Härnösand
I huvudet på
Monica
Om barn
Barn är en hjärtefråga för mig. Det är därför jag jobbar med det jag gör. Denna höst skulle tivolit komma till stan och barnen pratade mycket om det i skolan. Med tanke på pandemin var det extra roligt. Samtidigt vet jag att på måndag morgon kommer många barn tillbaka glada, medan andra är tysta, för deras familjer har inte haft råd. Det blir ett utanförskap. Jag la ut en text på Facebook och frågade om folk ville hjälpas åt, förslagsvis med 20 kronor, för jag tänkte ”många bäckar små”. Det blev ett otroligt intresse och många gav mer; det plingade och plingade från Swish! På en dag samlade vi in 5 219 kronor. Min granne Margot, som jobbar inom kyrkan, hjälpte till med det administrativa. Jag fick tips om familjer som kunde behöva ta del av bidragen och det var bland annat ett par tonåringar som genast delade med sig till kompisar, i stället för att åka karusell själva för hela beloppet! Jag rördes till tårar av tacksamheten hos föräldrar och barn.
Om att hjälpa
Jag känner att jag mår jättegott av att se andra glädjas. Att kunna hjälpa och göra något för någon annan. Jag tror att de flesta vill hjälpa; det krävs bara att någon tar tag i saken. Det finns en skam i att ta emot och att inte ha pengar, även om det är synd att det ska behöva kännas så. Därför är det viktigt att gå via kontakter, i stället för att höra av sig direkt, som främmande människa. För några år sedan jobbade jag på Brunne skola och drog tillsammans med mina kollegor igång en julklappsinsamling. Gensvaret var otroligt. Hela skolan var engagerad, både barn och föräldrar. Julklapparna åkte vi sedan med till ett asylboende i Utansjö. Jag känner att detta med att göra andra glada, hjälpa och dela med sig kommer från min mamma och pappa och mormor och morfar, som varit otroliga förebilder för mig.
Om skola
Jag jobbar på Gerestaskolan som förskollärare i förskoleklass, och det är ett jobb jag älskar. Just den åldern, från 5 eller 6 år, tills barnet fyller 7, är helt makalös. Vi är ju de första som tar emot barnen från förskolan, när de ska lotsas in i skolans värld, och barnen i den här åldern är helt underbara, glada och positivt inställda till det mesta vi gör. De är sugna på att lära sig massor. Jag brinner mycket för värdegrundsfrågor och att ge barn trygghet. Man behöver stärka både jaget och gruppen, så att barnen är trygga både var och en och tillsammans. Vi jobbar bland annat med kompisregler. Roligast är att se hur barnen utvecklas, gensvaret man får och relationen med dem. I vilket annat yrke har man ynnesten att lära känna så många på en och samma gång, att ha så många relationer?
Om lagsport
Jag spelade fotboll tills jag var 25 och tycker det är en mycket viktig erfarenhet att vara en del i ett lag. Man måste samarbeta, sträva åt ett och samma håll och man lär sig otroligt mycket: att kompromissa, att möta andra personligheter. Har man varit med i ett lag är man väldigt bra rustad när man ger sig ut i arbetslivet. Båda mina söner spelar handboll och det bästa jag vet är att se pojkarna spela. Om jag hade vetat tidigare hur roligt handboll är hade jag nog börjat själv!
Om att vara tvilling
Jag har en tvillingsyster som heter Malin, som också är förskollärare. Många av barnen som kommer till mig har haft henne tidigare och det blir som att jag har ett försprång, som att de barnen redan känner mig. För mig är det en gåva att ha en tvilling. Vi speglar varandra och är väldigt lika till sättet, samtidigt som vi är två olika personer. Ibland har det varit lite jobbigt när man blivit jämförd, men annars är det bara positivt!
Monica Frankzén
ÅLDER 44 år.
FAMILJ Ludwig, 17 år och William, 20 år.
BOR Hellzéngatan.
GÖR Förskollärare
i förskoleklass.
0 comments