysigt och väldigt uppsluppet liksom. Det var väl min grej när vi startade. Det ska vara opretentiöst och, det känns så klyschigt att säga det, men det ska vara som att komma till mitt vardagsrum. Jag menar verkligen det.
Café Sigrid är till stora delar inrett med gåvor. Människor har skänkt möbler, servis, växter och annat. Många stöttar också med pengar. Crowdfunding via Facebook hjälpte till att skrapa ihop 25.000 kronor i aktiekapital till rörelsen.
Många som bidrar känner hon inte ens.
– Vilka människor det finns! Och det är inte bara de som har det jättebra ställt.
Lina Bergström har sällan långt från tanke till handling. Café Sigrid är inget undantag.
Varför gör du det här?
– Jag vet faktiskt inte. Men jag har svårt för tomma lokaler. Jag får alltid idéer. När mina döttrar skulle söka sommarjobb i våras sa jag att hittar ni inget får vi väl dra i gång ett sommarkafé som ni får driva och ta hand om.
– Sen i juni gick jag förbi här och tänkte att vi kanske ska starta ett åretruntkafé i stället. Jag tror det var så, en idé med skräckblandad förtjusning. För jag vet ju hur tufft det är, förklarar hon.
Sagt och gjort, eller tänkt och gjort kanske. Kaféet driver hon nu tillsammans med Anne Wigren som en gång var med och startade omsorgsbolaget Rik Assistans i Härnösand.
I planerna ingår en social kombo. De två kompanjonerna vill koppla ihop sin rörelse med Stadsmissionen, en riksorganisation som stödjer hemlösa, fattiga och andra som trillat utanför samhällets skyddsnät och går under radarn.
Stadsmissionen blir överlyckliga om Härnösand kommer med. Det vet Bergström & Wigren efter ett möte med Stadsmissionens generalsekreterare.
Detaljerna återstår att slipa.
– Vi ska inte starta ett härbärge för uteliggare eller ett soppkök. I första hand har vi tänkt jobba med hemmasittare, psykisk ohälsa och neuropsykiatrisk problematik. Vi vet inte riktigt hur än. Men vi måste hjälpa, menar Lina Bergström.
När Yippie besöker Café Sigrid för en onsdagslunch strax före klockan tolv har vi tur att hitta ledigt bord. När vi reser oss från rotfruktssoppan med kikärtor och mejram efter någon timme står nya sällskap i kö för att hugga platsen.
Torsdag veckan därpå vid tvåtiden är det glesare. Lugn och stillhet råder till en kaffe latte och leverpastejmacka med mycket grönt, medan soft musik strömmar ur högtalarna.
Det är en klar uppsida att bedriva undersökande journalistik genom att gå på lokal. Och betala fullt pris. Naturligtvis.
Två timmar senare är det rusch igen. Man skäms lite smått att uppta ett populärt fönsterbord för att intervjua Lina. Men hon har bestämt platsen själv.
Under vår knappa timme hinner hon även snabbprata med sin bror, en ventilationstekniker och en utflyttad kompis som tittar in samt heja på tre-fyra andra vänner och bekanta som passerar utanför fönstret eller inne i serveringen.
Jo, kafé är allt en social plats.
– Man ska inte vara hungrig, man ska inte vara ensam, man ska inte vara ledsen, som Lina Bergström sammanfattar saken.
Räddade råvaror är ett av koncepten. Ingredienserna är ibland privata gåvor till exempel i form av gurkor eller zucchini, eller så köps varor med kort datum i butikerna, fräscha varor som annars riskerar att kastas.
Intet ska heller förfaras efteråt. Överbliven mat, mackor och bakverk hamnar i en låda ute på gatan.
– Vi vill inte ha svinn. Matlådor som inte säljs skänker vi bort. På lördagen när vi gör helg vill vi ha bort allt, rensa ut montern och starta om från noll på måndag.
Priset är flexibelt även uppåt, om man vill.
– Lägg till extra pengar när du betalar, så kan den som inte har råd också få äta. I dag till exempel la någon till fem spänn och någon la till 200 kronor, berättar Lina Bergström.
Efter Mormor Hilma-restaurangen på Nybrogatan för tio år sedan har Lina fortbildat sig i affärsutveckling.
Före Café Sigrid (Sigrid efter mamma, Hilma var alltså efter mormor) sa hon upp sig från ett fast jobb som besöksnäringsutvecklare på Nordvik.
På vägen fram kom ett erbjudande att driva en rörelse på franchisebasis. Hon tackade nej.
– Det är inte min grej. Jag är som lilla My i Mumin. Jag måste få bestämma själv, få fritt spelrum och vara kreativ och ändra och hålla på.
Hon gjorde också en kort politisk karriär som ersättare i kommunens socialnämnd för Vänsterpartiet, in 2020 och ut året därpå. Ett möte hann det bli.
– Oj vad mycket ord. En massa förkortningar och ord som är självklara för dem. Så är det i min bransch också. Men det här var grekiska för mig.
– Men det var inte därför jag slutade. Jag har perioder när jag säger ja till väldigt mycket. Det tror jag många kan känna igen sig i. Man blir inspirerad och vill så mycket. Sen blir det för mycket och man måste ta bort allt, cleara sitt schema, förklarar hon.
Och lägger till att hon egentligen inte gillar politik.
– Jag är ingen politisk person. Jag kan plocka i alla partier. Jag är uppvuxen med Vänsterpartiet, jag har gått med mamma i demonstrationståg redan som barn. Men jag är politisk vilde, heter det så?, när man härjar på överallt.
Kaféägaren Bergström är i gång intensivt måndag till lördag.
Så vad gör hon en ledig söndag?
– Tvättar. Hela veckans tvätt. Städar. Hela veckans städ. Åker till Birsta med någon dotter som måste handla något.
– Eller det finns två alternativ. Antingen göra allt som man inte hunnit med under veckan och så är man helt slut på kvällen. Eller så bara gör jag ingenting, sitter och dricker kaffe med grannen på trappen och bara glor, alldeles tom i skallen.
Och vad gör du om tio år?
– Jag planerar inte för någon pension i alla fall. Antingen bor jag i Grekland, jag vet inte vad jag gör där, men jag sticker härifrån. Mina barn har sina egna liv då.
– Eller så tror jag att Anne och jag driver samhällsnära projekt. Jag vet inte hur. Men både hon och jag drivs otroligt starkt av de sociala frågorna. Jag öppnar inte kafé för att jag vill baka kakor. Jag gör det för att jag vill skapa en mötesplats. Jag vill att folk ska må bra.
