Ryssgraven

Som många redan känner till – och som Yippie har skrivit om tidigare – är det i år 300 år sedan ryssarna härjade längs Sveriges östkust. Härnösands kommun drabbades hårt, inte minst Häggdånger. När vi besöker socknen denna fridfulla vinterdag är det svårt att föreställa sig de fasansfulla scener som utspelade sig här. I byn Högsnäs hittar vi en sägen om hjältedåd och ett ovanligt hedrande av stupade fiender.

Det är den 29 maj 1721. I Åvike bruk har en trupp ryska kosacker klivit i land för att återigen starta en skräckfylld räd bland civila. Man tar sig upp nordost genom Häggdånger och bränner allt i sin väg. I By blir förlusterna stora där 6 gårdar förvandlas till aska. Ett ensamt hus sparas och används som läger för natten.
Morgonen efter fortsätter ryssarna sin terrorturné inåt landet, men den från kusten flyende befolkningen hade nu förvarnat andra byar om hotet. Budet nådde även Högsnäs, och enligt en hemsida om Häggdångers historia som en grupp lokala amatörforskare står bakom, ska byborna ha bestämt sig för att göra motstånd.

Redo med de vapen och tillhyggen som fanns tillgängliga överföll byborna de icke ont anande ryssarna som tillslut tvingades ge upp och fly. Kvar på marken låg dock två eller möjligen tre avlidna unga ryska soldater. De ska sedan ha begravts utanför byn någonstans mellan Djuptjärnen och Gårdtjärnen. Minnena om de döda ryssarna i Högsnäs hade där och då kunnat börja blekna för att tillslut bli en bortglömd del av Häggdångers historia. Men i stället blev det början på en fascinerande tradition som levde vidare i minst 200 år.

På hemsidan om Häggdångers historia berättar man om Rune Eriksson, uppväxt i Högsnäs. Innan han gick bort vittnade han om att han som barn på mitten av 1900-talet vid flera tillfällen följde med en kvinna i byn för att göra fint vid ryssgraven med blommor han fått med sig av sin mor. Kvinnan brukade säga till Rune att hon tyckte det var så hemskt att de unga männen skulle ligga begravda i ett främmande land och att deras anhöriga troligen aldrig fick veta deras öde.

Rune beskrev detaljerat var graven låg men den har trots upprepade försök inte hittats. Kanske har den gått förlorad av skogsbruk eller under brytning av nya vägar. Men kanske inte den exakta fysiska platsen är så viktig egentligen. Det kanske inte ens spelar roll om historien kring bybornas mod 1721 är sann eller inte. Slående är dock den försonande och respektfulla ritual människorna i Högsnäs tog med sig ända in på 1900-talet – något vi kan låta oss inspireras av än i dag.

Källa: Barbro Westerholm / Häggdångers historia.

Läs mer om Häggdångers historia:
http://haggdanger.qrt.se